Oscar Linroth är tillbaka – släpper sitt första nya album på nio år

Det nya albumet ”The Loudest Sound I Heard” har beskrivits som comebacken för Oscar Linroth, som försvann efter sitt förra album ”Vanter Per En Angel” för nio år sedan. Kanske en lite udda förklaring med tanke på de olika projekt Linroth varit involverad i. Han startade skivbolaget Dundra och producerade låtar åt Daniela Rathana, för att nämna några.

– I underhållningsvärlden har vi ett ganska snävt begrepp om vad artisteri är. Jag lade lika mycket passion i allt Daniela gjorde. Lika mycket som det jag gör nu, det är också mitt artisteri, sa Oscar Linroth till DN.

å andra sidan:

-Man kan säga att det verkligen försvann. Du kunde inte boka en spelning med mig. Jag var inte aktiv.

Jag har ägnat mycket tid åt att samarbeta med skivbolag och andra artister. Linroth fick också två barn. Det var ett sökande efter balans, säger han.

– Jag har ägnat halva mitt liv åt att göra musik. Jag lärde mig tidigt hur det var att vara obalanserad. I mina relationer var det till exempel viktigt att hitta det. Istället för att vara parasitära mot varandra, hjälper de varandra på samma sätt hemma. Det är inte rätt tillfälle att tänka: ”Vad vill jag säga med det här albumet?”

Planerna för albumet började dock ta form för ungefär ett år sedan. Inuti telefonen fanns anteckningar värda decennier. Idéer och texter som behövde en egen låt.

– Fram till dess hade jag bara lekt lite med det. Men femte gången jag började igen tänkte jag ”okej, låt oss göra det här.” Det var något jag hade att säga som jag aldrig kunde ge upp till andra artister.

Oscar Linroth beskriver ett nytt ”dogmatiskt” sätt att arbeta med texter. Tidigare hände många saker spontant. Den här gången är varje låt uppbyggd kring ett tydligt tema. Som låten ”Ritual” som börjar med Sundbybergs Hallonbergsplan.

– Det var en gammal lapp som låg i min telefon. Jag vaknade en natt och skrev: ”Skriv en låt till mig om den exakta platsen där något formativt hände i mitt liv.”

Linroth anser att låten ”Colosseum” är den starkaste på albumet. Han ville skriva något om den avlidne svenska konstnären.

– Det finns så många döda svenska artister. Einar, Avicii och C. Gambino. Men det kan också handla om Kanye West och Drake. Vi älskar att muntra upp någon, men vi njuter faktiskt alltid av att se dem också.

Oskar Linroth säger att han alltid har velat utforska hur man gör pop på svenska ända sedan han gjorde en låt med Snook i början av 2000-talet.

– Så jag mår jättebra nu. Jag är stolt över att ha satt ihop dessa idéer för popmusik.

Vem tycker du är den bästa copywritern i Sverige?

– Jag tycker Viagra Boys har varit fantastiskt de senaste åren när det gäller att skriva saker som ingen annan skriver. Den som påverkade mig och min generation mest var förstås Håkan Helström. Jag lyssnar just nu på Bokoyute. Och jag måste nämna konstnären Hannes.

Med det nya albumet ville Linroth ta fram något sårbart och personligt inom sig själv.

– Hitta en koppling till dina lyssnare där. Journalister har frågat mig om det verkligen är tråkigt att gräva fram allt det där. Men jag känner tvärtom.

Ett exempel är ”Rytmen” som delvis handlar om normerna för män som växer upp i Sundbyberg.

– När jag var liten hade jag en distinkt maskulin sida. Jag var tvungen att ta mig samman. Det var många människor runt omkring mig som fick fängelsestraff. Det var sättet att vara man. När jag växte upp insåg jag att det inte fungerade för mig, till exempel i relationer. Att fortsätta säga dåliga saker om människor, vara hård. Jag var tvungen att bryta mig helt ifrån det.

Ljudbilden på albumet är dock inte på något sätt dyster. Ganska poppigt och ljust.

– Till en början, när det bara fanns några skisser, var Fund ”elektronisk, hård och mörk”. Men det hade inte varit kul. Det är viktigt att låtar är roliga att lyssna på.

Oscar Linroth letar efter en energi mellan upprymdhet och melankoli. Han nämner ”från dig och med dig.” Förmodligen hans största hit.

– För mig är det riktigt kolsvart. Men det är inte den bästa användningen. Folk blir upphetsade när trummorna är snabba och ackorden är vackra. Jag blir riktigt exalterad varje gång vi spelar tillsammans.

Har du hört musiken som inspirerade albumet?

– Jag har aldrig jobbat så. Jag har aldrig hittat en referenslåt i svensk musik som jag skulle vilja närma mig. Du kan spåra din musiksmak bakåt i tiden. Jag trodde att det skulle vara inspirerat av något efter 1980, men det hände aldrig.

”Daddy Won’t Come Home” föreställer en pappa på en utekväll som går av stapeln, där han bland annat sitter med Markus Kurnegaard på den sjunkande kroken plan 22 på Friedhemsplan.

Har du någonsin varit på Level 22 med Markus Krunegård?

– Jag har varit på nivå 22, fast jag har nog inte gjort det. Och han är en sådan kille man träffar, en tvåbarnspappa, som ibland kommer hem lite sent.

Nu när det nya albumet har släppts tror Oscar Linroth att han känner sig mer mentalt förberedd på hur det här albumet kommer att tas emot.

– Jag var otroligt osäker ett tag. Jag är väldigt känslig för vad folk tycker. För sex eller sju år sedan skulle det här inte ha varit ett bra album. Jag kunde inte komma till botten med det. Men jag kan leva med det nu. Det gör dig stolt över dig själv.

Han sa att relationen mellan föräldrar och barn har förändrats mycket.

– Jag och min dotter har haft väldigt svårt att uppfostra barn. Jag är ingen gruppmänniska. Jag tänker på mig själv isolerad. Det visar sig att botemedlet för denna sjukdom är att sätta dig själv åt sidan. Det handlar inte bara om dig själv. Det här är nog det mest kristna jag har sagt, men det var faktiskt en gåva.

Oavsett vad andra tycker vill han bara en sak.

– Jag vill att de ska höra vad jag brinner för. Så länge folk tar bort att jag är en omtänksam person är jag nöjd.