Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
Han vs. honom/henne, de vs. dem, eller var vs. där förvirring har alla varit en pålitlig källa till irritation i över 100 år. Om jag stoppade in alla mejl jag har fått om detta i en databas, skulle den kollektiva ilskan få pluggen att blinka och sippra svavel.
Men nya källor till frustration finns också. En komet av förvirring som har orsakat en del brus i min inkorg på sistone har att göra med språk som har etablerats i århundraden.
I medieterminologi används ofta konstruktionen ”borde vara” för att indikera viss osäkerhet. Det tyder till exempel på att uppgifterna inte har bekräftats, anklagelsen inte är styrkt eller att det som sägs är en tolkning av händelseförloppet.
Det är så det har setts i media under lång tid. ”Cabrera måste ha dött av sina sår”, rapporterade Aftonbladet från Spanien under kriget 1837. 1861 skrev Göteborgs Handels- och sjöfartstidning: ”Under branden ska en olycka ha inträffat, där klämmaren Svensson från Majorna fick en huvudskada på grund av murens ras.” ”Det sägs att hela besättningen dog”, sa Istad Alejanda 1874 efter fartygsolyckan.
Än i dag är det en ståndaktig journalistisk prosa. Nya exempel på DN är ”Jag borde ha blivit skadad”, ”Jag borde ha evakuerats” och ”Jag borde ha slutat.” Gemensamt för dem alla är att de handlar om pågående händelser vars detaljer ännu inte är klarlagda. Därför bör du ha den i din garderob. Även om denna information är sannolik, kan den faktiskt inte anses vara saklig.
Plötsligt uppfattades detta uttryck som nytt och felaktigt. ”Det har inget med tvång att göra”, skriver en läsare som menar att det borde och inte borde.
Ska är dock ett av de vanligaste verben på svenska, och är ett flexibelt arméknivsverb vad gäller användning och betydelse. Ungefär var 100:e ord i texten innehåller någon form av bör. Enligt Svensk ordbok har denna speciella betydelse av ska, ”som det påstås, bör göras”, varit i bruk sedan 1442. Betydelsen av ”skyldig”, som e-postförfattare upphöjer till den enda giltiga, har varit i bruk sedan 1285. En ännu äldre betydelse är ”att göra” eller ”att ämna att”, vilket inte heller innebär tvång.
Nyfunnen entusiasm för varulvar kräver pussel. Tills jag minns, för ett tag sedan i Språktidningens podcast, när jag frågade latinisten Karin Westin Tikkanen vilket motiv hon skulle välja till en latinsk tatuering, var hon bittert cynisk. Svaret var ”Solo lingua bona est lingua mortua”. De enda bra språken är döda språk.
Språkfrågor
Det finns ingen definition av brist på handling.
Uttrycket ”brist på promenader” har blivit vanligt. Vandel är ett substantiv som är synonymt med handling. Detta kan inte sägas saknas, utan är det snarare bra eller dåligt?
Erik
Svar: Ja, grundbetydelsen av vandra är handling, men som förklarat i den svenska ordboken har ordet kommit att betyda i första hand ”ett sätt att leva ur moralisk synvinkel.” Till exempel skrev Gustav II Adolf 1621: ”Bör dogh Presten give acht på theres lefverne and wandel as uti Soknerne boo och wistas”. (Från historiska Svenska Akademiens ordbok.) Betydelsescirklar kräver ofta mer detaljerad information än bara bra/dåligt. Till exempel hedervärd och oklanderlig i positiv skala och tveksam i negativ skala.
Tidigare användes termen ofta med bedömningar som ekonomiskt oredlighet, sexuellt oredlighet och allmänt oredlighet. Men ibland, men inte alltid, har det kommit att användas som en synonym för gott uppförande. Det lite äldre svenska ordet ”vandelstyg” betydde implicit ett intyg om oklanderligt uppförande, snarare än någon annan sorts livsstil. ”Ädla handelsfrun, jag är en dygd man”, skrev Eric Axel Karlfeldt i ”Positiva sånger” (1923). Vi kan anta att det har någon positiv betydelse.
Därför, om vi anser att gå är synonymt med gott beteende (även om det inte på något sätt är självklart), så blir det självklart att inte gå. Detta förutsätter i och för sig att alla i samhället är överens om motsatsen, det vill säga vad som egentligen är oklanderligt tjänstefel. Det vill säga att det inte finns någon juridisk eller ens gemensam språkdefinition av vad som är brist på handling.
gabriella sandström
Båda formaten fungerar bra för kommittéer
Ska jag skriva styrelseinitiativ och styrelseinitiativ?
Håkan
Svar: Båda förekommer och båda är korrekta, men icke-dimma former är vanligare i boarded compounds. Till exempel är formerna utan ungefär dubbelt så vanliga för orden ”utskottsledamot” och ”utskottskansliet”.
Ola Carlson
Veckans språkfråga publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet. Har du också språkrelaterade frågor? Hitta dina svar i Språkrådets frågelåda: frageladan.isof.se
