Få politiska partier, som Moderaterna, kan skapa atmosfären av en amerikansk konvent när de samlas för kampanj. M-blå ballonger regnade från taket, konfetti flög och den peppiga vallåten ”Hej, hej, det lönar sig” dånade från högtalarna när partiets Sverigekonferens avslutades i dag.
Ulf Kristersson (man), i centrum, lovade att ge ytterligare 5 000 svenska kronor per månad till ”vanliga barnfamiljer” under nästa verksamhetsår.
De 2 500 partikamraterna var säkra på segern. Det framgår att Tidsidan var i underläge och ville känna att oppositionen återigen tog övertaget i opinionsmätningarna.
medelintensiva problem
Detta kan vara något som moderater är oroliga för då och då. Varför ser det inte bättre ut efter en term som domineras av traditionella måttfulla frågor som ekonomi, säkerhet och rättspolitik?
Mellan skålen och väggen hörs flera möjliga förklaringar. En ihållande lågkonjunktur sätter en enorm press på hushållens ekonomi. Utvisningen av väluppfostrade tonåringar strider mot budskapet att hårt arbete bör belönas. Vissa pekar på partiledarens svagheter, medan andra pekar på nyheten om SD-ministern.
För några år sedan var moderata strateger övertygade om att vägen till framgång var att dra en tydlig gräns mellan M och SD. På den tiden var ambitionen att bli det ”naturliga centrumet” i svensk politik och SD sågs som en självklar fallgrop för att vinna storstadsväljare.
Nu går de till val istället för att bilda regering med SD, och ser ett enat lag som sitt avgörande trumfkort. Det handlar bland annat om att hota motpartens politik, varna för en ”farlig vänstersväng” och att fokusera på splittring på Magdalena Anderssons sida.
tidigare hämtning krävs
Men det kommer sannolikt att krävas mer än så för rätten att genomföra den massiva ekonomiska återhämtningen som krävs för att behålla regeringsmakten.
Moderaterna sätter sitt hopp till osäkra väljare. De borde ta till sig budskapet om en ”stabil blågul regering” som kommer att få saker gjorda. Och nyheten om SD-ministern kommer inte att skrämma bort de många centralväljare som högern behöver locka för att vinna.
Om en vändning uteblir finns risken att moderaternas mardrömmar blir verklighet. Det gjorde att Tydsiddan förlorade valet och SD befäste sin position som det ledande högerpartiet i svensk politik.
