”Varhelst Rysslands fötter trampar, är det våra.”
President Vladimir Putin förklarade Rysslands påståenden så här under en frågestund vid St. Petersburg Economic Forum förra året, med särskild hänvisning till Ukraina.
Natalia Pashchnik är konstnärlig ledare för Spring Festival of European Music Ukraine. För henne visar Putins citat hur den ryska kulturen länge har förtryckt den ukrainska kulturen genom att censurera den nationalistiska versionen och adjungera resten.
– Allt som avviker från storryskan är kontroversiellt. Allt som är annorlunda, säger hon, kommer att raderas.
Nationalistisk klassisk musik var strängt förbjuden, särskilt när Ukraina var en del av Sovjetunionen. På den tiden hade folkmusiken lättare att överleva eftersom folk bara kunde välja sin musik när de sjöng i kör vid middagsbordet.
– Det hade nog ett visst inflytande på den klassiska musikens karaktär som har bevarats, men annars är ukrainsk musik som all annan europeisk musik, med både bra och dåliga låtar.
Samtalet äger rum i ett konserthus i Stockholm. Det låga vårsolljuset strömmar genom de höga fönstren och blänker i knapparna på Natalia Pashchniks vita skjorta med hög krage. Med tanke på Putins territoriella åsikter representerar Pashchniks ansträngningar en annan form av opinionsbildning. Själv kallar hon det för musikalisk diplomati.
– Hon säger att den klassiska musikens kanon är väldigt statisk, och samma program kommer alltid tillbaka, där rysk musik är den dominerande delen.
På så sätt är Ukrainian Spring unik som en av få stora plattformar för ukrainsk musik. Under den stora ryska invasionen utökades denna verksamhet gradvis från ett tredagarsevenemang till en halvmånad lång festival.
Kungaparet fanns i publiken vid årets öppningskonsert i Grünewaldhallen. Framför dem framförde Royal Philharmonic Orchestras orkesterakademi och Lviv State Philharmonic Orchestra verk som lyfte fram kulturella sammankomster, som Miroslav Skoliks tolkning av ”Skönhet, skönhet”.
Den ukrainska halvan av scenen bestod helt av kvinnor.
– Männen sitter fast framför. Natalia Pashchnik förklarar att en av kvinnorna i ensemblen har en son.
Temat för årets festival var ”Hope without Hope”, ett indirekt resultat av att krig på många håll framställs som ett utmattningskrig. Det kommer från titeln på en dikt av Lesia Ukrazynka, en ukrainsk poet som lyckades popularisera bilden av kvinnor som vanliga medborgare i början av förra seklet.
Natalia Pashchnik säger att hon finner hoppfull tröst i arbetet som gör den ukrainska kulturen synlig och visar hur dess musik har ett värde bortom kriget.
– Det gör lite ont att musiken främst fokuseras på som politisk symbol. Det bör uppskattas inte bara för rysk aggression, utan också för dess estetiska värde.
Oavsett anledning brukar festivalens konserter vara slutsålda och fredagens avslutande konsert i Kungliga Musikhögskolans Kungssal var inget undantag.
På kvällen framför Musikakademins orkester verk av Vasyl Barbinsky, en ukrainsk kompositör som förvisades till Sibirien i 10 år med många av sina verk brända, och av Lyatozhinsky, vars repertoar förbjöds på grund av dess nationalistiska förtecken.
– De gick ett tragiskt öde till mötes, men deras verk var monumentala, och de själva var också väldigt påstådda. Det kommer att bli jättestort.
Är det inte politiskt att sammanväva ukrainsk kultur med europeisk kultur?
– Kanske, men det är viktigare att anordna festivaler som synliggör det gemensamma konstnärliga arvet och tillåter möten mellan olika uttryck. Det är inte som när Putin pratar om ryska skor.
Läs mer om klassisk musik.
