LONDON: En gök kvittrade tidigt i morse från kanten av en skog i södra London, bara åtta miles från Festival of Britain-utställningen på South Bank. En hassel flög förbi igår kväll. Och dagen innan kom en långsam svala inrusande efter stormen. När du går in i skogen och går bland de magnifika ekarna och bokträden är det svårt att inse att du är så nära, och faktiskt omgiven av, den stora massan av Greater London.
En chiffchaff sjunger från toppen av en nybladig platan och bredvid sjunger en pilgärdsmyg en sorglig liten sång mitt på en rönn. Inom en vecka kommer gärdsmygarna från boklundarna på sluttningarna att sjunga sånger som en snurrande sixpence som glider över ett bord. Även om de häckar i skogen är de hemliga fåglar och ses sällan, särskilt under häckningsperioden. Detsamma gäller sparvhöken, som sticker ut när den lyfter på uppgången som skapas av de nordliga vindarna som slår mot de närliggande kullarna. Mer uppenbart är nötskrika och kadaver, som verkar öka här liksom på andra håll. Människor vill se färre svartstrupiga svartstrupar och svartstrupade svartstrupade svartstrupade svartstrupar, som utkämpar en förlorad kamp mot uppkomsten av tegel och murbruk.
När du går bland de magnifika ekarna och bokträden är det svårt att inse hur nära du är den stora vidderna av Greater London.
