Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Statsminister Ulf Kristersson (M) har flera gånger uttalat att USA:s och Israels attack mot Iran inte är föremål för ”traditionell folkrätt”, men utan att förklara vad denna fras innebär meddelade han i ”Agendan” (SVT 8/3) att en lyckad operation skulle anses acceptabel. På frågan i DN (12/4) om folkrättens idé är att komma överens om vad som är rätt och fel i princip, oavsett konsekvenserna, sa Christerson att han visst kunde ”säga” att det var det, men att ”att hålla seminarier om folkrätt” ”inte hjälper någon.” I en intervju med P1 i lördags (21 mars) sa vice premiärminister Eva Bush (KD) att även om det är sant att ”nu kan vi delta i seminarieövningar om internationell rätt”, ”så ska vi inte fastna i långa förklaringar om huruvida detta gjordes på rätt sätt”.
Den svenska regeringens två främsta företrädare har alltså reducerat folkrätten till något som kan ge seminarier men är utan större betydelse och inte har någon praktisk nytta. Detta innebär i bästa fall en fullständig missuppfattning av folkrättens roll i världen och dess betydelse för Sverige. I värsta fall skulle det vara ett avsteg från Sveriges långvariga traditionella linje, som är att folkrätten är grunden för svensk utrikespolitik.
Respekt för folkrätten, inklusive ingångna avtal, är en förutsättning för en fredlig värld och mellanstatligt samarbete.
Folkrätten är ett internationellt rättssystem som gäller mellan länder och som i första hand bygger på överenskommelser (fördrag). Den täcker allt från FN-stadgan till handelsavtal till konventioner om mänskliga rättigheter. Respekt för internationell rätt, inklusive ingångna avtal, är en förutsättning för en fredlig värld och mellanstatligt samarbete.
Det är också en förutsättning för Sveriges säkerhet och välstånd. Vi är skyddade av NATOs artikel 5 kollektiva självförsvar, som bygger på artikel 51 i FN:s stadga. Vår handel (cirka hälften av BNP) baseras på EU- och WTO-avtal. Ett EU-medlemskap bygger på fördrag. Vår kommunikation med omvärlden bygger på olika avtal (transporter, telekommunikation etc.). Brottsbekämpningen underlättas genom internationella överenskommelser. Svenska ambassaden kan dra nytta av Sveriges och svenskars förmåner på grund av 1961 års Wienkonvention. Och för Sverige har det alltid varit viktigt att sluta internationella överenskommelser om miljö och mänskliga rättigheter.
Folkrätten är därför grundläggande för Sverige.
De flesta tror dock att en världsordning baserad på internationell rätt är bättre än en som enbart förlitar sig på militär och ekonomisk makt.
Folkrätten är en svag rättsordning i den meningen att det inte finns någon tvångsmässig rättslig eller polisiär makt. Och ändå, trots viktiga och tragiska undantag som dyker upp i nyheterna (Ukraina, Sudan, Iran, Gaza, Libanon, etc.), fungerar det för det mesta.
För att upprätthålla internationell rätt måste stater hållas ansvariga genom att åtala brott och, där så är lämpligt, införa sanktioner mot dem som bryter mot internationell rätt. Detta gäller oavsett kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran, attacker mot civila i Ukraina, eller kabelstopp i Östersjön.
Många menar att folkrättens regler speglar stora och rika länders intressen och på sätt och vis prioriterar suveränitet framför mänskliga rättigheter. De flesta tror dock att en världsordning baserad på internationell rätt är bättre än en som enbart förlitar sig på militär och ekonomisk makt.
Förenta staternas och Israels attack mot Iran är ett brott mot folkrättens mest grundläggande bud, förbudet mot våldsamma attacker mot nationer. Som Mark Cranberg har visat (DN Debatt 27/3) kan det inte moraliskt motiveras som en humanitär intervention.
Om USA bryter mot FN-stadgan, varför kan inte andra länder det?
Att denna attack bryter mot internationell lag är illa nog. Det som är särskilt allvarligt är att USA, som en gång påstod sig vara centrum för den regelbaserade världsordningen, nu helt ignorerar internationell rätt och andra regler. President Trumps tal den 28 februari nämnde inte internationell rätt. Därför har Operation Epic Fury också stor symbolisk och fördomsfull betydelse. Om USA bryter mot FN:s stadga, varför kan inte andra länder göra det? Och varför ska internationell rätt respekteras i första hand?
Internationell rätt måste tillämpas konsekvent. En viktig anledning till att det blir allt svårare att upprätthålla trycket på Ryssland är att många anser att det är hycklande av västländer att (korrekt) kritisera Ryssland men förblir tysta när det gäller till exempel Israel eller USA.
Den svenska regeringen var mycket långsam med att kritisera Israels brutala krig i Gaza och var extremt försiktig med USA:s agerande. Utrikesminister Maria Marmar Schnaggard (M) sa att attacken mot Iran knappast överensstämmer med internationell rätt, men ingen har uttryckligen sagt att USA bryter mot folkrätten.
Många anser att västländer är hycklande när de (med rätta) kritiserar Ryssland, men håller käften när det gäller Israel och Amerika till exempel.
Det kan finnas en anledning till denna tystnad, och det är naturligt att balansera kritik mot USA med legitim kritik mot Iran. Men försiktighet har sitt pris, för att döma olika länder efter olika standarder minskar vår trovärdighet. Det är både oroande och förvånande att regeringen också bagatelliserar internationell rätt till en ”seminariefråga”.
Tillsammans har vi en mycket lång erfarenhet av utövande, forskning och undervisning av internationell rätt. Vi deltar gärna i seminarieövningar, särskilt om hur man tolkar ogenomskinliga regeringsförklaringar. Men helst skulle vi vilja att regeringen klargjorde att:
• Gäller internationell rätt lika för alla länder?
• Ligger folkrätten fortfarande till grund för svensk utrikespolitik?
• Vad vill regeringen göra för att återställa respekten för internationell rätt?
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Dr Arash Heydarian Pashahanloo, doktor i krigsvetenskap: ”Det är därför Iran, som bombades, kunde överleva kriget och fortfarande vara starkt.”
Professor i statsvetenskap Marie Demker: ”Vi får inte tillåta populister att påverka utrikespolitiken”
