Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
Ståltillverkaren SSAB är Sveriges största utsläppare och förra året producerade dess två stålverk lika mycket utsläpp som att köra bil i Sverige under sex månader.
Med de flesta av SSAB:s utsläpp borttagna, som den nyligen räddade Stegra vid Borden, hoppas företaget kunna producera fossilbränslevänligt stål i framtiden. Redan 2030 ska Luleås fabrik bli fossilbränsleeffektiv, vilket skulle minska Sveriges utsläpp med 7 procent på en gång.
Framgången för denna satsning är inte bara viktig för SSAB, utan hela världen tittar på denna svenska satsning. Stålproduktionen står för nästan en tiondel av de globala utsläppen. Att ersätta kol med väte och driva hela industrin till nollutsläpp är avgörande för det övergripande klimatproblemet.
men. Klimatförändringarna är inte alltid ”gröna” överallt.
Även om SSAB-exemplet är anmärkningsvärt är det faktiskt ett specialfall. Det handlar om mark som är förorenad av gamla industrier, men det är inget ovanligt problem relaterat till exploatering. Det tragiska sjukdomsfallet i Luleå kunde lätt ha inträffat i samband med byggnation av serverhallar eller bostadsområden, men det blir extra påtagligt när det påverkar klimatinvesteringar. När projekt som ska ”rädda världen” hamnar i miljö- eller hälsominor blir fallhöjden ännu större och explosionen ännu värre. De som är kritiska till investeringar av ideologiska skäl kommer att få en ny attackväg.
Det avslöjar också ett annat problem: gröna övergångar innebär ofta motstridiga mål. SSAB:s fossilfria stål är nog inte det bästa exemplet, men det finns definitivt konflikter.
Tänk på elektrifieringen av transporter. Att ersätta bensin och diesel med batterier kommer att avsevärt öka efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller och kritiska mineraler som kobolt, nickel och koppar. För närvarande bryts mycket av det i ovänliga miljöer eller under svåra sociala förhållanden i fattiga länder. Kina är också den största tillverkaren av elfordon, men företag där saknar ofta den transparens som behövs för att säkerställa att det inte förekommer några kränkningar av mänskliga rättigheter i deras leveranskedjor.
Naturligtvis skulle du kunna undvika att köpa från Kina för att minska din risk, men då skulle du stå inför ytterligare en målkonflikt. Man räknar med att år 2035 ska omkring 6 000 elbussar upphandlas i Sverige. Enligt en rapport från Transport forretagen kommer det att kosta cirka 10 miljarder kronor mer att köpa Europas bussar från 2024. Det innebär också betydande övergångsförseningar.
Listan på liknande målkonflikter efter den gröna omställningen är lång. Vind- och solkraft hotar fåglar och konkurrerar med jordbruk och renskötsel. Vattenkraft påverkar flodernas djurliv. Sveriges nya gruvor skulle kunna göra landet mindre beroende av Kina, men gruvdrift är alltid skadlig för miljön och konkurrerar ofta med rennäringen. Skogsråvara kan ersätta plastförpackningar och fossila bränslen, men de påverkar den biologiska mångfalden.
Den här typen av motstridiga mål har länge överdrivits av de som vill bromsa klimatförändringarna av ideologiska skäl, men det har också ignorerats av klimatrörelsen. Men företag med avgörande klimatåtgärder för Sverige och världen måste ta det på allvar.
läs mer:
Ricky blir sjuk när han jobbar på SSAB och är ”rädd för att dö”
Länsstyrelsen varnar för stålverk: mark är ”hårt förorenad”
