Kvittningsbråket om omröstningen i riksdagen berör inte enbart de olika partiernas politiska ledamöter och gruppledare. Än allvarligare är att väljarna som röstat på partiernas representanter också blivit överkörda i den viktiga frågan om kraven för svenskt medborgarskap, något som medför avgörande konsekvenser för de människor som drabbas. Dessutom bagatelliserar statsministern, regeringen och Sverigedemokraterna händelseförloppet för att det gynnar deras egen politik, vilket ytterligare skadar förtroendet för de demokratiska processerna. Är nästa steg fiffel med valsedlarna? Det enda rätta måste vara att göra om hela omröstningsförloppet. Om inte så sker, har tilliten till Sveriges demokratiska system allvarligt skadats. Det spelar ingen roll hur mycket justitieminister Gunnar Strömmer (M) i ett svar på DN Debatt-artikeln ”Larmet ljuder – sätt stopp för nedmonteringen av rättsstaten”, ett upprop som hittills undertecknats av 1 554 jurister, försökt hävda motsatsen. De medborgare i Sverige som värnar demokratin är inte dummare än att de ser och befarar vad som kan hända efter valet i höst beroende på vilken regering som tillsätts.
Christel Östfelt, Stockholm
SD:s grundläggande argumentation för att rasera kvittningssystemet i riksdagen är att röstningen ska spegla valresultatets mandatfördelning mellan partierna. Folk röstar ju på partier, inte personer, enligt Jimmie Åkesson och andra SD-företrädare. Partiets ideologiska orientering visar tydligt – återigen – att det är det mest demokratiskt okunniga och ointresserade partiet i riksdagen. Riksdagsledamöterna – och den dynamik med diskussioner och åsiktsbrytningar som personliga mandat ytterst innebär i en demokrati (ibland kämpigt nog med så kallade vildar) – kan då lika gärna ersättas med programmerade röstmaskiner där partiets ledare bara behöver trycka på någon app i mobilen. Att resten av de borgerliga partiledarna nu flaggar för ett nationalistiskt klingande ”blågult lag” tillsammans med SD är djupt problematiskt för alla som vill värna alltmer hotade demokratiskt överenskomna spelregler, principer, värderingar och institutioner.
Göran Odbratt, Stockholm
Alla som har eller haft trotsiga tonåringar känner igen SD:s beteende i kvittningsskandalen. Tonåringar kan dock inte skyllas för sin strulighet, eftersom deras hjärnor inte är fullutvecklade. Men vuxna människor, som om olyckan är framme kan ha flest ministrar i nästa regering?
Lars Wengrud, Bromma
Så låt mig förstå det här rätt. Vi har ett system i riksdagen där politiker frivilligt får stanna hemma och slippa rösta, under förutsättning att en politiker från andra sidan också stannar hemma. Det kallas kvittningssystemet, och det har tydligen funkat i 100 år. Nu har systemet kollapsat. Konsekvens? Samtliga riksdagsledamöter måste vara närvarande under veckans voteringar. Och nu gnäller de – våra folkvalda. Men vänta – är inte det här precis vad de är valda att göra? Sitta i riksdagen och rösta? Det är liksom jobbet? Det är inte ett extraknäck som man kör om det passar. Det är uppdraget svenska folket gett dem. Och här är grejen som ingen verkar vilja säga högt: kvittningssystemet finns inte i någon lag. Det står inte i riksdagsordningen. Det är en informell uppgörelse som politikerna själva hittat på – en sorts kollektiv bekvämlighetsarrangemang som passar alla parter utmärkt. Hade det varit en grundläggande del av demokratins funktionssätt hade det reglerats i lag. Det är det inte. Det är en lyx som partierna kommit överens om sinsemellan, och nu när den lyxen försvunnit reagerar de som om någon stulit deras tillhörigheter. Ni är valda att närvara och rösta. Gör det. Välkommen till jobbet, folkvalda!
Christoffer Ahlström
Vad gör vi med svenskar som visar dålig vandel? Kanske ska vi börja med politikerna. Till exempel när SD:s gruppledare fuskade under en riksdagsomröstning eller när Jimmie Åkesson förtalade Miljöpartiet med ogrundade påståenden om att de köpt SD-vildarna? Eller när klimat- och miljöministern lovade att avgå om utsläppen av koldioxid ökade, men sedan svek det löftet. Och bristen på spadtag för kärnkraften – ska svikna vallöften ses som dålig vandel och leda till kollektiv bestraffning för regeringen? Simona Mohamsson föreslog ju städning av skolgårdar för stökiga skolbarn, så kanske brist på vandel hos politiker kan bestraffas med skräpplockning i naturen och upprensning av vandringslederna som växt igen under de senaste åren? Frisk luft i den sköna naturen är ju hälsosamt så ett konstruktivt straff är det, vilket ju var Mohamssons tanke.
Elisabet Näsman, Uppsala
Världen kan stå inför den värsta energikrisen någonsin, Trump fortsätter att bete sig som en galning, ayatollorna leker med vår framtid, Putin fortsätter med sitt fruktansvärda övergrepp på Ukraina och Nethanyahu fortsätter angripa redan slagna människor i Gaza. Vad gör då våra svenska politiker detta krisernas valår? SD väljer att frångå en praxis gällande kvittning i riksdagen, vilket startar en sandlådediskussion i tv och andra medier, som slutar med att talmannen kallar representanter för partierna till medling, som slutar med att våra folkvalda representanter inte kan enas i frågan. Vad är detta för något? Vill ni verkligen att vi i september röstar fram någon av er att leda vårt land i kris? Jag får god lust att starta en valproteströrelse! Har ingen lust att representeras av någon av dagens politiker. Vi röstar inte alls om ni inte skärper er och tar itu med de reella problem som vi och resten av världen står inför. Upp ur sandlådan och bete er som vuxna, ansvarskännande människor!
Eva Falkman
Det sägs att vi ska gå till valurnorna den 13 september. Med tanke på allt politiskt tjafs och käbbel är det svårt att tro. Är det inte snorkiga glassaffischer, så är det kvittningsgräl. Jag har sagt det förut och jag upprepar. Det är dags att politikerna kommer sams och enas om hur de på bästa sätt ska dra åt samma håll för Sveriges framtid. Börja med att samtliga partisekreterare sätter sig tillsammans och utarbetar en plan. Samarbete ger styrka, något som regering och riksdag tycks ha glömt.
Bibi Öhrlund, Stockholm
Kommentar till Gunnar Thunberg (Noterat den 4 maj): Det engelska uttrycket gentleman’s agreement måste alldeles säkert läggas åt sidan och i stället måste många skedar salt plockas fram när man vill göra en ”överenskommelse” med SD om kvittningssystemet. Här platsar också ett uttryck som tillskrivs en amerikansk bankir: ”Människan har alltid två motiv för sina handlingar: ett gott motiv och så det verkliga motivet.”
Barbro Eriksson
Moderaterna förlorar Mats Svegfors, men har gått den så kallade valstugehögern till mötes. Åt detta gläder sig Jimmie Åkesson. Men hur glad är Ulf Kristersson?
Göran Thunberg, Oskarshamn
Läs och begrunda Mats Svegfors brev till Ulf Kristersson och dennes svar. Ett enastående skolexempel på skillnaden mellan en genomtänkt, välgrundad argumentation och slafsigt hopsnodd snömos. Det är nog skillnad på företrädare, även inom samma ideologiska sfär.
Nahide Hermansson, Skellefteå
Före detta landshövdingen Mats Svegfors har pekat på hur beroende svensk välfärd är av invandrare och hur tacksam han är för deras hjälp. Alla vill inte acceptera det.
SD lägger mycket krut
på att få folk att åka ut.
I sin iver knappt de frågar,
om de sitter där de sågar
JP Wulff, Lidingö
Regeringen har initierat framtagandet av ett kunskapsprov för personer som vill bli svenska medborgare. Det fick mig att tänka att en utmärkt idé vore att använda ett liknande prov för blivande riksdagsledamöter. Provet bör gärna utökas med frågor om den kulturkanon som regeringen också ligger bakom. Valda ledamöter bör klara minst 50 procent av frågorna för att få inta sin plats i riksdagen. Annars går platsen till nästa namn på listan. De som klarar mindre än 25 procent av frågorna blir förslagsvis av med sitt medborgarskap och utvisas ur landet. Regeringen borde anamma idén med öppna armar. Vi kan ju inte ha folk här i landet som inte har tillräckliga kunskaper om svenska förhållanden och svensk kultur!
Torbjörn Larsson, Stockholm
Jag anbefaller alla politiker att läsa eller lyssna på Wilhelm Mobergs ”Utvandrarna” och ”Invandrarna” för att få mer förståelse för våra egna fantastiska, arbetsamma invandrare i Sverige. Vi har varit tidigare med om samma saker som de. Läs, lär och öppna hjärtat!
Eva Bäckman, Lidingö
Det är val i september. Vi, cirka 500 000 arbetslösa, bör komma ihåg att Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådal ytterligare vill sänka a-kassan. Din röst kan göra skillnad.
Bertil Sandberg
Markus Heilig, professor i psykiatri, observerar i en artikel på DN Kultur att svårigheter med att ta sig in på arbetsmarknaden försvårar för invandrare att ta sig in i det svenska samhället. Han menar att vi fått en ”etnifierad underklass som står utanför arbetsmarknaden och majoritetssamhället (…) där frodas (…) kriminalitet”. Det är uppfriskande med någon som ser stickan i andras ögon, men inte bjälken i sitt eget. Kriminalitet beror på invandrare som inte får jobb, menar Markus. När man läser mellan raderna i reportage om gängkriminalitet går det att observera två saker. Det första är att det påfallande ofta är etniska svenskar. Det andra är att det i regel rör sig om människor med neuropsykiatriska funktionshinder, närmare bestämt adhd. Adhd yttrar sig i man inte har samma konsekvenstänk och impulskontroll samt svårighet att fokusera. Men vänta – det innefattar ju Markus Heiligs profession, bland annat! Den svenska skolan är sällsynt illa rustad för att möta alla elever som till följd av adhd misslyckas i det genomteoretiska högstadiet. Staten, i synnerhet socialtjänsten, har visat ett mycket ringa intresse för att informera föräldrar om hur adhd yttrar sig. Den svenska barn- och ungdomspsykiatrin spelar här en nyckelroll. Heiligs förklaringsmodell om marginaliserade invandrare håller inte, eftersom denna grundförutsättning finns i hela världen. Trots det är det bara Sverige som exporterar minderåriga kontraktsmördare. Om jag vore professor i psykiatri skulle jag fråga mig själv varför våra svenska fängelser är överbelagda med människor som har adhd.
Jonas Paulsson, Täby
Antalet dödsoffer i Ukrainakriget är sannolikt fler än vid slaget vid Somme under första världskriget (cirka 350 000 döda). Den ansvarige, Rysslands ledare Vladimir Putin, ska den 9 maj stå på Röda torget i Moskva och fira ”Segerdagen”. (En ”seger” som inträffade flera år före hans egen födelse.) Han har föreslagit vapenvila under den dagen i ett krig som han själv startat, och som slutar så snart han kallar hem sina styrkor från Ukraina. Frågan är hur mycket ryska kapitalägare och folket är beredda att riskera innan de byter ut sin ledare. På Putins meny står fortsatt dagligt dödande av barn, vuxna och åldringar i Ukraina. Egna soldater sägs muta överordnade för att slippa gå först i ” köttkvarnen ”.Men på segerdagen hyllas den för krigsbrott efterlyste och för massmorden ansvarige. Så manifesteras den ryska stoltheten, än så länge.
Anders Jonsson, Jönköping
”Leverantören varnade ansvariga för problem med egna systemet” (Cosmic). It-problem är legio i Sverige. Häromdagen var det körkortsaspiranterna som var redo att visa upp sina färdigheter som fick vända på klacken. Trafikverkets nät fungerade inte. Nu har tydligen till och med leverantören ”upplevt” att de har problem md sina egna system.
Erik Kjellén, Södertälje
Jag ser en helsidesannons i dagens DN från en branschorganisation. Den har uppenbarligen behov av lite ökad goodwill och försöker sig på ett svårtolkat budskap med anledning av förhållandena i Hormuzsundet, en blandning av skämt och allvar: Ät gröt (förmodligen havregryn). Det är Livsmedelsföretagen som ger sig till känna och jag antar att senare tids kritik mot dyr mat som har komplicerats av sänkt moms har aktualiserat denna annonskampanj. Jag har ett bättre förslag än kostsamma helsidesannonser: Använd mer äkta råvaror i produkterna och smyghöj inte priser genom att minska förpackningarna till larviga volym- och viktmått. Seriösa och ärliga företag behöver inte tala om hur duktiga de är – det märks ändå.
Torkel Borelius
Mitt i rapporter om stigande bränslepriser och inställda flyg till följd av oron i Mellanöstern lyckas ändå en sockerärt från Peru ta sig hela vägen till kyldisken i min matbutik utan problem. Det är på något vis imponerande. I mataffären i maj står jag inför babyspenat från Kenya, körsbärstomater från Marocko och physalis från Sydamerika. Och det mitt i en maj då svensk sparris faktiskt är i säsong. Det finns något lite girigt i tanken att vi alltid ska ha allt, från världens alla hörn, hela året. Utan att vara klimatpredikant kan jag ändå känna en viss avsmak. Inte för världshandeln i sig, men för självklarheten i den. För att ingen verkar fråga sig om vi verkligen behöver physalisen just nu.
Hanna Sjögren
Forskaren Isabelle Letellier frias från alla brottsmisstankar efter en klimataktion vid Bromma flygplats. Aktionen fick ändå personliga konsekvenser – hennes ansökan om svenskt medborgarskap nekades med hänvisning till utredningen. I senaste numret av tidskriften Forskning & Framsteg finns artikeln ”Forskare frias från brott efter klimataktion – men nekas medborgarskap”, som är ytterligare ett exempel på vart Sverige är på väg med en regering som styr Sverige ihop med ett parti som inte vill ha ha ett levande samhälle.
Bror Wahlsteen
Angående Mattias Nilssons insändare: Jag tycker det var en klok insändare angående den svåra frågan om att sätta barn, som skjuter och dödar, i fängelse. Det måste få ett slut! Vi alla måste faktiskt skyddas!. Och barn och ungdomar måste förstå att man blir hårt straffad när man tar någon annans liv. Förstå och lära sig att det de gör är på riktigt. De dödar faktiskt någon, på riktigt!
Eva Norman-Ericson, Dalarö
SVT lägger ner Kunskapskanalen. Men programmen på ”K” är ju de enda som har något värde, med undantag av det danska folkbildningsprogrammet ”100 procent bonde”. Ta nu bort all smörja och behåll det viktiga och värdefulla!
Hakon Malmborg, Bromma
Håller med Jonas Gardell (Expressen Kultur 27/4): Vart har de riktiga pjäserna tagit vägen? Jag vill också se berättelser på scenen. Och en riktig scenografi, inte gråa väggar som flyttas vid behov.
Marja Häkämies, Stockholm
Åsikter om DN
Det förvånar oss läsare av DN att man inte uppmärksammar klimatfrågan i högre grad, trots den stolta devisen på tidningens förstasida: ”För en upplyst värld.” Journalister uppmanas att berätta om klimatförändringarna, enligt Internationella Journalistförbundets stadga (2020). När omkring 8 000 människor fyller upp huvudstadens gator (16/4) i en stor klimatmarsch reagerar knappt DN. 85 organisationer stod som arrangörer, bland andra Världsnaturfonden, Pensionärernas riksorganisation och Naturskyddsföreningen. En helsidesannons i DN från Svenska kyrkan uppmärksammar journalistkåren. Vad är det som hindrar en fri liberal dagstidning att visa på det kraftiga folkliga engagemanget? Klimatfrågan måste upp i valet. Partierna måste agera. DN bör åtminstone undersöka varför ”k-ordet” är tabu. En majoritet av landets befolkning bryr sig. Och de som inte blir uppmärksamma på klimathotet genom DN kommer att märka effekterna av uppvärmningen in på bara kroppen. Vi vill att DN ger läsarna råd att leva återhållsamt och ger alla politiker mod och argument att handla förebyggande.
Peter Lamming, Gretas gamlingar
Vill du också skicka in texter (helst under 1 000 tecken inklusive blanksteg) och bilder eller teckningar till vinjetten ”Noterat av DN:s läsare”? Mejla i så fall [email protected]! Ett mindre urval av publiceras på insändarsidan i tidningen tisdag–fredag och ett större urval på dn.se/insandare helgfri måndag–fredag. Mer om hur man skriver insändare i DN kan du läsa här.
