Benjamin Dousa är desperat och tar till lögner om vår politik. Men det är inte så konstigt. Efter nästan fyra års samarbete med SD och regeringen har vi levererat resultat för svenskt näringsliv och för Sveriges tillväxt. Det finns 100 000 fler arbetslösa, låg tillväxt och rekordmånga konkurser. Som handelsminister borde han agera för att skapa jobb, tackla klimatförändringarna och samtidigt uppnå ökad tillväxt. Men Sverigedemokraternas metod att hitta på argument om andra framstår också som en ny strategi för moderater.
Sverige har länge konkurrerat på globala marknader med sina högkvalitativa produkter i världsklass, starka innovationsförmåga och öppenhet mot omvärlden. De hot om frihandelsavtal som Dousa sprider är därför extremt skadliga för Sverige. Det råder i huvudsak bred politisk enighet om ett frihandelsavtal och att låtsas som något annat riskerar att undergräva Sveriges trovärdighet som handelspartner. Socialdemokraterna har alltid stött frihandel och har vid upprepade tillfällen uppmanat regeringen att påskynda slutandet av frihandelsavtal inom EU.
Samtidigt har regeringen slutit lite bilateralt innovationssamarbete med likasinnade länder. För att stärka Sveriges konkurrenskraft, säkra framtida jobb och stödja industriomställningen behöver vi bygga innovationspartnerskap som underlättar handeln och möjliggör nödvändig tekniköverföring.
I EU struntar moderater helt i Sveriges intressen. Istället för att anta ett balanserat omnibusförslag som representerar en eftergift för både S&D-gruppen och EPP, men med potential att behålla ledarskapet i klimatförändringsfrågan och bygga ett starkt, långsiktigt regelverk som blir lättare för små och medelstora företag och som kommer att gälla över tid, har EPP valt att ansluta sig till extremhögern och förkasta förslaget. Man har istället valt att politisera regelverk som kräver bred samsyn för att skapa stabila spelregler och minska de spänningar som många företag upplever. Svensk industri är nu i konkurrensnackdel efter att övergångsledare straffats för att moderater lyssnat på amerikanska lobbyister och oljenationer om svenska företag.
Vad gäller de långsiktiga reglerna för Sveriges energiförsörjning verkar varken moderata eller SD-regeringarna ha några svar. Vi var nära att nå en bred överenskommelse som skulle bana väg för ny elproduktion i Sverige, både vindkraft och kärnkraft. Men som vanligt valde moderater polarisering framför enhet för att använda den energin som ett slagträ i framtida valdebatter.
Detta äventyrar investeringslusten i ny teknik och sätter elektrifieringen på spel, samtidigt som svensk industri kräver långsiktiga investeringsvillkor. Och i samma situation, istället för att prioritera svenska biobränslen och fossilfri el, fördjupar vi vårt beroende av fossil energi från oseriösa stater.
Moderaterna motsatte sig inte heller Sverigedemokraternas resultat för företag som växer inom den gröna tekniksektorn, utan gick snarare för att träffa demokraterna. Sverigedemokraterna och en del på högerkanten behandlar industriinvesteringar inte som nödvändiga investeringar för framtiden, utan som ett slagfält i kulturkrigen. Det har gjort det svårare att skapa långsiktiga förutsättningar, stoppat eller minskat stödet till industri och innovation och drivit svenska företag till randen av konkurs eller omlokalisering.
Under denna mandatperiod gick Sverige sämre än andra EU-länder. Den tredje högsta arbetslösheten i EU, låg tillväxt och rekordmånga konkurser. Allt detta beror på SD-regeringens politik som bara leder oss ner i en återvändsgränd. Det finns få nya investeringsbeslut i ny kraftproduktion, branschen är i lågkonjunktur och akademiker lämnar skolan arbetslösa.
Detta är en bakåtsträvande politik som bara gynnar regeringens eget läger. Det är klart att så länge moderater får behålla sina ministerposter så kommer de alltid att dansa i takt med SD-piporna. Även om det går på bekostnad av svensk industri, svensk energiförsörjning och svenska jobb. Det är skadligt för Sverige.
Daniel Venk Velázquez Castro (S) kongressledamot
