Är du kritisk till SD? Ta en närmare titt över axeln

Christerson och Bush vet det, men de gör ingenting åt det.

”Svenska CIA” – skandal i tysthet

44:49

SD-riksdagsledamoten stod Niels Parlap-Petersen (C) mycket nära och sa att han skulle vara ”väldigt tyst” och ”väldigt försiktig”. Expressen var först med att berätta detta.

Vittnen sa att situationen var farlig. I själva riksdagen.

– Jag har aldrig upplevt något liknande från något politiskt parti tidigare. SD har gång på gång visat att de är något annat, säger Niels Parup Petersen.

Ulf Kristersson säger alltid ”På vår sida av politiken är vi överens.” ”Vår sida är i oordning” skulle vara en mer korrekt beskrivning.

Vi borde inte bli förvånade.

Så har det varit sedan SS-generalen Gustav Ekström var med och grundade Sverigedemokratiska partiet för 38 år sedan. Först på gatan, sedan online och nu i kongressen. Förmodligen inom regeringen efter höstens val.

Skillnaden idag är att moderater, kristdemokrater och liberaler är tysta. Och det gör de flesta högerorganisationer, tankesmedjor och tidningar också.

När Ulf Kristersson förrådde sitt handslag med förintelsens överlevande Eddie Fried, när jag och andra sa att det var precis så det slutade, anklagades vi för att ”måla en brun bild”.

Vi blev systematiskt förtalade, hatade och upprepade gånger hotade av människor i skuggan, men det var inte allt. Niels Purlap-Petersen är inte den första personen som blir tillsagd att vara försiktig. Eller ännu värre.

Den som uttalar sig mot SD lär sig den hårda vägen att strunta i det och vad ”avbryt kultur” innebär. Om du ogillas av SD blir du ”kontroversiell” i andras ögon. Jag blir inte längre inbjuden till någonting, och telefonen slutar ringa.

De flesta vet vart vinden blåser.

De flesta tittar bort.

Så här ser sann makt ut.

Samtidigt finns det allt fler bevis för att Tidos politiska ideologi håller på att sönderfalla. Kärnan har alltid varit det ganska kreativa konceptet att SD faktiskt är som vilket politiskt parti som helst. Att Jimmy Okeson kan tämjas.

När Niels Parlap-Petersen säger, ”SD har gång på gång visat att de är olika”, är han perfekt.

Det är till exempel svårt att ens hålla koll på alla SD-barbarer sedan partiet kom in i riksdagen för 16 år sedan. Vi är två nu.

Så även om Socialdemokraterna lägger fram en misstroendeförklaring mot statsminister Ulf Kristersson på måndag kan ingen med 100 procents säkerhet säga hur det kommer att sluta.

Låt oss sedan ta liberala parlamentsledamöter. SD delade partiet i två delar.

Nästan hälften av Liberalernas riksdagsledamöter var frånvarande i en omröstning som Jimmy Åkesons parti riggade genom att tippa balansen på medborgarskap. Många har öppet kritiserat sitt partis ledarskap.

Det är ännu värre i politiska frågor. Efter SD:s tjänstefel upphörde avtalet om kvittning att existera. Som ett resultat av detta fick kongressledamoten S, som nyligen opererats för att ta bort en lunga, rösta, men den moderata lagstiftaren var frånvarande på grund av sjukhusvistelse.

För oppositionen var detta inget stort problem, eftersom de ändå skulle ha tappat alla sina röster. Kvittosystemet är i första hand till för att passera regeringens politik.

Nu räcker det att bara ha några Tied-medlemmar sjuka eller instängda i en hiss för att oppositionen ska vinna.

expandera till vänster

helskärm

”Vi är överens om politiken på vår sida.”

Ulf Kristersson har en poäng. I teorin är M, SD, KD och L mer överens än oliktänkande. Han har dock inte längre majoritet i Sveriges Riksdag. Om svenska folket verkade vända ryggen åt hans projekt.

Gapet mellan blocken är idag 7,9 procentenheter, enligt Göteborgs universitets valforskningsprogram, som sammanställer olika opinionsundersökningar. När L lämnar riksdagen får Tidós parti 155 mandat jämfört med rödgrönas 194.

S, V och MP kommer att vinna 171 mandat, mer än Oavgjort som helhet och bara fyra mandat från en enda majoritet.

”För vår sida av politiken är vi överens” är inte helt sant, men det gjordes mycket tydligt i förra söndagens Agenda-ledarskapsdebatt. Vissa diskussioner ägde rum inom varje block.

Om Tidos parti vinner, vilken typ av politik får vi om paritet och jämlikhet? KD och SD:s ålderdomliga syn på kvinnoroller, eller L:s moderna syn? Är växande ojämlikhet ett problem eller en bra sak? Betala det framåt, upp eller ner i vårdkön?

Trots förvirringen är Tieds parti förstås mer överens än oppositionen. Det vore konstigt med tanke på att de styr Sverige.

Så varför vänder så många Ulf Kristersson ryggen?

Tanken på SD i regeringen är förstås skrämmande, speciellt i storstäder. Ett politiskt parti som säger åt sina kritiker att ”vara försiktiga” avvisar många människor.

I förra valet vann Tidos parti kulturkrigen om invandring, brottslighet, gaspriser och kärnkraft.

Sedan dess har matpriserna stigit med 30 %, ytterligare 100 000 människor har förlorat sina jobb, den ekonomiska tillväxten har varit katastrofal och antalet konkurser har nått rekord. Ministrarna skar ned A-fonden och höjde läkemedelspriserna samtidigt som de sänkte sina egna skatter med cirka 6 000 dollar i månaden.

Tillståndet för de flesta i Sverige har förvärrats sedan Ulf Kristersson gick in i statsministerbostaden på Sagerska palatset 2022.

Moderaterna verkade också ha notoriskt svårt att hålla parti och stat på armlängds avstånd. Ulf Kristersson investerade i klädsel åt Sagerska Palatset: en områdesmatta för 60 000 kronor och en pannskyffel för cirka 3 000 kronor. Ordförande Andreas Nolen (man) reste över hela världen med sin fru, även om det inte var motiverat. Anna Kinberg Batra (man) rekryterade sin bästa vän till ett toppjobb genom en anslagstavla.

Visst är folk irriterade, det är skattebetalarnas pengar.

Men någonstans tror jag ändå att kärnpunkten är vad Niels Purlap-Petersen säger. SD är ”något annat”. Verkligheten kom ikapp Tido – extremhögern gick inte att tämja.

Även denna gång.