Skapare av den populära norska tv-serien: ”All Norwegians are Nepobabies”

Vet du vad norsk mattorv består av? Det visste jag inte heller förrän jag började se tv-serien ”Nepobaby” på SVT Play. Konstigt kök är inte det enda jag lärde mig av att se den norska dramaserien. Nuförtiden återvinner vi också det norska ordet för aktiebolag (aksjeselskap), exakt, och det oemotståndligt söta ordet för dammmus (hobelkanin). Det är inte allt. Nästan all kreativ input jag fått på sistone har hämtats från vårt grannland i väster utan att jag någonsin rest dit. Allt du behöver göra är att krypa upp i soffan framför en av dina streamingtjänster.

Det började redan i vintras, då vi behövde liva upp julstämningen och hittade tre säsonger av den romantiska och mysiga serien ”Home for Christmas”. Det visade sig vara den perfekta inkörsporten. En nyfunnen kärlek till norskt drama fortsatte in i romantikserien ”Porni,” Sami ”Bröllopsfesten” och den mörkt originella samtidsskildringen ”Berit – The Better Man.” Om det inte vore för det faktum att kriminalromaner gör mig riktigt mörkrädd, skulle jag också ha kastat mig in i filmen Joe Nesborgs filmatisering av Harrye på Netflix.

Att svensk tv har valt att strö in norska titlar är förstås också tur. Viaplay, SVT Play och fler erbjuder en buffé med norska titlar som får dig att skratta, gråta och mysa. Men vad är det som gör den norska serien så exklusiv, och varför är det på modet nu? Det är grovt tjänstefel att prata om dramaproduktion och Norge utan att ringa Henriette Steenstrup. Hon är komiker, skådespelare och manusförfattare, och skaparen av den kritikerrosade serien ”Pörni”, där hon själv spelar titelrollen, och ”Nepababy”, Norges mest sedda dramaserie på senare tid. Serien kretsar kring Emma, ​​en ung kvinna som får ett oväntat besked från sin advokat. Det slutar med att hon ärver en enorm förmögenhet från en far som hon aldrig kände. Dessutom hade hon fyra halvsyskon. Familjen äger ett imperium och är en av de rikaste familjerna i landet, och serien har beskrivits som Norges ”arv”.

– Henriette Steenstrup, 51, säger att hon ville skapa en serie om hur pengar påverkar familjer och relationer.

– I min ålder blir arvsuppgörelser plötsligt aktuella och utlöser starka känslor hos många familjer. Oavsett om beloppet är stort eller litet ackumuleras ofta gamla besvär som måste lösas och blir komplexa.

Henriette Steenstrup menar att detta problem även kan ses på befolkningsnivå.

– På sätt och vis är vi norrmän alla nepobabies. Vi har många privilegier, vi är lite bortskämda, vi tycker att vi har rätt till det och det. Det har viss inverkan på identiteten.

”Nepababy” är i en mer dur tonart än ”Pörni”, men båda bottnar i en kombination av lätthet och allvar. Henriette Steenstrup tror att detta är en av hemligheterna bakom hennes framgång.

– Jag känner ofta att något väldigt mörkt också kan vara väldigt komiskt, och vice versa. Det vardagliga och det fåniga går ofta hand i hand med det existentiella. Min överlevnadsstrategi är att hitta humor i sorgliga händelser, och jag har försökt återspegla det i mina manus.

Sedan början av 2000-talet har det varit flera framgångsvågor för den norska serien. Tv-kommentatorn Kjell Hägglund, som driver nyhetsbrevet Tv-dags, har följt denna utveckling och analyserat de flesta investeringarna.

– I bästa fall är det bara den norska serien som har en nationell identitet, säger han, men de bästa svenska och danska serierna har också en egen identitet.

Kelle Hägglund menar också att inhemska kreativa serieskapare, regissörer och producenter har uppmuntrat varandra att anpassa sig till den internationella utvecklingen av tv-dramatik.

– Den första stora toppen i norsk drama-tv var ungdomsvågen med Skam och Unge lovende 2015, följt av Valkyrie, men den största toppen i kvalitet var runt 2021-2022.

Alla tre nämnda serier nådde även svensk publik, där Skam nästan utropades till en ikon för sitt innovativa sätt att skildra vardagen för unga så unga som gymnasieelever. Efter ungdomsvågen kom titlar riktade till äldre publik. En av de mest omtalade serierna på den tiden var ”Exit”, ett drama om fyra investerare i Oslos övre skikt.

Henriette Steenstrup kallar de första åren av 2020-talet för ”guldåldern”.

– Det är svårare nu. Det var också samma år som Joachim Trier nominerades till en Oscar (för dramat ”Sentimental Value”), och norska tv-serier går bra men ligger efter. Nu är branschen på fötter igen och blöder.

Norska filminstitutet, som stödjer tv-produktion, erkänner att subventionerna minskar. Intresset för serier ökade under pandemin och 2020 kunde Norska filminstitutet tilldela närmare 19 miljoner filmer till stöd för tv-dramer under utveckling, men budgeten skars ned till cirka 7 miljoner filmer 2025. Under samma period minskade antalet ansökningar med cirka en tredjedel då kanaler som NRK och TV2 minskade sina seriebeställningar. Det kan ta flera år från det att en serie börjar utvecklas tills den är klar för sändning. Så många av titlarna vi ser idag är resultatet av mer generösa anslag i början av 2020-talet.

Henriette Steenstrups succéserie Pörni hade premiär 2021 och pågick i fem säsonger. Perni (med smeknamnet Pernille) är en ensamstående mamma och socialsekreterare som tar hand om alla, men glömmer ofta bort sig själv. Som tittare vacklar man mellan olika känslor. Ena stunden skrattar du åt de små sakerna i vardagen och i nästa torkar du tårarna med Perni. Till exempel när hon hade det dåligt och ringde sin avlidna syster för att klaga. ”Pörni” representerar helt enkelt goda och dåliga stämningar för varandra, och den norska serieskaparens förmåga att se bortom etiketternas begränsningar kan vara en av nycklarna till dess framgång, säger Henriette Steenstrup.

– Vi håller oss inte så mycket till genrer. På så sätt blir det inte så vanligt. Ungdomsserier som ”Skam” fungerar lika bra för vuxna. Oavsett om det är ett drama eller en komedi, om det är bra, kommer det att ses av många. Vi kanske är lite mindre pretentiösa, säger hon.

Henriette Steenstrup pekar också på en annan avgörande faktor.

– Kunderna är modiga, betonade hon och syftade på beslutsfattare på tv-bolag som bestämmer vilka idéer som får komma till stånd.

– I Norge uppmärksammas både etablerade manusförfattare och nya talanger, och det finns en förtroendefull relation mellan kreatörer och kunder. Allt är inte baserat på publikundersökningar eller siffror. Kunder kan vara tydliga med vad de vill ha, men om någon har en stark egen uppfattning som de brinner för är det förmodligen värt att lyssna på.

Om jag skulle använda stora ord skulle jag säga att den senaste boomen i den norska serien bygger på frihet och mod. Friheten för manusförfattare att röra sig mellan olika genrer, och modet för både serieskapare och uppdragsgivare att våga satsa på nya idéer. Generösa subventioner för utveckling var också tidigare en viktig förutsättning. Pengar spelar också roll i norska oljefonder.

En fråga kvarstår dock. Efter att ha tillbringat timmar framför norska dramer, varför skulle jag inte vilja ha mer? ”Sex and the City” fick mig att boka en resa till New York och ”Downton Abbey” fick mig att drömma om en semester på den engelska landsbygden, men ingen av de norska serierna jag sett hittills har fått mig att vilja ta mig över gränsen. Det är dags att ta ansvar.

Vill du presentera ditt land med fler bilder? Det är en outnyttjad USP!

– Det finns några utländska serier inspelade i Norge, men kanske har vi som bor här underskattat våra berg och fjordar och blivit arroganta. Det är ett otroligt vackert land. Du får reda på det på lokala nyhetsstationer den 17 maj. Då tänker vi: ”Wow, vad vackert! Vilket underbart land! Hej!” Henriette Steenstrup säger:

Söndagen den 17 maj är det Norges nationaldag. Sedan kommer traditionella rätter att serveras. Sod, en rejäl soppa med potatis, morötter och köttbullar, serveras ofta i Trøndelagsregionen. Grattis på dagen!