Som sett i AR de senaste åren är elektriker en levande demokrati. Urban Pettersson, rektor för Institutet för elektroingenjörer, skrev att det är en mycket positiv känsla.
Vi går mot kongressen. Tiden har runnit iväg och mycket har hänt sedan vi senast träffades 2022. LO hade en elektriker i sin ledningsgrupp och en särskild CR som valde Per-Ola Nilsson till vice ordförande.
De framsteg som identifierats i vår rapport, Kollektivavtal för framtiden, har börjat: kortare arbetstid, högre tjänstepension och fler möjligheter till kompetensutveckling.
LO ställer sig för närvarande helhjärtat bakom krav som en kortare arbetsvecka, införande av deltidspension och höjd tilläggspension genom kollektivavtal.
Även om det fortfarande finns mycket utrymme för förbättringar i de organisatoriska mål som identifierats av kongressen, har vi genomfört några stora förändringar för att stärka vår organisation, ge oss mer auktoritet att växa och flytta oss närmare en organisation som kontinuerligt utvärderar och lär oss.
Fler kandidater än kvoter
Jag ser fram emot att se dig i Stockholm. Det är viktigt att använda det här tillfället för att träffas, testa varandras idéer och utveckla dem som svar på konstruktiva diskussioner och intressanta frågor.
Det är många övningar, och det är fler kandidater än uppdrag.
Som sett i AR de senaste åren är elektriker en levande demokrati. Det får mig att känna mig väldigt positiv.
Vi måste bygga en stark organisation från fältet till ledningen.
Utan våra organisationers kollektiva styrka kommer vi inte att ha makten att genomföra de reformer vi vill ha, såsom kortare arbetsdagar, högre reallöner och bättre pensioner.
Som vårt högsta beslutande organ bemyndigar kongressen vår styrelse och ledning och ger vägledning för vår styrelse.
Precis som under förra kongressen är vårt viktigaste beslut att stärka våra organisationer så att vi kan organisera alla arbetare i vår region.
Jag hoppas att det kommer att vara kärnan i våra ansträngningar under de kommande fyra åren.
En pappa tvingas göra ett omöjligt val
Jag kan dock inte motstå att nämna den interimistiska domen mot oss som vi postade häromdagen.
Inom en månad skickades tvåbarnspappan till jobbet upp till 80 mil bort.
Vi gav detta arbete en så kallad tolkningsprioritet. Vi stämdes med andra ord av installatörens företag och en av de aktuella arbetsgivarna för att vi spärrade arbetsgivaren från att beställa arbetet.
Domstolen beslutade delvis till deras fördel.
Våra medlemspappor står inför ett omöjligt val. Vill du fortsätta jobba? Gå.
Men hur är det med barn? Det är inte arbetsgivarens problem.
Skyldigheter som den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och obligatorisk skolgång verkar vara sekundära.
Det är som att samhället förväntar sig att vi som män inte ska ta ansvar för att uppfostra våra barn.
Sista ordet i ärendet är ännu inte sagt då huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen fortfarande pågår.
Men oavsett resultatet kan vi inte och kommer inte acceptera att det måste vara så här.
