Foo Fighters – ”Din favoritleksak”

Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.

”Det som skrämde mig var tystnaden, stillheten,” sa Foo Fighters frontman Dave Grohl till Mojo i en nyligen intervju. För fyra år sedan, efter att trummisen och bästa vännen Taylor Hawkins oväntat gick bort på ett hotellrum i Bogota, uttrycktes sorgen i en stilla tystnad.

”Din favoritleksak” ska nog ses som en reaktion på det som skrämde den ständigt aktiva Grohl tidigt i sorgeprocessen. Går vi förbi den initiala hjärtskärande turbulensen i ’But here we are’, som släpptes ett drygt år efter Hawkins död, låter ’Your Favorite Toy’ som ett försök att hylla Hawkins musikaliska arv samtidigt som den kommer ur en kuslig tystnad. Familjen Grohl hoppas kunna gå försiktigt framåt igen genom att höja volymen och gunga hårdare. ”Bättre dagar är framför oss/Det är sant”, säger han hoppfullt på ”Ovillkorligt.”

De breda motorvägarna där liknar de vägar som Foo Fighters en gång tog. Tillverkningen är förvisso råare och dammigare än föregångaren, men grundreceptet är en beprövad gammal standard. De poppiga melodierna är väl gömda under den vackra trägrungen och överdimensionerade shortspunkrocken. Albumets bästa ögonblick inträffar också när den förra lyckas övervinna det senare, som på ”Child Actor” och den tidigare nämnda ”Unconditional”. Där hägrar popsnickaren Grohl, det intryck han brukar ge, kanske lite mer nyfiken än sitt band.

Men lite oftare borrar han i huvudet och kör bara med rakt rör. ”Your Favorite Toy” låter helt enkelt väldigt bekant, även när bakgrundens morrar fortsätter att bearbeta sorg med både tyngd och delikatess (”I’m a Part of You/When I’m Away from You”). Trettiotvå år in i sin karriär är Foo Fighters huvudroll fortfarande att göra rock som garanterat kommer att uppträda sent på lördagskvällen på vilken stor rockfestival som helst.

Bästa låt: ”Unconditional”

Läs fler skivrecensioner och andra texter av Mattias Dahlström.