Bland Maria -kapellets i Kiruna är Columbarium, platsen för Ur, med den kremerade mannen. Här är väggarna dekorerade med blommor, fotografier och namn på den avlidne. Utanför är flytten av Kiruna -kyrkan på gång och lämnar utrymme för utvidgningen av LKAB: s järnmalmsgruvor. På ett år måste Columbarium och de döda också flytta.
– Kyrkans rörelser är episka händelser. Byggnaden är en stadsikon och unik för att flytta en så stor byggnad, säger Roger Marjavara, docent i kulturgeografi vid Umeo University.
– 5 000 människor har dock dött i columbarium- och minneshandskarna som måste flyttas.
Graven efter Hjalmar Lundbohm, den första chefen för gruvföretaget LKAB, kommer också att flyttas. Han är den enda personen som begravdes i Kista, en gammal plats i kyrkan. Enligt Lkab kommer hans grav bara att flyttas om två år.
– Det är inte så att kyrkområdet kommer att kollapsa in i ett hål inom en snar framtid, men på lång sikt kommer släktingar inte att vara tillgängliga, så den avlidne kommer att behöva flyttas, säger Roger Marjavara.
-Det är den största rörelsen i dödstalet som inträffar i Sverige under modern tid.
Han, tillsammans med sina kollegor, studerade dödsfallens rörelse i Kiruna. Det beror förmodligen på att det antagligen hände i Sverige.
-Det händer snarare igen, men av olika skäl. Det kan vara så klimatförändringar, sociala förändringar och infrastrukturutvidgning som kommer att påverka platser och industrier.
– Men det finns en klinik mellan idén och rörelsen av evig vila.
Den stora utmaningen är hur man flyttar minneshandsken. Politiker vid pastor Kiruna kyrka som fattar beslut har ännu inte diskuterat frågan. Roger Marjavaara säger att det inte är tekniskt ett problem.
– Om du kan flytta kyrkan kan du gräva upp jorden och placera den i minnesdamm på Kiruna -kyrkogården.
Hur vet du vad du kan få från ”alla”?
– Det är svårt att veta på grund av aska av minneshandskar. Det har talats om att flytta och flytta en liten del av jorden i minnesdamm. Men i vår studie säger de flesta ”alla borde inkluderas.” Du vill inte lämna någon bakom sig.
ÅSA Fredriksson kommer från Kiruna, men bor idag i Mariesad. Hon reste för att se kyrkan flytta in och fick möjlighet att besöka Memorial Grove igen.
-Mina föräldrar båda bestämde sig för att ligga här. Jag har varit här några gånger och hälsat dem, men jag sörjer mest någon annanstans, säger hon.
– För mig är det inte viktigt att flytta minneshandskar, men det kan vara mer känsligt för de som bor här. Vi var alltid långt borta.
ÅSA: s dotter Liv Fredriksson reste också till Kiruna från Umeå.
– Att åka till Kiruna är lång och jag beklagade förmodligen min mormor och farfar på mitt sätt. Men hon säger att det skulle känna tråkigt om platsen helt försvann.
-Jag tycker att det är viktigt att det måste stanna kvar på något sätt.
Enligt Roger Marjavara har Sverige mycket strikta lagar om vad som händer efter döden. När en person är begravd kan kroppen bara flyttas av speciella skäl. Detta kan avgöras av länsstyrelsen. Samtidigt vill många svenskar att deras släktingar ska vila i fred.
– Det är sympatiskt. Samtidigt tror jag att det finns lagar som förhindrar allvarlig omlokalisering när de faktiskt vill ha det. Om det kan göras på ett etiskt acceptabelt sätt kan det tillåtas, säger Roger Marjavara.
