Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
”Är det radikalt och helt ’ärligt’ av Robin att släppa ett album om graviditetscitat och onani?” frågar Markus Hägglund i Aftonbladet. ”Det tycker åtminstone DN-skribenten Johanna Frenden. Robins uttalande om att vilja vara ”het resten av sitt liv” är till och med ”det mest radikala hon någonsin hört.”
Jag suckar. Jag skrev om hur Zara Larsson och Robyn, vid olika tillfällen, båda offrade sina egentliga karriärer för att ta abortföreställningar på motsatta sidor av Atlanten. Om det inte är uppriktigt att vägra 3 miljoner dollar för att försvara rätten att avbryta en graviditet (Zara Larsson) eller släppa sitt eget album i USA (Robin, 1999), jag vet inte vad integritet betyder för Gen Z.
Att sjunga om en engångssäng när man är gravid är nog mer än att bara släppa vakt och integritet, men ja, om någon har råd så är det Robin såklart. Den mest extrema upplevelsen jag har som kåt person i mitt liv, bara för att vara tydlig, är inte ordet ”kåt” som i sexuell upphetsning.
Vi inser att vi lever i ett samhälle där kvinnors erotiska begär inte längre likställs med synd.
Jag kanske skulle ta tillfället i akt att låta den yngre generationen veta att det inte ens var vi i början av 80-talet som förtjänade rätten att tala om oss själva som sexuella objekt, utan snarare våra mammor som var unga när p-piller och abort legaliserades.
Det var väldigt befriande att lyssna på en vän över generationerna som erbjuder ett annat perspektiv på livet över 40, snarare än den linjära synen på arbete, gym och avhopp på dagis.
Det som har hänt i min generation är att kvinnor verkar ha tappat denna attityd när de når medelåldern. Närmare bestämt när de blir föräldrar. Detta betyder med andra ord ”kåt till livet” i vid bemärkelse.
Så här ser en 45-årig heterosexuell kvinna ut. Du är utbränd, deprimerad, trött på att din kropp tappar sin spänst, orolig för dina barn som inte beter sig som de ska och ständigt irriterad på din partner. Da capo.
Det är kanske därför det har varit så befriande att höra människor, inte alla, i min ålder, erbjuda alternativa sätt att se på livet över 40, snarare än den linjära synen på arbete, gym och avhopp på dagis.
Jag välkomnar alla unga skribenter vars sociala liv ännu inte har invaderats av familjebildning och vars chattrådar ännu inte har flyttat ifrån utekvällar och teaterbesök och potträning och hyrhjälp med läxor för att komma tillbaka om några år.
Nu är jag ingen musikkritiker – och mitt omdöme här är inte estetiskt – men jag fastnade för en rad från Robins låt ”Blow My Mind” ändå. Hennes son råkade födas samma år som jag. ”Innerst inne är du min nummer ett/Och här är delen, jag har fortfarande kul.”
Individualism är inte längre ett fruktbart emancipatoriskt projekt, skriver Markus Hägglund, som om det vore mitt argument, grundat i att ”det finns något verkligt radikalt i den kristna frihetsuppfattningen”.
Specifikt, ”Det är frihet i den utsträckta handen av ödmjuk tacksamhet, underkastelse, gemenskap och ömsesidigt beroende. Det är frihet från ständig introspektion, att räta ut sin snedhet och öppna sig för världen. Det är en fullständig överlämnande, ett fullständigt kärleksband.”
Jag kan inget om religion, men i mina öron låter det mer som Robin än Jesus.
läs mer:
Johanna Frenden: Zara Larsson och Robin visar hur eländigt det har blivit att vara kvinna idag
