En reporter som rapporterar de kalla fakta avslöjar mer än en ”trollfabrik”
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
Våren 2024 gjorde TV4:s Kalla fakta en journalistisk bomb. En reporter valdes ut att arbeta för Sverigedemokraternas PR-avdelning.
Journalisten Daniel Anderson arbetade undercover i flera månader. Han avslöjade att SD-anställda drev anonyma konton i sociala medier. Där spreds systematiskt bilder, videor och memes innehållande otäcka attacker och vinkelinformation. Dess syfte var att påverka opinionen och attackera politiska motståndare, ofta attackera Aftonbladets ledarsida.
Rapporten döptes till ”Trollfabriken” och attackerades med all kraft under EU-valkampanjen. Jimmy Åkeson var upptagen med att hantera krisen och gav en ”Address to the Nation” på YouTube. Han kallade recensionen för en ”massiv inhemsk lobbyinsats av en grupp vänster- och liberala krafter.”
Dagen före valet skickade SD ut ett mass-sms där det stod: ”Låt inte TV4 påverka verksamheten vinna EU-valet. Rösta på Sverigedemokraterna imorgon.” Resultatet blev ändå en besvikelse. Partiet drog sig ur valet för första gången sedan 2010.
Nu har Daniel Anderson skrivit en bok som heter Liars – Inside the Sverigedemokraternas trollfabrik (Albert Bonnier, 2026). Det ger en unik inblick i hur forsränning gick till.
Anderson var då 24 år gammal och nyutexaminerad journalist. Han har bara arbetat kort med Göteborgs Posten och TV4. Med mod och skicklighet ansluter han sig till SD och tar sig snabbt upp i partiernas led. Först med Riks på SD-kanalen och sedan med kommunikationsavdelningen.
Uppdraget var att dokumentera information om ”Trollfabriken”. Arbetet tog dock hårt på hans psyke. Anderson bar ”SD-kläder” varje dag, bestående av en pikétröja, tröja och sidoben belagda med gelé. Han levde i ständig rädsla för att bli avslöjad.
Han var särskilt oroad över Joachim Wallerstein, en central figur i branschen. Han ledde SD:s pr-satsning under många år och spelade en nyckelroll i partiets resa mot att bli Sveriges näst största parti.
Wallersteins skildring i denna bok är särskilt intressant. Anderson visar både respekt och omtanke. Administratörer arbetar hårt för att dölja alla spår som kan avslöja din onlineaktivitet. Om inte TV4:s infiltration hade ”Trollfabriken” förmodligen aldrig blivit känd.
Wallerstein insåg tidigt att Anderson inte skulle passa in särskilt bra. Kanske kunde han känna igen sig bland TV4-journalisterna. Wallerstein själv sticker ut. Han är en hipp Södermalmskille som jobbat på modeföretaget Acne, och passar inte riktigt in i SD-mallen.
Wallerstein blir förvånad när Anderson säger upp sig. Han försöker få dig att stanna upp och tänka på din karriär.
Som läsare kommer du att bli förvånad över kontrasten mellan SD och mediebranschen. Det är svårt för unga journalister att få vanliga jobb. Vägen framåt är lång och ofta tröttsam.
TV4 fick också kritik för sättet att utföra sitt uppdrag. Anderson var en projektanställd som arbetade nästan dygnet runt och hade begränsat inflytande. Psykologiskt stöd har länge saknats.
Inom SD var det tvärtom. Anderson utvecklades snabbt och blev uppmuntrad att skriva på ett nytt kontrakt. Partiet såg hans potential och ville behålla honom.
Både Kalla fakta och SD präglas av mansdominans. Det ger helt klart ett snävt perspektiv och en problematisk arbetsmiljö. Inom SD bidrar det till en kultur där hat och avhumanisering normaliseras. En ung journalist pressas till bristningsgränsen inom TV4.
Daniel Anderson vann Stora journalistpriset och jobbar för närvarande heltid på TV4. Men trots hans avslöjanden i Liar verkar boken inte avskräcka många från att söka till SD. Partiet förstår vad många unga vill: att bli uppmärksammade, att ha roligt på jobbet och att säkra anställningen.
Detta är en hård insikt och visar att försvaret av demokrati inte bara handlar om att avslöja lögner, utan att bygga starkare alternativ.
