Therese Strömberg
Uppdaterad 6 maj 2026, 23:24. Publicerad 6 maj 2026 kl. 23:14.
Förra veckan verkade det inte finnas någon gräns för kvaliteten.
Tvärtom, det var för sent mot det bästa fotbollslaget i världen.
Det här är en krönika. Analysen och åsikterna är författarens.
Jag minns en dag för fem år sedan på Nationalstadion i Solna, inför VM-kvalmatchen mot Georgien. Lasse Jakobsson, scout för det svenska landslaget, berättade om spelarna i det kommande laget. Han kallade den Kvikan (”för att namnet liknar det”).
Senare spelade Hviča Kvaratschelia för Rubin Kazan, och Jakobsson berättade om denna underbara spelare, som var helt okänd i svensk fotboll.
Han kommer inte hålla länge.
Först sänkte han Sverige med två mål i Batumi några månader senare, flyttade sedan till Napoli och vände hela ligan på huvudet innan han blev erkänd som världsklass i PSG.
Och ska man heta Kuballadona så måste man visa att man är Kuballadona, förklarade han med ett leende inför matchen. Och när det väl började visade han att han tog uppdraget på allvar.
Bara några minuter senare sprack han ner på vänsterkanten och passade bollen till Ousmane Dembele, vilket säkerställde att PSG tog ledningen i München. Dembele saknar aldrig sådana situationer nuförtiden.
Men den här matchen handlade inte bara om honom.

Foto: Ulrik Pedersen/Stella Pictures
Det är en demonstration av hur det ser ut när allt står på spel.
Det kommer också att handla om Michael Olisehs nästan perfekta lock, hans handsituation och Nuno Mendes, som redan blivit bokad. Om Luis Diaz, som gled förbi en försvarare inne i sitt eget straffområde. Angående olika handsituationer och missade straffar.
Och det var väldigt vänligt inför den här matchen, med de två tränarna som fortsatte att berömma varandra, som var fallet för en vecka sedan, så det var skönt att se stämningen äntligen surna.
Om förra veckan var en otroligt bra vecka med offensivt spel så var det här en vecka som visade hur det är när allt står på spel. Kvaliteten var fortfarande hög, men spänningen var hög.
Bayern München var tvungen att jaga redan från början, PSG var dödliga på kontringen, och i slutet av första halvlek ledde PSG inte bara i mål utan mentalt.

Foto: RONALD WITTEK / EPA
Det mest underhållande fotbollslaget i världen, där ingen är dålig och alla älskar att dribbla.
Så andra halvlek tog fart där första halvlek slutade, vilket var lite kaotiskt. Hemmalaget hade bollen, men om det är något Luis Enrique har i sitt lag nu för tiden så är det inte bara bra anfallsspelare, det är inte bara bra defensiva spelare. Det finns spelare på alla positioner som går med på att spela försvar och till och med verkar tycka att det är lite kul.
Och även i matcher som detta ser de vanligtvis ut som om de väntar på slutsignalen, med vetskapen om att de ligger två mål före och inte känner sig särskilt hotade trots allt (tills efter Harry Kanes 1-1-mål långt efter förseningen), och de bjuder på en godbit.
När de bryter ut ur ett ganska fokuserat försvarsspel blir det små finter, fina mottagningar, vändningar och smarta passningar. En spelare som kommer från ingenstans och gör något oväntat. De är det mest underhållande fotbollslaget i världen, där ingen är dålig och alla älskar att dribbla. Men det är inte allt. De är också bäst.
Nu beger sig Kvikan och hans vänner till Champions League-finalen för andra gången de senaste åren för att bevisa det ännu en gång.


