Detta är en bluff. Författarna ansvarar för de åsikter som uttrycks i texten.
Ja, jag lägger socker i mitt kaffe. Som en knubbig italiensk unge vill jag ha både mjölk (gärna varm) och socker. Den sista såg mig sätta skeden i koppen och röra om den, och hon flämtade nästan.
– Men vem är du? Är du född på 30-talet? Socker i kaffe?! Blöjor!
– Jag gillar också att dricka kaffe från en bricka eftersom jag inte har några andra dagliga ritualer, men nu var det länge sedan, så ja, på insidan är jag nog lite född på 30-talet, sa jag retsamt.
Vi som dricker socker i vårt kaffe kan vara på väg att dö ut, men jag är inte ensam än. Här på DN:s redaktion i Malmö delar vi kaffemaskin med andra redaktioner. Varje kaffestation har en papperstub med socker i en skål, och eftersom det bara är vi två som dricker det behöver vi inte fylla på det.
Min hemliga sockervän och jag.
Jag vet inte vem mannen är, men jag vet när han var där. Och en halv tub socker är där, inklämd mellan de orörda. Ena änden rivs av, tömmer hälften av rörets innehåll och lämnar det där. När den kommer, ta bort denna tub och häll resten i ditt kaffe. Det är nästan romantiskt.
Men vilka är människor? Är Anita i receptionen? Fotograf Hussein? IT Jeanne? Vill jag också veta?
Jag kan se när han är på jobbet. För när han inte jobbar kan du inte hitta halfpipen. Lämna sedan hälften åt sidan som en hälsning. När den tar slut är det som att din sockerkompis vinkar dig tillbaka.
Jag vill ha ett större mysterium och jag älskar detta lilla mysterium
Någon gång hände det att jag tappade en halfpipe och insåg senare att en ny halfpipe stack ut precis bredvid. Om det händer kommer du inte att förstå någonting, och du kommer att vilja skrika högt, ”Finns det en överenskommelse eller vad?!” Men jag vet inte vart jag ska rikta min fråga.
Jag fortsatte att oroa mig för att min entusiasm skulle vara ensidig, tänk om mina sockerdrickande vänner slutade med att spara sitt socker till en andra drink. Sen när jag går för att hämta det blir hon arg.
När jag berättar för vänner och kollegor om min hemliga sockerkompis tror de mig inte.
– De säger att du är den som tror att jag är galen för att du dubbelklickar på mig utan att veta om det.
Jag älskar den här lilla saken för att det inte finns mer mystik, men jag tror inte att jag inte vill veta det.
Så är du min hemliga sockerkompis? Säg ingenting.
Läs fler serier, som Rantas första serie på DN: Kan du skicka ett rött hjärta till någon?
