Det här är en utvald ledare skriven av en anställd på Dagens Nyheters redaktion. DN:s politiska ställning är oberoende och liberal.
Varje år mördas i genomsnitt 14 kvinnor av sin partner eller ex-partner. En av sju kvinnor säger att de har upplevt fysiskt våld i ett pågående eller avslutat förhållande.
Ett av samhällets insatser för att hjälpa till är skyddat boende. Och sedan två år tillbaka behövde de tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) för att verka. Syftet sägs vara att avskräcka bedragare och säkerställa kvalitet.
Om socialtjänsten behöver finansiera och tillhandahålla en plats för skyddsbehövande kvinnor är att göra en begäran i grunden en rimlig utgångspunkt.
Implementeringen av den nya lagen fick dock absurda, för att inte säga skadliga, konsekvenser.
Genomförandet av den nya lagen fick orimliga, för att inte säga skadliga, konsekvenser.
Det beror på att i 50 år har ideella kvinnojourer till stor del ansvarat för att driva dessa jourer i Sverige. De nya kraven har drabbat dem hårt, totalt har minst 37 ideella härbärgen fått stänga på grund av lagändringen (SR 6/4).
Det finns flera skäl. Nya krav på att logidirektörer ska tjäna vissa högskolepoäng har delvis mildrats. Man trodde att det fanns för få toaletter i Osterokers företag. Platser som bara har volontärer att hjälpa till på natten har nekats, så de måste betala sina anställda 24 timmar om dygnet.
Därför kräver de nya riktlinjerna inte bara kvalitet och snabba omställningar, utan leder naturligtvis också till ökade kostnader. Två år efter att lagen infördes skryter socialminister Camilla Walterson-Grenvall (R) och jämställdhetsminister Nina Larsson (R) med att de öronmärkt 20 miljoner kronor om året till kvinnojourer och skyller på de som stängts av för att de inte sökt medlen. Detta tilläggsbelopp omfattar dock bara ett 40-tal anställda över hela Sverige och samtidigt finns det över 200 härbärgen. Därför i sammanhanget är regeringens höjning kaffepengar.
År 2000 fanns det inga lönsamma privata boenden, men idag står de för cirka 50 procent av det totala antalet lägenheter. Denna lagändring verkar närmast avsedd att ge dessa invånare en fördel, eftersom frivilligarbete inte längre anses tillräckligt.
Statsminister Ulf Kristersson (M) lanserade Kvinnors Fredsråd tidigare i år och införde en ”nollvision för mäns våld mot kvinnor”. Fokus är rätt, men mötena och presskonferenserna är mindre viktiga än att härbärgen har en möjlighet att hjälpa utsatta kvinnor utan att vara instängda i byråkrati, ofinansierade och orimliga krav.
Det tar lång tid att bygga en organisation som kan ta hand om våldsutsatta kvinnor och vinna deras förtroende. Det är för tidigt för regeringen att bryta igenom det.
läs mer:
DN-redaktionen: Vet Ulf Kristersson vad han ger sig in på?
DN-redaktionen: Sverige är fruktansvärt oförmöget att stoppa mäns våld mot kvinnor
