Det finns de som tjänar på att ansvaret är billigt, skriver Arbetets ledarskribent
Så skriver Arbetet om fjolårets hissolycka i Sundbyberg där fem arbetare dog.
Rättegången inleddes i måndags. Samtidigt fortsätter dödsolyckorna.
Bara dagen efter kommer beskedet om att ytterligare en arbetare har dött på jobbet.
Redan i år har fler än tre personer i månaden gått till jobbet, men aldrig kommit hem igen.
Hur kan det få hända i ett land som Sverige? Där arbetsmiljölagen tvingar arbetsgivare att förebygga olyckor?
Därför att det allt för sällan blir så.
Ingen slump att folk dor
Byggnads och IF Metall har återkommande varnat för hur arbetslivet organiseras i kedjor av entreprenörer och underentreprenörer.
Bland annat har kritiken handlat om oklart arbetsmiljöansvar, otydliga ansvarsförhållanden och att säkerhetsarbetet försvagas när många olika aktörer är inblandade.
Flera uppmärksammade dödsolyckor de senaste åren har pekats ut för att ha haft liknande upplägg.
Den som står längst ner i kedjan kan vara inhyrd för ett kort jobb men har sin chef på en helt annan plats.
Samtidigt arbetar personer i en miljö där flera olika anställda på olika företag rör sig.
”Redan i år har fler än tre personer i månaden gått till jobbet, men aldrig kommit hem igen”, skriver Hanna Östeby.
När ansvaret sprids blir det svårare att fånga upp det som är farligt.
Maskiner, höjder, tunga lyft.
Det är ännu för tidigt att säga exakt vilka omständigheter som låg bakom olyckan i Sandviken.
Men en sak är säker: att 40 till 50 människor dör varje år på jobbet är inte en slump.
Det är ett mönster.
Pengajakt kommer först
Samtidigt talar arbetsmarknadsminister Johan Britz om en nollvision.
Men orden ekar tomt när tillsynen inte stärks och Arbetsmiljöverket får mindre utrymme att göra sitt jobb.
I grunden handlar det om företag som pressar kostnader och tid, och tar i arbetskraft de inte känner fullt ansvar för.
Ingen vill att människor ska dö, men när jakten på pengar går före säkerheten blir konsekvenserna livsfarliga.
Just därför regeringen drar benen efter sig.
Att agera på allvar skulle innebära att man måste konfrontera de ekonomiska intressen som tjänar på att ansvaret förblir otydligt.
