Stockholms Socialdemokrater försöker framställa en moderat bostadspolitik som ett hot mot stadens utveckling. Det är ett påstående som saknar grund i verkligheten, både ur vårt perspektiv och ur vad stockholmarna vill. Det verkliga hotet är en politik som fortsätter att bygga fel hus på fel ställen, även när allt fler stockholmare lämnar staden.
Det är också oklart vem som ska teckna S i Stockholm. Artikelförfattarna går bort från politiken, men representerar en annan linje än föregångaren Emilia Bjögren. På så sätt tycks partiet ha två motstridiga ståndpunkter samtidigt, som Schrödingers katt, när det gäller frågan om byggmål. Denna artikel väcker frågan om hur denna artikel ska förstås som ett förtydligande av partiets linje eller som ett bidrag till den pågående interna debatten om inriktningen av den nya ledningen.
Men det som är klart är den faktiska politiken. Socialdemokraterna fortsätter på standardvägen att röja grönområden och spränga miljontals programbostäder till välfungerande och attraktiva bostadsområden, en modell som alienerar skattebetalarna och undergräver städernas attraktivitet.
Det är inte oansvarigt att säga nej till projekt som inte är ekonomiskt eller socialt hållbara. Det är nödvändigt. Att främja investeringar utan hänsyn till kostnader eller konsekvenser är dock ett verkligt hot mot stadsutvecklingen. Varje miljard som investeras ska inte bara nå politiska mål, utan också skapa värde för stockholmarna.
Dagens S-regleringspolitik möter inte stockholmarnas behov, vilket skapar rekordhöga hyrespriser i till exempel Skjälholmen. Stockholms moderater vill säga nej till marknadshyror, och nöjer sig istället med orealistisk politik som tjänar statistikens syfte, inte Stockholms medborgare. Därför vill vi omvärdera stadens långsiktiga bostadsmål utifrån nya demografiska trender, nya befolkningsprognoser och stadens rekordhöga skuld som närmar sig 100 miljarder.
Samtidigt förs politik som riskerar att viktiga ekonomiska verktyg används för kortsiktiga politiska syften. Stockholms socialdemokratiska parti är öppna för att använda markskatten som ett politiskt verktyg, men verkligheten är att det riskerar att öka bostadskostnaderna avsevärt för många stockholmare. Det kommer särskilt att drabba alla som bor i hyreshus i förortsområden som Järva, Skárholmen och Ragsved.
Enligt undersökningen drömmer majoriteten av stockholmarna om att bo i villa, radhus eller villa. Barnfamiljer söker större bostäder och närhet till grönområden. Ändå går det socialdemokratiska partiets politik i precis motsatt riktning. De vill bygga lika många nya bostäder i staden under nio år som hela planen på 1 miljon dollar gör, men det skulle innebära förtätning och intrång i värdefulla grönområden.
Detta är en policy som ignorerar invånarnas önskemål och minskar livskvaliteten i många stadsdelar. Istället borde bostadspolitiken bygga fler områden som Enskede och Bromma, mer utifrån stockholmarnas behov av att bilda familjer.
De senaste åren har byggandet av småhus varit minimalt och idag står de för mindre än 10 procent av bostadsbeståndet. Det handlar ytterst om en stads konkurrenskraft. Huvudstäder som inte tillhandahåller attraktiva levnadsvillkor för människor i olika skeden av livet riskerar att förlora både invånare och skattekällor.
Moderaterna lovar därför att skapa förutsättningar för 4 000 nya småhus under nästa mandatperiod. Stockholm ska vara en stad där bostadspolitiken utgår från människors drömmar och behov, snarare än politisk prestige eller fasta numeriska mål.
Christopher Fellner (man), gruppledare och oppositionsledamot i Stockholms stad
Dennis Wedin (man), biträdande gruppledare och Stockholms stads oppositionsledamot
