Det sägs ofta att ”dåliga filmer gör bra böcker, och bra böcker gör dåliga filmer.” Ändå prövas älskade klassiker om och om igen, och ibland med framgång.
Det är inte lätt att kondensera hundratals sidor, kanske med komplexa berättarstrukturer, interna monologer, undertext och ett stort antal karaktärer, till två kraftfulla timmar på den stora skärmen. Därför kan det vara bättre att nöja sig med noveller.
Tack vare ovanstående filmer nådde kanske ”Train Dreams” den mest oväntade framgången. Den här anspråkslösa romanen om en eländig skogshuggares liv tog sig i våras upp på den svenska kritikerlistan. Dunder är bra som bok, men den är också bra som film. För kanske bara 90 sidor är vad en bra film behöver.
Andra exempel: ”Brokeback Mountain” – cirka 50 sidor noveller av Annie Proulx. Utgivaren av två av Stephen Kings bästa filmatiseringar, ”Stand by Me” och ”The Key to Freedom” ingår också i samma svenska novellsamling ”Seasons.”
En kanske bättre tumregel är: ”Tjocka klassiker gör dåliga filmer, men obskyra kortfilmer gör bra filmer.”
Samtidigt som du undviker att ta bort berättelser undviker du också att dras ned av publikens och kritikernas förväntningar. Till exempel fick Springs ”Wuthering Heights” blandade recensioner för att vara ”sexig men ytlig” som ett slags övergripande tema. Om jag inte hade ett litterärt förlag att jämföra med hade jag kanske nöjt mig med ”sexigt”.
När det gäller One Battle After Another är den förvisso baserad på Thomas Pynchons ganska tjocka roman Vineland, men den väljer skickligt en annan titel och tar ett friare förhållningssätt till handlingen. Plötsligt kände litterära förlag mindre för att mäta pinnar och mer för stora kulturella kryddor.
Mitt råd: nästa gång du köper en biobiljett eller slår på en streamingtjänst, kontrollera förlagets sidantal. Om det är över 200 sidor kanske du vill tänka om.
Denna sommar kommer också att se moder till alla adaptioner, med Christopher Nolan som tar sig an ett mästerverk av västerländsk litteratur, Homers poetiska epos Odyssey. En enorm film med Cyclops, Sirens och Merman. Jag hoppas på det bästa, men jag tar med mig en pinsam kudde för säkerhets skull.
På cirka 400 sidor i hexameter, en klassiker bland klassiker – kan det verkligen vara ett vinnande koncept på den stora skärmen? Nolan borde ha gjort en novell istället.
