Svensk försvarsupphandling präglas av stelhet och ineffektivitet. Det senaste exemplet är Luleåklassens ytstridande (fregatt). Försvarets materialverk (FMV) planerar att kontraktera med leverantörer för en affär som beräknas uppgå till närmare 60 miljarder kronor.
Motivet bakom detta avtal är inte nödvändigtvis att stärka Sveriges försvar, utan är främst motiverat av att uppfylla de förväntningar som ställs på Sverige som medlem i Nato. Den är bland annat tänkt att klara långa operationer till sjöss.
Naturligtvis kan det finnas goda skäl för Sverige att köpa dessa dyra fartyg. Risken att köpa någon dyr plattform från en stor leverantör är dock stor. Istället för att bygga ett brett och motståndskraftigt nätverk av inhemska leverantörer som tillverkar avancerade vapensystem, fortsätter staten att förlita sig på ett litet antal stora företag som inte nödvändigtvis är de mest kostnadseffektiva eller inom budget.
Man behöver bara se tillbaka på försvarsmaktens senaste stora förvärv, som den nya ubåten av Blekingeklass. Projektet tilldelades Saab Kockums och beräknades initialt kosta 8 miljarder kronor. Uppskattningarna ligger nu på 25 miljarder dollar, och fartygets färdigställande förväntas vara 10 år senare än planerat. Ett annat exempel är fortsatta investeringar i ett redan stort flygvapen istället för att satsa stort på obemannade flygplan.
Ur ett nationellt försvarsperspektiv kan en investering jämförbar i skala med ett fregattkontrakt göras på ett modernare och mer kostnadseffektivt sätt. Ukrainas erfarenhet visar att marina obemannade fordon (USV) är mycket effektiva mot stora moderna krigsfartyg. Under en NATO-övning som involverade stridssimulering, sänkte en ukrainsk flottans drönare framgångsrikt en allierad fregatt utan att bli upptäckt.
Det belopp som för närvarande är reserverat för fregatter beräknas räcka för att anskaffa mellan 20 000 och 110 000 sådana drönare, beroende på modell och pris.
”För att kunna använda det måste vi sänka tröskeln för småföretag att samarbeta med militären.”
I en nyligen publicerad rapport i SvD instämde den ukrainska drönarpiloten Shirko i denna kritik. Efter att ha sett en video på en simuleringsövning som visar hur Sverige har anpassat sig till att bekämpa drönare, menar han att ”vi har simulerat en händelse som aldrig skulle hända i verkligheten.” Ukrainas framgångar, särskilt i västra Svarta havet, uppnåddes inte heller genom traditionellt försvar. Tvärtom har de framgångsrikt anpassat och bedrivit asymmetrisk krigföring, där användningen av drönarteknik har blivit mainstream.
Erfarenheterna i Ukraina visar att det moderna försvaret kräver snabb innovation, flexibilitet och förmåga att anpassa civil teknik till militära behov, egenskaper som till exempel gör små teknikföretag framgångsrika. Faktum är att Sverige är hem för mer än 100 småföretag inom området robotik och autonoma system, vilket i synnerhet inkluderar utveckling av drönare. Ett innovationsnav med stor potential som inte använts av svensk militär.
”Nu är det dags för regeringen att gå från de lovvärda orden i strategidokumentet till konkret handling.”
För att kunna dra nytta av detta är det nödvändigt att sänka tröskeln för små och medelstora företag att samarbeta med militären, genom att bland annat förtydliga och förenkla regelverk, ta bort krav som utesluter små och medelstora företag från anbudsmöjligheter, samt öppna upp för innovationsupphandlingar. För att det ska gå snabbare behöver vi decentralisera så att köpbeslut kan tas längre ner i försvarsorganisationen till exempel. Det innebär mindre, mer anpassade inköp från ett bredare spektrum av parter som kan möta militärens behov.
I regeringens egen försvarsindustristrategi betonas innovation, ökad produktionskapacitet och utökat samarbete med små och medelstora företag. Nu är det dags för regeringen att gå från strategiska dokumentets lovvärda ord till konkret handling, att djärvt släppa lös den enorma innovationskraft och vilja som finns hos alla små och medelstora företag i Sverige och att våga dra i handbromsen på fregattprojektet. Sveriges försvar är för viktigt för att styras av industriella intressen eller relationer med andra länder.
Historiskt sett har generaler och politiker ofta förberett och planerat för tidigare krig, snarare än kommande krig. När Sverige växlar upp bör vi göra allt för att undvika det misstaget. I händelse av ett krig skulle 100 000 drönare vara mycket viktigare än fyra fregatter.
Jacob Amtoval, Ferreta Garna säkerhet, brott mot företagare, beredskaps- och försvarsexpert.
