Utbrottet av Bundibugyo, en sällsynt ebolavariant, sägs ha börjat i en konfliktzon med hög förflyttning av människor över gränsen mellan Uganda och Kongo-Kinshasa. Det tog också lång tid innan spridningen upptäcktes.
– Tidigare startade epidemier i isolerade områden på landsbygden, men nu har de spridit sig till stora städer, säger Johan Lipas.
Repass ligger i Nairobi, Kenya, och förbättringar har också påbörjats där, inklusive screening vid gränsövergångar och flygplatser.
– Han säger att om det inträffar ett fall här så finns det ett omedelbart svar, och det är absolut inte omöjligt.
Erfarenheter av tidigare ebolautbrott har gjort myndigheterna skickliga på hjälpinsatser, sa han. Fokus ligger nu på att kontakta och ge information till smittade och karantänsatta personer i konfliktområden.
– Om vi misslyckas med att fånga upp detta riskerar vi att öka dödssiffran till nivåer som setts under tidigare utbrott i regionen.
”Den starkaste signalen WHO har”
Enligt de senaste rapporterna har nästan 90 personer dött och cirka 300 har smittats. WHO har nu utlyst en ”internationell nödsituation”, vilket är den starkaste signalen de har. Clara Sunden, biträdande statsepidemiolog, sa att det inte finns någon konsensus om klassificering, bara ”signalvärden”.
– Vi måste ta situationen på största allvar och noga följa utbrottet, säger hon.
Sedan en tid tillbaka har biståndet och anslagen till WHO minskat. Clara Sunden understryker vikten av internationellt samarbete i en pandemi som denna.
– Globalt samarbete är viktigt, till och med avgörande, i de här situationerna, säger hon.
Hon säger att risken för att viruset sprids till Sverige fortfarande är mycket låg och att landet är väl förberett om en smittad person hittas.
Ebola kan likna andra sjukdomar
Ebola hemorragisk feber är en sjukdom som liknar influensa, så det är svårt att skilja den från sjukdomar som malaria. Anneli Erickson arbetade tidigare som sjuksköterska i ebola-hotspot i Liberia. Hon tror att det viktigaste nu är att mobilisera resurser, skaffa skyddsutrustning och bygga förtroende för sjukvården genom information.
– Resurser behöver sättas in för att arbeta säkert med sjuka människor, säger forskningsexperten Anneli Eriksson från KI.
