Europeiska kommissionens mål är korrekta. Vi behöver ett harmoniserat europeiskt system för att hjälpa konsumenterna att sortera sitt avfall på rätt sätt. Det är en förutsättning för att öka återvinningsgraden och nå målen för den cirkulära ekonomin. Men när EU-kommissionen vill ersätta ett fungerande och harmoniserat system med en kopia av dålig kvalitet till en kostnad av hundratals miljoner dollar måste det ha drabbat Bryssel.
Mer än 30 miljoner människor i Sverige, Danmark, Finland, Island och Lettland sorterar sitt avfall varje dag med samma symbolsystem: tydliga symboler med färgkoder och fraktionsnamn som också står på förpackningen. Systemet heter EUpicto och är utvecklat av Avfall Sverige i samarbete med systerorganisationer och producenter i Skandinavien. Lanserades i Sverige 2020. Används i förpackningsmaterial, papperskorgar, soprum och återvinningsstationer. Syftet är enkelt. När människor separerar på rätt sätt ökar materialåtervinningen. Det är samma mål som EU:s nya förpackningsförordningar ställer upp.
Nu har EU-kommissionens forskningscenter JRC lämnat ett förslag till ett nytt harmoniserat EU-system. Det är helt klart baserat på EUpicto, men det är en dålig kopia. Om det antas skulle detta förslag kräva förändringar av hela harmoniseringssystemet, som redan används av 30 miljoner människor, företag och lokala myndigheter.
Viktigt är att EUpicto har erbjudit EU-kommissionen att ta över alla rättigheter till systemet kostnadsfritt så att det kan användas i alla medlemsländer som ännu inte har ett harmoniserat system. Erbjudandet ligger på bordet. Svaret är ännu inte känt.
Enligt beräkningar skulle ett påtvingat byte till EU:s nya system kosta svenska kommuner och företag upp till 230 miljoner kronor. Skyltning behöver ändras, containeretiketter ändras, informationsmaterial tryckas om, personal utbildas, hushållskampanjer utvecklas och produktionsscheman för förpackningar ändras. Dessa kostnader drabbar lokala myndigheter och små och medelstora företag hårdast, och EU säger att man vill skydda dem överallt.
Och för vad? Det finns inget som tyder på att det nya systemet gör att fler personer kan klassificeras korrekt. Inte en enda studie har visat att återvinningsgraden ökar när ett etablerat utbildningssystem ersätts med ett nytt system. Retoriken om regelenkelhet och konkurrenskraft klingar ihålig när enkla, välfungerande system redan finns. Brott mot EU-rättens unika principer EU-rätten ställer tydliga krav. Subsidiaritetsprincipen slår fast att unionen måste agera på områden där verkligt mervärde uppstår, snarare än på områden där medlemsländerna redan framgångsrikt löser utmaningar. Proportionalitetsprincipen kräver att när det finns flera alternativ ska den minst betungande lösningen väljas. Här finns färdiga alternativ. Trots det väljer kommittén den mest ingripande.
Harmonisering är inte harmonisering genom att tvångsavskaffa ett fungerande system. Det är ett byråkratiskt misslyckande som skapar kostnader utan mervärde och strider mot EU-kommissionens idéer om att förenkla regleringen och öka konkurrenskraften.
Det finns en djup ironi i att kommissionen som driver cirkulär ekonomi som politisk indikator inte verkar tillämpa sina principer på sitt eget arbete. Circularity handlar om att bevara värde, inte att ersätta det med något nytt utan bevisad förbättring. Gäller produkter. Det gäller även system och infrastruktur som tar år att implementera och kostar miljontals dollar i kollektiva investeringar.
Att tvingas ersätta EUpicto med ett dåligt exemplar skulle inte bara bli kostsamt, utan också skapa en enorm mängd avfall, vilket är en linjär idé regelmässigt. Det är precis motsatsen till vad en smart, resurseffektiv cirkulär ekonomi kräver.
Den svenska EU-kommissionären Jessica Roswall ansvarar för just de politikområden som detta förslag sträcker sig över: miljö och cirkulär ekonomi för att stärka konkurrenskraften. Det är hennes portfölj och det är hennes ansvar att motivera hur ett system som fungerar väl ska förkastas till förmån för ett nytt system som kommer att kosta den svenska skattegruppen 230 miljoner kronor. Med tanke på att systemet är implementerat i fem länder som följer EU-lagstiftningen kan kostnaden uppgå till 700-800 miljoner kronor.
Om allt prat om resurseffektivitet och konkurrenskraft är seriöst måste EU-kommissionen ”tänka framåt”. Men om Roswal inte förstår konsekvenserna av detta förslag måste den svenska regeringen agera i samarbete med de andra berörda medlemsstaterna. Att blockera detta meningslösa förslag kommer att försvara idén om en cirkulär ekonomi på jobbet, inte bara i huvudet på byråkraterna i Bryssel.
Tony Clark, Waste Sweden VD
Helena Nilen, VD, Head of Business Producer
