Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Finansinspektionen (FI) beslutade nyligen om ett strafftak för Alecta. Alekta fick betala 50 miljoner kronor för brister i bolagsstyrningen och för att inte göra investeringar med pensionärernas bästa i åtanke. FI:s generaldirektör Johann Armenberg efterlyste en diskussion om ”spelreglerna” för företag som Alekta (Dagens industri 18/3).
Sådana diskussioner är mycket välkomna. Förutom Alekta fick även Dina Foršekringal nyligen ett straff. Dessutom utreds om Folksam saks och Folksam livs investeringar gjorts lagligt. Samtidigt är ömsesidiga bolag av stor betydelse för pensionärer, företag och samhället i stort, där Alekta, Folksam och Scandia ensamma förvaltar och investerar totalt 3,3 biljoner kronor. Diskussionen bör faktiskt också omfatta AP-fondens och Pensionsmyndighetens investeringar.
I ett ömsesidigt bolag har kunden två roller. Den som tecknar en försäkring blir automatiskt delägare i företaget. Kunden är ofta den arbetsgivare som företaget har ett kollektivavtal med. Vanligtvis är även den försäkrade arbetsgivarens anställda delägare i företaget.
Ägarpassivitet ger ledningen stor makt, inklusive att göra riskfyllda investeringar på flera miljarder dollar.
Problemet är att kunderna vanligtvis inte är medvetna om sin ägarroll och därför är passiva. I verkligheten har de ingen kontroll över ledningen av företaget. Ägarpassivitet ger ledningen stor makt, inklusive att göra riskfyllda investeringar på flera miljarder dollar. Istället för normal ägarstyrning tillämpas den så kallade svenska modellen där Svenskt Näringsliv, LO och PTK brukar tillsätta en styrelse som tar hänsyn till delägarnas intressen. Vi ser inte den svenska modellen som ett problem, utan försvarar den snarare.
Däremot anser vi att dagens regelverk inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till de ömsesidiga bolagens särdrag. Detta utgör en stor risk för den försäkrade och i slutändan för samhället som helhet.
Bolagsstyrning är ägarens tillsyn över hur företagsledningen styr verksamheten. På aktiemarknaden kan minoritetsaktieägare lita på de kontrollerande aktieägarnas bedömningar och beslut. Alektas aktieägare har inte den möjligheten, trots att de står för mer än 1 biljon kronor av totalt riskkapital. Vi argumenterar dock inte för att Alectas aktieägare ska ha den yttersta beslutanderätten över kapitalet.
Vi förespråkar förändringar av nuvarande regler som inte bara stärker och upprätthåller förtroendet för den svenska modellen, utan också stärker aktieägarskyddet. Vi anser att frågan om inaktivitet måste vara utgångspunkten för regelverk.
Livräntaskontrakt är långsiktiga och betalas ofta ut efter 30 till 50 år. Under den perioden betalar delägarna försäkringspremierna och tar alla risker för beslut som fattas av företagsledningen. Delägarnas intressen ska bevakas av fullmäktige, men idag finns inga krav på kompetens eller självständighet för fullmäktigeledamöter. Tillsammans kräver dessa kunskaper inom ekonomi, kapitalförvaltning, juridik och försäkringstekniska beräkningar.
En granskningskommitté tillsatt av rådet skulle stärka tillsynskapaciteten och minska behovet av medlemskompetens. Styrelsen behöver överväga grundläggande och viktigare frågor såsom kapitalförvaltningspolicyer och investeringsprinciper. Detta stärker fullmäktiges förmåga att utmana styrelsen och fatta välgrundade beslut med aktieägarnas bästa för ögonen.
Även om det finns regler om kompetenskrav för styrelseledamöter, anser vi inte att de tillämpas korrekt.
Granskningsnämnder är särskilt viktiga eftersom finansiella institutioner inte har någon möjlighet att vidta tillsynsåtgärder innan ett ömsesidigt företags ledning redan har fattat riskfyllda beslut. Att FI:er ”missar bollen” beror inte på deras brister, utan snarare på bristen på en principiell tillsynsmodell och resurser. Man kan fråga sig om riskhantering och principbaserad tillsyn av företag hade förhindrat de problematiska faktorer som EU anser ha bidragit till finanskrisen 2007/2008. Vi tror inte att så är fallet.
Även om det finns regler om kompetenskrav för styrelseledamöter, anser vi inte att de tillämpas korrekt. Därför måste reglerna vara tydliga. Styrelsen är en viktig företagsenhet för att säkerställa att aktieägare får det skydd som krävs enligt lag.
Om en styrelseledamot eller vd fattar ett dåligt beslut ska beslutsfattaren, inte aktieägarna, ställas till svars.
Vi anser att FI:er ska ha möjlighet att sanktionera styrelseledamöter och vd:ar när de fattar skadliga beslut. Förekomsten av sådana sanktionsregler leder i allmänhet till att ledningspersonalens beteende ändras. Även om våra förslag inte är särskilt sensationella har de redan tillämpats på styrelseledamöter och vd:ar i bankaktiebolag. Även andra frågor än penningtvätt och finansiering av terrorism bör införas för ömsesidiga bolag.
Att betala ett vite på 50 miljoner kronor till Alekta fick däremot motsatt effekt. Om en styrelseledamot eller vd fattar ett dåligt beslut ska beslutsfattaren, inte aktieägarna, ställas till svars. De har inte ens valt en styrelse eller en VD. Så är dock inte fallet med regelverk för ömsesidiga bolag som Alecta.
Vi anser också att risk-, compliance- och aktuariella funktioner bör vara separata juridiska enheter inom ett ömsesidigt bolag. Tyvärr banar dagens regelverk väg för ledningen att sätta press på dessa funktioner. Dessa funktioner utgör väsentliga resurser i bolagsstyrningen och bidrar tillsammans med bolagsledningen till ett effektivt och ansvarsfullt genomförande av verksamheten. Det bör finnas tydliga rapporteringskrav för FI:er av allvarliga missförhållanden för att stärka deras oberoende. För att vara effektiv måste rapporteringskraven kombineras med sanktioner för misslyckande.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
4 ekonomiska experter: ”Införandet av pensionsgas kommer att driva hela systemet i ett dike”
Ulf Stenberg på Villagarnas Riksförbund: ”Staten vet vilka banker som är osäkra, men folket kan inte veta någonting.”
