Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
utställning
”Fredrik Lettmann: IC3D2”
”Apichaya Wangtian: januari 2567”
Artipelag, Gustavsberg. Visning till 30/8
Fredrik Lettmann bröt ut i början av 1990-talet med en serie fotografier där han riktade kameran mot golvet i ett berömt galleri i New York. Det var ett systemkritiskt verk som subtilt ifrågasatte konstvärldens hierarkiska struktur.
Sedan dess har Wretman fortsatt att förvränga synen med verk baserade på reflektioner och optiska illusioner, efter mottot ”It’s all in your head.”
I sina skulpturer av mediterande Buddhor tycks Rettmann se livet och konsten med en förhöjd, fristående stillhet.
Passande nog har Letman bott delvis i Thailand i många år, där han även gjuter bronsskulpturer. På Artipelag utanför Stockholm visas just nu ett 100-tal av hans små figurer, symmetriskt uppställda på ett vitt podium i museets största lokal.
Hands Up skapar en överfull parad av karaktärer, från populärkulturella personer som cowboys och utomjordingar till mytiska varelser från antika och österländska religioner. En närmare referens är Carl Mills. Här har vi samma riktning uppåt och samma intresse för klassiska motiv, om än i en annan skala.
I Rettmans händer framstår små skulpturer som ett slags konstnärlig underhållning. Det är ungefär som att snabbt skissa på en idé på ett ritblock eller sitta framför tv:n och mixtra med den. Som åskådare kan vi titta över konstnärens axel medan han är mitt i processen.
Det är opretentiöst, anspråkslöst, kanske för anspråkslöst. Bara antalet ristningar ger ett generöst intryck, men jag upplever att konstnären gick lite för långt med lugnet och stillheten i detta tropiska paradis.
Vid sidan av Letmans utställning ställer Artipelag även ut en serie målningar och installationer av den thailändska konstnären Apichaya Wangtian. Motiven består främst av nattliga scener där människor utför dagliga ritualer, som att fånga gräshoppor med vita tygnät eller åka motorcykel längs landsvägar.
Ofta utgör själva ljuskäglan ett diffusionsmotiv, vare sig det härrör från eld, pannlampor, spotlights eller videoprojektorer i textila installationer.
På en målning stirrar en hund med stor öron på betraktaren och kastar en mörk skugga bakom den. Målningen är schematisk, med små detaljer, breda penseldrag och en kontrollerad färgskala av blått, grönt och brunt. Duken är monterad på ett trästativ, vilket ger den en skulpturell kvalitet som framhäver rummet.
Den övergripande atmosfären är stämningsfull, poetisk i vardagen, men också något nyckfull. Trots att de arbetar med helt olika motiv, material och metoder förenas de två konstnärerna av en diskret charm. Det är en konst som viskar snarare än skriker.
För mer information om konst och form, besök dn.se.
