Om arbetsgivare vill att den svenska modellen ska överleva behöver de tona ner sin retorik om löner, skriver en krönikör från Arbetet.
White Shippers har precis kommit igång, men arbetsgivarna har redan börjat driva sin sak för vinterkontraktsförhandlingar.
Lönetillväxten måste ”bromsa in”.
Det säger ekonomer från tre arbetsgivarorganisationer på Dagens Nyheters diskussionssida.
– IF Metals avtalssekreterare Simon Peterson sa till Sveriges Radio att han kände till retoriken.
Mr Petersons ganska blygsamma kommentarer är lätta att förstå. Vi är verkligen medvetna om den retoriken.
Arbetsgivare har blivit vana vid att förbereda sig för förhandlingar genom att offentligt klaga.
Jag tänker hela tiden på hur lönerna ska förstöra svenska företag.
orolig för Kina
Arbetsgivarna är nu oroade över konkurrensen från Kina. de är inte ensamma.
Frågan om Europas förmåga att hävda sig i en värld där Kinas närvaro ökar är ett ständigt ämne vid toppmöten i Bryssel och ekonomiska rapporter i europeiska huvudstäder.
Diskussioner kretsar vanligtvis kring statligt stöd och hur kinesiska företag har haft ett försprång, särskilt inom grön teknik.
Men också om kinesernas låga löner och dåliga arbetsvillkor. Detta kan lätt ske i ett system där det inte finns plats för oberoende fackföreningar.
En intressant artikel av förbundets tidigare president, Martin Linder, citerar siffror som visar att Kinas produktivitet faktiskt är lägre än världsgenomsnittet.
Samtidigt minskar dock andelen anställda i branschens mervärde snabbt.
ledningen är pessimistisk
Om ekonomerna på Ekonomiska Föreningen anser att svenska arbetare själva måste ta tag i detta problem genom att gå med på lägre löneökningar, så är det en reell skyldighet.
Men utan att fastna i legitimiteten i Kinas påståenden måste vi också kunna fråga: Hur påverkar en arbetsgivares offentliga pessimism förhandlingssystemet?
Naturligtvis skulle man kunna tänka sig en modell där båda sidor kommer till förhandlingsbordet med det enda målet att få så mycket vinst som möjligt.
I en sådan ordning är det oundvikligt att vi då och då kommer att tvingas att på allvar mäta vår egen styrka. På arbetsmarknaden innebär det konflikt. Strejk och lockout.
Jag skulle vilja diskutera lönekrav
Sverige har som bekant ofta valt en annan väg. I snart 30 år har fack och arbetsgivare i stort sett enats om utgångspunkterna för förhandlingarna.
En av dem var att våra arbetskostnader inte skulle öka mer än våra viktigaste konkurrenters.
Man kan givetvis alltid diskutera vilka länder det är och hur arbetskostnaderna ska utvärderas.
Om du vill vara trevlig, tänk på att det är precis vad tre ekonomer vill göra.
Men mindre snälla människor är mer benägna att tolka detta utbrott som ett typiskt försök att övertala lönekrav.
Vi är som sagt medvetna om retoriken. Och det skiljer sig väldigt mycket från hur svenska fackförbund i allmänhet bildar sig.
Till exempel gjorde IF Metalls Simon Peterson några försiktiga kommentarer om ekonomernas text. Analysen av vilka krav som bör ställas är ännu inte klar.
Tona ner retoriken
Det finns goda skäl till varför fackföreningarna inte är fördomsfria.
Orealistiska förväntningar på medlemmarna främjar inte nödvändigtvis ansvarighet.
Därför är det klokt att avstå från att göra stora uttalanden eller använda kränkande språk som kan släppa publiken.
Detsamma gäller rimligen för arbetsgivarorganisationer.
Om vi vill se en trovärdig förhandlingsordning överleva ytterligare 30 år och främja förtroende bland våra medlemmar, skulle vi göra klokt i att tona ner vår offentliga retorik och spara diskussionen till faktiska förhandlingar.
