Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Blir litteraturen mer som ett band?
Victor Malm är rädd för det.
I en tredelad artikelserie för Expressen undersöker Kulturchefen platsen för vår älskade, allt mer subkulturella konstform i offentligheten, och kommer fram till att patientens tillstånd inte är stabilt.
Enligt honom och litteraturvetaren William Marx är det stora problemet inte hatet mot litteraturen, utan något värre: utbredd likgiltighet.
Malm menar att dessa institutioner, i första hand SR och SVT, inte klarar uppgiften att bekämpa denna apati, utan jagar istället efter publik ”som kärlekssvältade tonåringar”.
I sin roman Bandy Futura beskriver Nils Håkansson hur en sådan självuppfyllande medielogik sakta kväver hans favoritsport:
Anledningen till att Bundy inte bevakas är för att Bundy inte är en av de mest populära sporterna, och eftersom Bundy inte bevakas blir den mer och mer gömd i media, och allt eftersom tiden går får beslutet att sluta rapportera om Bundy bekräftas. På så sätt förstärker media, inklusive offentliga tjänster, en form av sport som redan är under marknadskontroll, samtidigt som de misslyckas med att informera mediekonsumenter om vad de inte redan vet. I detta avseende beter sig media som en bild av artificiell intelligens. Media förstärker de mest uppenbara mönstren, och i slutändan återstår bara de.
Nu är litteraturen – än så länge – inte så högljudd. Den har fortfarande tillräckligt med prestige för att gå uppströms ett tag. Men det är inte längre det ”tydligaste mönstret” i det offentliga livet – och i Malms analys verkar public service alltmer gå mot att behandla litteraturkritiken lika styvmoderligt som i ligan mellan Ezvin och Villa Lidköping.
Så det är värt att påminna dig själv om det uppenbara. Det är där intresset ligger.
Det är ännu större. Ren sekteristisk logik ger en helt förvrängd bild av verkligheten. Även om en analys av det senaste avsnittet ”Love is Blind” läses mer än Ann Jaderlands recension, betyder det inte att folk som läser kulturjournalistik faktiskt vill att det ska vara mindre litterärt reportage och mer realistiskt.
Grunden för Kultursidans existens är att diskutera sådant som sällan eller aldrig diskuteras någon annanstans. Människor som läser böcker gör det för att de vill lära sig eller veta nya saker.
Ett sällsynt fönster till litteraturen står på glänt. Få människor vill att det ska vara en återspegling av det klickvänliga landskap som just nu sker på sociala medier. Det räcker i alla fall.
Så, bör offentliga tjänstemän koncentrera sig på folkbildning? Skeptiker håller inte med.
ja!
Folk vill bli utbildade. Snälla berätta en massa saker för mig – snälla.
Läs fler texter av Samuel Levander.
