De fula ”Golden Boys” är en riktig botten, men den visar på människors oförmåga att fullt ut förstå upplösningen av deras familjer, skriver Theodor Stig-Matz.
Låt oss ta gamla goda Sverige som exempel. Jämställdhet, byråkrati, Palme och Ferdin, två nötkrämer, en låda med filmer och kanske allra mest människor.
Gammal, ung, fattig, rik, det spelar ingen roll.
Alla äter samma fläsk med löksås till lunch, bär samma polyestertyg och sitter klistrade på samma Hyland, samma Ingemar Stenmark, samma Björn Borg. Ingen tror på Gud, men alla tror på något.
Tänk på en person som inte riktigt passar in i detta mycket generaliserade barnhemsparadis.
Varför kan du inte vara en ekonomisk valp, en fritänkare, en gangster eller alla tre samtidigt?
Låt den här personen representera vad som kommer: avreglering och amerikanisering, avlöningslån och kollaps.
Gör den här killen (alltid en kille) till huvudpersonen, ställ in musiken till erans hits och säg åt dina redaktörer att inkludera massor av arkivmaterial för att visa hur den gamla goda tiden var.
Titta, du skapade din egen tv-succé på 20-talet.
”Stenbeck” och ”Clark”
”Stenbeck”, som sändes i SVT förra året, och ”Clerks” på Netflix från 2022 är kanske de tydligaste exemplen på denna genre.
Affärsmannen Jan Stenbeck och yrkeskriminell Clark Olofsson är båda perfekta huvudpersoner.
De är motpolerna till Östtyskland och Sverige, karaktärer som väljer sin egen väg när alla andra är på väg åt samma håll, på gott och ont (oftast ont), och vars liv handlar om att förändra den gamla ordningen mot en ny.
Men flera andra serier är också berättigade. Till exempel i SVT:s ”Smärtpunkten” (2024) utnyttjar nazisterna de gamla svenskarnas godtrogna tro på rehabilitering av fängelser för att starta ett raskrig.
Eller The Unlikely Killer (Netflix, 2021), där Robert Gustafsson som Stig Engström bokstavligen sätter kulor i varje större representant för vad detta land en gång stod för.
Besatt av kollapsen av äldreboenden
Vi är besatta av det offentliga hemmets förfall, och tv-program är ett medium för att uttrycka det.
Kanske beror det på att seriens episodiska karaktär passar ämnet så bra, och mer troligt för att svensk film som massmedium är lika död som Olof Palme.
Så det är ingen överraskning att TV4:s stora dramaprojekt i vår är Golden Boys, en serie om Truster Harvan.
Du vet, affären där en grupp finansiella valpar ledda av den mystiske Joachim Posener köpte ett svenskt investeringsbolag med sina egna pengar och blåste hundratals miljoner dollar ur aktieägarna.
Året var 1997 och bygdegården var på väg att dö. Några av de gamla har försvunnit, ersatta av nya modeflugor som sushi och ”fångarna i fortet” (något seriens skapare kraftfullt påminner tittarna om var femte minut), men mycket finns kvar från det gamla Sverige.
Till exempel tanklöshet.
Det var han som lyckades lura Posener (här spelad av Adam Lundgren) till ett tillfälle att köpa ett av Sveriges största företag, trots att han just släppts från ett treårigt fängelsestraff för liknande brott.
Och så klart de grå tonerna som alltid ligger ovanför Volkemsverige.
Svenska Dagbladet Redaktion Beskrivning
Här syns det i Svenska Dagblade-redaktionens skildring av Jonas Karlsson, som spelar gruvjournalisten Gunnar Lindstedt, som reder ut hela historien över skummjölk till lunch.
Detta kontrasteras med bilder från St Tropez där Posners kumpaner Thomas Gisander (Eric Svedberg-Zelman) och Peter Mattsson (Victor Björkberg) använder sin nyvunna rikedom för att tömma designbutiker och landa en helikopter på en uteplats.
Vad nästan alla serier i den här genren (och faktiskt alla moderna tv-serier) som skildrar övergången från gamla Sverige till nya Sverige har gemensamt är att de låga nivåerna är höga, men de höga är låga.
Det är kul att se Clark Olofsson och Jan Stenbeck bluffa och buffa på gränsen mellan gammalt och nytt, men inte så mycket mer. Visst, det är mest ytligt, och det skulle vara bra gjort, men det är fortfarande ytligt.
Ytan på ”Golden Boys” är inte välgjord
Ytkvaliteten på ”Golden Boys” är tyvärr inte heller bra. Manuset är haltande och känns AI-genererat ibland, karaktärerna är endimensionella och skådespeleriet är matt.
Svedberg-Zelman, som i ”The Helikopter Heist” och America’s ”Paradise” visade att han är en av landets mest lovande tv-skådespelare, låter onaturligt när han försöker efterlikna Gisanders Göteborg.
Lundgrens gestaltning av Posner är suggestiv som en disktrasa.
Produktionen försöker dölja dessa uppenbara brister genom korta klipp som förklarar bedragarens komplexa plan ”på ett underhållande sätt”.
Denna teknik syns i filmerna ”The Big Short” och ”The Wolf of Wall Street”, som släpptes för 11 respektive 14 år sedan och har kopierats otaliga gånger sedan dess.
Enkelt uttryckt är det en riktig botten. Men vår fascination för allmännyttiga bostadsärenden verkar inte försvinna med det.
Vi delar alla känslan av att det fanns ett annat Sverige, där det inte fanns några handgranater på trappan, där affärsmän inte blev miljonärer innan de var 25.
Det spelar ingen roll om vi är till höger eller vänster. Om man tror att utvecklingen beror på för mycket invandring och ökande splittring så sker det helt klart.
Nu samlas vi i stugan för att se hur det blev.
Är ”Golden Boys” ett tecken på den värsta toppen?
Misären med ”Golden Boys” kan vara ett tecken på att genren nått sin höjdpunkt och är på väg att dö ut. jag tror inte det.
De gangsters och affärsmän som är huvudkaraktärerna i serier är inget undantag; de har blivit huvudpersonerna i vår verklighet.
Den förra attackerar vår rädsla med våldets kapital, medan den senare använder verkligt kapital för att kontrollera våra liv.
Media framställer dem som samhällets värsta mardröm och hjältar, var och en bär en högteknologisk hoodie och en shut-up kostym.
Även om deras metoder och förhållningssätt till lagböcker är olika, är de på ett andligt plan samma papper. Dessa är människor som kommer att övervinna döda kroppar för att nå toppen och kommer att stanna vid ingenting för att stanna där.
Det finns ingen väg ut så länge Kurdiske Leven och Daniel Ek, Jordgubben och Erik Selin, samt samtiden Clark Olofssons och Jan Stenbecker, står kvar i toppen.
Förfallet fortsätter att spela upprepade gånger. Kvaliteten blir därefter.
