Detta är ett inlägg för Dagens Nyheter. Författaren ansvarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Att vara dagislärare är ett väldigt roligt, givande och stimulerande jobb som jag älskar.
Jag har följt diskussionen kring barnvistelser noga och känner att viktiga detaljer saknas. Det betyder inte att barn inte kan skickas till dagis, utan där de trivs bäst.
Under mina 30 år i yrket har jag sett barn tillbringa mer tid på sjukhuset. Barn arbetar ofta 45 till 50 timmar i veckan och det finns inga bestämmelser om semester eller ledighet för barn.
Vissa barn, även om de är få till antalet, har faktiskt aldrig en ledig dag. Grupper av barn är ofta större och personalen mindre tät än vad National Education Commission rekommenderar.
Stora barngrupper kan vara stressande, så fler barn behöver stöd. Vissa utvecklar aggressiva beteenden som påverkar hela barngrupper. Vissa människor vänder sig inåt och har andra typer av problem.
Ytterligare personal finns inte längre tillgänglig om du behöver hjälp. Det finns heller inga bestämmelser om personaltäthet, även om barn vanligtvis går längre dagar.
Det är svårt att hitta en ersättare. I många fall är det ett tillfälligt stopp i verksamheten, vilket innebär att ordinarie personal måste arbeta övertid eller helt enkelt ”få det gjort”.
Naturligtvis ska barns säkerhet alltid prioriteras, men prioriteringen är pedagogisk verksamhet. För någon som inte känner till verksamheten på en förskola inifrån och ut kan det låta som att en kompromiss är acceptabel, och i verkligheten kanske det är det. Då och då. Men när det kommer till dag efter dag, vecka efter vecka är det inte okej.
Forskning visar att dagispersonal ofta blir utmattad och sjukskriver sig länge. Vad gör det med våra barn?
Förskoleupproret vill visa och förklara hur, om fler vuxna hade gett barn mer kvalitetstid under uppväxten, hade problem som drabbar många barn senare i livet, som problematisk skolfrånvaro och kriminalitet, kunnat förebyggas.
Allt färre söker sig till förstelärarutbildningen vid universitet eller gymnasieutbildning för barn och fritid. Lokala myndigheter stänger förskolor på grund av nedgången i antalet födslar, även om grupper av barn har varit för stora i många år och storleken på grupperna kan krympa till normala nivåer i framtiden.
Och det märks verkligen att föräldrar skickar sina barn till dagis för att spendera sin tid.
Det finns inga förskollärartjänster att söka, trots att det saknas personal för att driva förskoleverksamheten enligt skollagen och förskolans läroplan. Lokala myndigheter har inte den typen av pengar.
Samtidigt är kraven högre (läroplanen reviderades förra året). Och hur mycket föräldrar än behöver det blir de verkligen uppmärksammade när de låter sina barn vara kvar på dagis för att spendera sin tid.
Politiker förespråkar en 30-timmars arbetsvecka som en barnrätt. Det kan säkert vara så, men om så är fallet måste förskolor vara platser där alla barn kan växa upp tillsammans med vuxna som trivs och kan jobba utan att tröttna.
Dagis kan vara bra platser för barn och bra arbetsplatser om de har resurser att fungera som de ska. Lokala myndigheter kan inte hantera det ensamma, så den nationella regeringen måste ingripa.
Ge gärna ditt barn rätt att tillbringa mer tid där, men ge först förskolan möjlighet att ge ditt barn lite kvalitetstid i förskolan. Investera dina pengar i svenska dagis nu medan de fortfarande har ett högt internationellt anseende.
Även om vi lever med gamla bestånd tror jag att många inte ens här i Sverige vet hur förskoleverksamheten har förändrats.
Lyssna på oss pedagoger! Vi har ett inre perspektiv som sällan dyker upp i diskussioner.
Mer information om avsändaren: Vem är avsändaren och hur skriver man ett svar?
Övrigt inlämnat av: dn.se/insandare
