Tony Norman har lång erfarenhet som personlig assistent. Han fick sparken när en kund dog. Vid den tiden hade han arbetat med dem i 22 år. Enligt staden finns inga andra tjänster tillgängliga. Han fick höra att saker och ting skulle bli bättre efter pandemin. Sex år senare har han fortfarande inget jobb.
– Jag hade en kollega som bara hade jobbat i tre månader då, men fick ett nytt jobb, säger han.
Kan dina kollegor höra dig?
– Ja, säger Tony.
Under Karin Johanssons 11 år på arbetsförmedlingen har hon märkt en tydlig attitydförändring.
– Först var det mer positivt. Arbetsgivarna var mer intresserade. Numera är det fler och fler saker som inte fungerar.
Idag ses döva alltmer som en säkerhetsrisk, även om Karin Johansson informerar och lär oss att det finns lösningar. Det är för farligt, säger de.
– Tyvärr är det något vi ser mer och mer i dag.
På frågan om Tony kan tänka sig att flytta för jobbet svarade han:
– Jag har familj här. Här finns jobb som kräver teckenspråkig personal. Går jag vidare till ett annat jobb tappar kommunen sin dövkapacitet. Jag vill stanna här och visa vad jag kan och fortsätta kämpa. Men jag börjar tröttna på det.
Thomas Wenström (S), ordförande i Umeås råd för personer med funktionsnedsättning, säger att kommunen kunde göra bättre ifrån sig.
– Jag tror att det har funnits en rädsla för att anställa och det har ansetts vara svårt – det är något vi måste ändra på. Vi måste följa antidiskrimineringslagar, och vi måste börja se det som en speciell förmåga. Men jag erkänner att vi inte är så bra på det idag.
Hanna Lundin Jarnberg (till vänster), vice ordförande i Nämnden för individer och familjer, vill ha ytterligare åtgärder från Umeå stad.
– Det är tragiskt, men jag tycker att döva ska kunna bo och bo över hela Sverige och Umeå stad ska vara ett exempel. Döva behöver känna sig trygga, bo, bo och arbeta här under hela livet.
Carola Jatko, ordförande i Umeå teckenspråksförening, poängterar att Tony inte är den enda som saknar jobb i kommunen. En del av personalen är utbildad.
Hon vill ha handling, inte bara goda ord från lokala myndigheter. De har kontaktat den lokala regeringen och försökt samarbeta, men hittills har inga resultat uppnåtts.
– Döva ska ges lika möjligheter och rätt till ett arbetsliv. Lokala myndigheter behöver helt klart dövas förmågor på dagis, gymnasieskolor, omvårdnad etc., men istället för att utnyttja de förmågor vi har undergräver lokala myndigheter oss. Det måste ske påtagliga beteendeförändringar. Annars är inkludering bara ett ord.
