Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
utställning
”Lotta Antonsson: Det handlar om mig”
Fotografiska, Stockholm. Visning till 29/11
Lotta Antonsson bröt ut i början av 90-talet med bilder som ifrågasatte den manliga blicken inom fotografi, lika delar ilska och ironisk distans.
Tillsammans med sin samtid som Annika von Hausswolff och Annika (numera Axel) Karlsson Rixon utmanade hon både traditionell dokumentärfotografi och måleriets hegemoni i konstvärlden.
Det var en tvåvägsspark som visste vart den tog vägen. Idag rör sig konstnärer och fotografer fritt mellan fälten utan att någon höjer på ögonbrynen.
Och hur är det med den manliga blicken? Ja, visst kommer den att fortsätta leva. Inom reklam, populärkultur och modefotografi är kvinnors kroppar fortfarande attraktiva, men de finns i lite fler storlekar och färger än för 30 år sedan.
I sin nuvarande utställning på Fotografiska använder Antonsson manipulerade fotografier som landskapselement, tillsammans med speglar, krukväxter och smycken. Fotografierna är baserade på mallar hämtade från tidningar från 1960- och 1970-talen och är i första hand svartvita.
Dess estetik och metod känns igen både från de erotiskt färgade fotografierna av surrealisten Man Ray och från designern Charlotte Perriands forskning baserad på snäckskal och andra strandfunna former.
Antonsson placerade snäckskal, ametister och koraller som skymmer ansikten och kroppsdelar i bilder av unga kvinnor som poserar framför kameran. Genom att täcka modellernas ögon vill Antonsson blockera den manliga blicken och ge kvinnor den integritet som kameror invaderar.
Här finns också en fullängdsspegel som låter oss tittare reflektera över våra egna roller som bildkonsumenter.
Vi vet inte om den teoretiska överbyggnaden kan upprätthållas. Är inte betraktarens blick mer enkelriktad och objektifierad när den avbildade figuren inte kan möta den, ifrågasätta den, avväpna den?
Men i det här fallet spelar det ingen roll. Bilden har en egen intensitet som möjliggör flera olika tolkningar. Det ursprungliga, korniga svartvita fotot verkar jordnära och oskyldigt för dagens ögon, och dess presentation är mer sensuell än pornografisk.
Antonssons manipulationer lägger till ett lager av mystik och estetik, som om hon skulle försköna bilderna och ge nya och djupare betydelser till utsidan av det inre flödet.
Ovanpå det är Fotografiskas landskapsinstallationer estetiskt sofistikerade och eleganta, som en exklusiv modebutik.
Läs mer: Mer om Klipp och klistra och konst av Lotta Antonsson (dn.se)
