I höst hålls val i Sverige söndagen den 13 september. Början av maj kan verka väldigt långt borta när sommaren fortsätter. Och i Donald Trumps era kan nästan vad som helst hända, så fyra månader är inte en evighet.
Valrörelsen kan dock sägas ha börjat, då söndagens partiledardebatt fanns med på SVT:s agenda. Låt oss hoppas att 2026 års upplaga är faktabaserad och tar fram det bästa hos politiker snarare än tvärtom.
Väljarna förtjänar det. Men det är också för att världssituationen kräver det.
Redan under valrörelsen för fyra år sedan rådde enighet om att Sveriges säkerhetsläge var det allvarligaste sedan andra världskriget. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är relativt nyligen och den känsliga svensk/finska NATO-processen har avstannat och trampat ner. Nu är vi verkligen medlem i Nato, men annars kommer säkerheten och den yttre situationen bara att förvärras. Tillsammans med Ukrainakriget, Rysslands aggressiva hybridkrig mot Nato-länder, Irankrisen och den relaterade energikrisen, har Donald Trumps återkomst till Vita huset fört med sig en helt ny uppsättning osäkerheter.
För svenskt näringsliv är detta något väldigt konkret. Särskilt exporttunga företag har fått vänja sig vid att situationen förändras från dag till dag och de måste anpassa sin verksamhet därefter.
I en så instabil miljö kan vikten av inhemsk stabilitet inte överskattas.
Tidigare uppdragsperioder har definitivt varit stabila. Det finns inga större interna konflikter eller kriser. Tidos parti hade majoritet i nationalförsamlingen och antog sin politik utan svårighet. M, KD, L och SD kommunicerade redan i mitten av oktober 2022 vad de ville göra i sina nya uppdrag, när Tidoöverenskommelsen offentliggjordes, och sedan dess har de systematiskt uppnått det ena målet efter det andra och har för avsikt att fortsätta med det till slutet.
Hemligheten bakom framgången är att Tidöavtalet är ett realistiskt skrivet dokument som fokuserar på vad de fyra partierna faktiskt vill och kan göra.
Hemligheten bakom framgången är att Tidöavtalet är ett realistiskt skrivet dokument som fokuserar på vad de fyra partierna faktiskt vill och kan göra.
Detta skiljer sig från historiska överenskommelser som 2019 års rödgröna januariöverenskommelse, som snarare användes som ett sätt att lägga politiska kostnader på andra samarbetspartier. Det är själva definitionen av ett politiskt spel.
Tillsammans med förutsägbarhet är en stor fördel med Tidöprojektet politisk samsyn. De fyra partierna, som är ideologiskt mycket olika varandra, tar helt klart detta på allvar, efter att ha vunnit valet 2022 med ett starkt mandat för förändring efter åtta år av handlingsförlamande röd-grönt styre. Att regeringen till och med har fått kritik för att gå för snabbt framåt, med tanke på att vi befinner oss i en långsamtgående byråkratis fäste, säger något.
Men det fungerade. Med tanke på hur snabbt gängkriminella rör sig och införandet av ny teknik hade det dödliga vapenvåldet knappast minskat så mycket som det är utan Gunnars Strömmers (M) och hans justitieavdelnings takt och mod.
Det skulle vara en gåva till dessa gäng att hindra Christerson, Stromer & Co från att fortsätta på sin dåliga väg.
Socialdemokraterna kan säga att de stöder Tidos kriminalpolitiska linje, men det är svårt att se hur partiet kan komma över den hårdare politik som riksdagsledamöter och V:s nejsägare kräver. Detsamma gäller invandringspolitiken där S står för en hårdare linje än sitt tilltänkta samarbetsparti. Även nya kärnkraftsinsatser kommer att bli kontroversiella. Kanske också Sveriges roll i Nato.
Politisk kontinuitet och stabilitet behövs nu om Sverige ska förbli starkast i en allt svårare miljö.
Och det fortsätter. Speciellt när man räknar in mittpartierna, bortser från kritiken mot regeringens klimatpolitik och ogillar SD, är det svårt att hitta en fråga som de fyra oppositionspartierna kan enas om.
Detta är attityden i de motsatta läktarna. Men om vi är ansvariga för landets ekonomi, säkerhet och välfärd räcker det inte att bara säga nej till saker och ting. Ur regeringens perspektiv krävs konstruktiva lösningar. Politisk konsensus. stabilitet och körbarhet.
Och där har de rödgröna partierna något att bevisa – särskilt med tanke på det parlamentariska kaos som rådde senast de hade chansen.
Nej, det är inte vad landet behöver. Speciellt inte nu. Politisk kontinuitet och stabilitet behövs nu om Sverige ska förbli starkast i en allt svårare miljö. Tieds parti gjorde Sverige mer motståndskraftigt under sin gångna mandatperiod, framför allt tack vare brotts- och invandringspolitik och åtgärder som vidtagits för att säkra framtida elförsörjning.
De har framgångsrikt bekämpat inflationen och framför allt med hjälp av skattepolitiken gjort det attraktivt att både arbeta, utbilda sig och spara.
Bistånd och utrikespolitik omorganiserades på ett rationellt sätt för att fokusera på handel och investeringar och närområdet.
Under nästa mandatperiod bör regeringen fortsätta på nuvarande väg samtidigt som den prioriterar utvecklingen av en mer ambitiös klimatpolitik med tydliga styrmedel och en tillväxtagenda värd sitt namn.
Under nästa mandatperiod bör regeringen fortsätta på nuvarande väg samtidigt som den prioriterar utvecklingen av en mer ambitiös klimatpolitik med tydliga styrmedel och en tillväxtagenda värd sitt namn. Även bostadspolitiken förtjänar en nystart.
För vissa vanliga väljare kan det verka som ett stort steg att få in SD i regering. Även denna ledning har oro för partiets bakgrund och vissa värderingar. Men om det är vad som behövs för att Tidoshidan ska vara kvar i Rosenbart är det svårt att peka på SD:s agerande under tidigare mandatperioder som ett argument mot tilldelningen av ministerposter.
Tvärtom visade partiet att det vuxit upp i sin roll som stödjande parti, och visade en stark hållning till kompromisser. Politiskt fortsätter partiet att utvecklas i en konstruktiv, marknadsvänlig riktning, tar avstånd från Donald Trumps politik och tydliggör sitt stöd för Ukraina.
Höstens val borde vara lätta för väljare som säger sig värna om gott och ont i Sveriges näringsliv och i förlängningen landets välstånd.
