När kvinnor bråkar om förskolan backar män — även på vår bekostnad, skriver Arbetets ledarskribent.
”Håll käften älskling”, är vad jag tänker när någon ifrågasätter mitt eller någon annans föräldraskap igen. För vi vill att våra barn ska spendera mer än 15 timmar i veckan på dagis.
Du vet vad det är:
Ska jag verkligen skicka mitt barn till förskolan under vårdledigheten?
Det finns många utmärkta mammor
En kvinna måste kunna, kunna och vilja uppfostra alla sina barn hemma samtidigt. Tonen är hög.
Den som vågar säga att de faktiskt inte klarar av att vara ensam på heltid med en bebis och ett syskon blir attackerad.
”Varför skaffa ett barn om du inte vill vara med ett?”
Samtidigt är flöden och kommentarsfält fyllda med berättelser om hur mammor och män kunde hantera och prioritera sina barn.
Steka en ko, pyssla, gå till parken, läsa en bok medan du ammar.
Det är förmodligen en mycket bekväm plats för många människor. Men inte alltid, eller hur?
Personligen får jag gåshud när jag tänker på att göra alla dessa saker samtidigt som jag ammar, vaggar och bär en bebis hela dagen.
Det finns stora skillnader mellan kommunerna.
Anledningen till att du inte har så mycket utrymme är att det är svårt att sysselsätta ditt barn de dagar då det är ruskigt väder, din bebis störs av minsta ljud eller du själv inte har fått mer än 45 minuters sömn i sträck på flera veckor i sträck.
Eller när du undrar varför ditt barn går miste om allt det roliga som händer på dagis (ja, du kommer att bli förvånad över att höra det. Många barn älskar dagis).
I Stockholm får man 30 timmars föräldraledighet per vecka, men i min hemstad Malmö får man nöja sig med 15 timmar.
För att inte tala om det absurda tomrummet som uppstår när man inser att fäderna inte ens är en del av ekvationen.
Trycksituationer för pedagoger
Det är dock tydligt att de förstår majoriteten av kvinnlig dagispersonal över hela landet.
De har faktiskt rätt i att situationen är pressad.
Barngrupper blir ohållbart stora, lokaler blir mindre och trångare och bullernivåerna är helt klart för skadliga.
Saker och ting kommer att bli ännu tuffare om fler barn går längre, och blivande mammor kan få lite välbehövlig luft i bemanningen.
Och trots larm efter larm verkar få lokala myndigheter villiga att satsa på de resurser som behövs för att åstadkomma förändring.
Stor möjlighet att reparera föris
I dagsläget upplever stora delar av Sverige en nedgång i födslar. Istället för att passa på att öka bemanningen för att rätta till detta systemfel, sägs nu personal upp.
Snarare verkar det som att pressade situationer och dålig politik vänder kvinnor mot varandra.
Det är fantastiskt att se så många självutnämnda mamakungar stolta och glada över sin familjesituation.
Det är fantastiskt att ha både tid, energi och ekonomisk möjlighet att stanna hemma under långa timmar, arbeta deltid och bo på ett tillräckligt stort område för att barnen ska vara hemma hela dagen.
I bästa fall har alla som vill ha just det.
När blev ni alla kristdemokrater?
Men i Kristdemokratiska partiet, vad händer med kvinnor efter att de fått barn?
Har vi glömt att alla inte är lika och inte alla vill ha det så?
Många mammor vill precis som pappor något mer. Arbeta, hantera din sömn, träna och träffa vänner.
Är det verkligen fel?
Och ska vi mäta rationalitet efter vad kvinnor klarar av?
Då kommer vi kvinnor att tolerera all sorts våld och övergrepp, leva ett liv utan frihet och inte ens få betalt.
Det minsta vi kan göra är att låta varandra vilja mer.
Och medan vi kvinnor argumenterar mer klokt, fortsätter män att offra och skilja oss åt.
