Många svenskar är förståeligt nog upprörda över Tidow-regeringens utvisning av tonåringar som växt upp i Sverige, samt människor som har arbetat i åratal, betalat skatt, gjort rätt och spelat en viktig roll i det svenska samhället.
Detta tycks bryta mot de grundläggande principer som hittills har tillämpats i Sverige. Men att kassera utbildade ungdomar och de som arbetar inom sjukvården och vården är också ett enormt ekonomiskt slöseri. För vårt svenska näringsliv blir notan hög och samtidigt går allt som satsas på utvisad svensk ungdom bort.
Tonåringar utvisas fortfarande trots regeringens löfte om ett moratorium. När det gäller de så kallade duktiga utvisningarna, människor som arbetar och gör rätt för sig själva, planerar regeringen att öka utvisningarna nästa mandatperiod.
Vad som dock ännu inte är klart är i vilken utsträckning den orättvisa utvisningspolitiken försvagar de nationella finanserna och i vilken utsträckning regeringen inte budgeterar för det. I sin iver att visa handling mot invandring skapade de ett dolt memo som regeringen höll vaga och som inte förekom i budgeten eller den politiska retoriken. Det är inte miljoner, det är miljarder.
Kärnan i problemet är att regeringen väljer att blunda för de oundvikliga konsekvenserna av skicklig utvisning. Tvångsutvisningen av tusentals människor som idag arbetar inom välfärds- och näringslivet kommer att skapa direkta kostnader för arbetsgivare, som redan idag har svårt att hitta den kompetens de behöver för att utföra sitt jobb. Detta kommer att bli en ny påtvingad kostnad för lokala myndigheter och regioner.
Enligt grundläggande finansieringsprinciper i kommun-region-regionala relationer ska landskapet kompensera kommuner och den regionala sektorn för ökade kostnader till följd av landskapsbeslut. Att höja lönegolvet på ett sätt som direkt leder till massrekrytering och utbildningskostnader för välfärden är ett tydligt fall där principen ska gälla. Men regeringens budget är tom. Det finns inga beräkningar eller rader för lokala myndigheter och regioner för att täcka de miljarder dollar det kommer att kosta att ersätta de för närvarande fördrivna anställda.
De negativa effekterna på de nationella finanserna är tvåfaldiga. För det första tvingas den offentliga sektorn göra utgifter som den saknar ekonomiska resurser för. Att ersätta en erfaren sjuksköterska eller lärare kostar hundratusentals kronor i annonsering, intervjuer och administration samt förlorad produktivitet. Multiplicera detta med tusentals individer och räkningen blir mycket hög.
Onboarding och utbildning tar tid för nyanställda att uppnå samma effektivitet som den erfarna personalen de ersätter. Samtidigt kommer arbetsbelastningen för befintliga kollegor att öka, sjukskrivningstalen kommer att öka och kostnaderna för att underfinansiera välfärden kommer att öka ytterligare. Att utvisa tekniska praktikanter leder också till stora skattebortfall. En utvisad person slutar omedelbart att betala inkomstskatt. Företag som tappar nyckelpersoner riskerar lägre tillväxt och lönsamhet, vilket leder till lägre bolagsskatteintäkter. Regeringen verkar dock tro att dessa arbetande, skattebetalande individer kan tas bort från den ekonomiska ekvationen utan att påverka regeringens inkomstsida.
Man kan inte förespråka yrket samtidigt som man främjar politik som aktivt utvisar människor som arbetar och försörjer sig utan att rapportera de ekonomiska konsekvenserna. Att höja lönegolvet är en reform som kommer med mycket stora negativa kostnader. Att dölja den prislappen skulle vara att vilseleda väljarna.
Centerpartiet uppmanar finansminister Svan Tesson (M) att omgående presentera en transparent konsekvensanalys. Fullständigt kvantifiera den offentliga ekonomiska effekten av kompetensöverföring. Ange gärna hur Tido-regeringen avser att kompensera kommuner och regioner enligt skattemässiga principer. Att göra något annat vore att avvisa det finanspolitiska ansvar som regeringen säger sig representera.
Ännu bättre, Svantesson: Lyssna på Centerpartiet och sluta utvisa folk som jobbar för dig och gör rätt. Sluta förstöra människors framtid och svensk ekonomi för Sverigedemokraterna.
Martin Ordahl, Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson
Niels Paarup-Petersen, Centerpartiets invandrings- och integrationspolitisk talesperson
