Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
Ännu en samisk rättsprocess. Gäspa. Ska jag bry mig?
Svaret är ja. På pappret handlar det om rätten att fördela jakt- och fiskerättigheter mellan fem samebyar. Men det har en djup mening på ett principiellt plan som berör oss alla.
En kamp om land.
Den ligger i halva Sverige.
Traditionell samisk renskötsel står alltmer i konflikt med markutvecklingen i norra Sverige.
Men först, vad handlar själva rättsprocessen om?
1993 fråntog staten samebyar rätten att dela jakt och fiske i fjällen. 2009 stämde samebyn Giljas staten för återlämnande. Elva år senare har fallet Giljasmölle blivit ett av Sveriges mest uppmärksammade mål, med Högsta domstolens dom till samebyns fördel 2021.
Men hur är det med resten av bergskedjan? Inkluderade domen andra samebyar? Ingen verkade veta.
Konflikten eskalerade snabbt. Hatet mot samerna intensifierades, med dödshot och avlivning av renar.
Kraven på statliga åtgärder växte sig allt starkare. Björn O. Nilsson, då landshövding i Norrbotten, gick i spetsen för att varnade för att olösta stora nationella frågor så småningom skulle leda till lokala marktvister.
Följaktligen utsågs Renmarkskommittén till ordförande Eric M. Reneson.
HD-domaren och ledamoten i Svenska Akademien skrev i sin delrapport 2023 att även andra samebyar i västerbottens norra och fjällområden skulle kunna ha laglig jakt- och fiskerätt efter Giljasdomen.
Det ansågs politiskt omöjligt för den nuvarande regeringen.
Kommittén upplöstes därför.
Det ledde till att fem nya samebyar stämde staten.
Överväg fem ytterligare Girja-processer.
En mardröm för alla parter.
Det är där vi står nu.
Däremot kommer många att tycka att alla ska vara lika inför lagen och ska ha samma rättigheter till fjällen. Samerna är dock det enda urbefolkningen i Europa som skyddas av staten med särskilda rättigheter. De har enligt grundlagen rätt att utöva en kultur som renskötseln är en stor del av. Renar vandrar i hela norra Sverige i ett smalt geografiskt område, mellan fjäll och kust i samebyar.
Sverige garanterade det samiska folkets markrättigheter genom att underteckna fyra bindande fördrag vid FN och Europarådet.
Men vi följer dem inte. Och kritiken intensifieras. På senare tid, i december, riktade FN:s kommitté för rasdiskriminering i Genève hård kritik mot Sverige. Kommissionen säger att landminor och annan gruvdrift är tillåten utan egentliga samiska konsekvenser. De skriver i klartext att Sverige inte har nått grunderna för urfolksrättigheter, så kallade FPIC, och stödjer tidigt och ordentligt samråd med samer i till exempel gruvprojekt.
Det är en allvarlig kritik. Det sätter press på regeringen.
Samtidigt är regeringen under press från EU att bygga en egen råvarukedja utan Kina. Kirunas Per Geigerfyndighet är hem för Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, som är viktiga för den gröna omställningen. Den ligger vid renarnas sista flyttstadium till byn Gabna Sami och är märkt med nr.
Två riksintressen kolliderar: renskötsel och mineralbrytning.
I denna skepnad måste vi titta på ekonomiminister Eva Bushs senaste agerande i Luleå. Hon vill att staten ska ”ta tillbaka ansvaret” för sina fjällmarker, avskaffa rennäringen som riksintresse och minska renstammen.
Frågan är bara vad FN:s kommitté för rasdiskriminering kommer att säga om detta.
Och HD.
Just nu pågår rättsprocesser mot fem samebyar. Staten har en ny strategi och försöker befästa tidigare HD-domar.
Och det viskas om möjliga scenarier. Om staten vinner, tänk om den samiska sidan går till EG-domstolen och vinner. Så vad händer?
Läs också: Staten vill hindra samer från att få makten i fjälljakten
faktum.Samernas och Sveriges löfte
Sedan 1977 har samer ansetts vara urfolk i Sverige och har rätt att utöva sin traditionella kultur.
Sedan 2011 har samer erkänts som folkgrupp i grundlagen genom sin regeringsform (1 kap. 2 §).
Sverige röstade för FN:s deklaration om ursprungsfolk 2007 och ratificerade fyra bindande fördrag som ger det samiska folket omfattande rättigheter till medbestämmande över sina traditionella landområden.
De fyra fördragen är associerade med tre FN-kommittéer och en kommitté i Europarådet:
● FN:s kommitté för rasdiskriminering
● FN:s kommission för mänskliga rättigheter
● FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
● Europarådet, rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd av minoriteter.
Sverige kritiseras ständigt för att bryta mot bindande fördrag. Även FN:s råd för mänskliga rättigheter, som består av landsrepresentanter, har kritiserat Sveriges behandling av samer i flera stora recensioner av Sverige.
FN:s särskilda rapportör för urfolksfrågor har på liknande sätt kritiserat Sveriges behandling av samer.
Grundproblemet är att samerna i decennier har ansetts ha för litet inflytande över frågor som rör sin traditionella mark, samtidigt som regeringar och industri har ett starkt intresse av att bygga nya gruvor och fossilvänliga stålverk.
Man räknar med att det finns mellan 20 000 och 35 000 samer i Sverige. Av dessa är cirka 2 500 till 3 000 personer i samebyar beroende av renskötsel som inkomstkälla.
En vanlig kritik är att endast samer från samebyar får hålla renar. Det bestämde dock staten i 1928 års renbeteslag.
