Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
En av de offentliga juridiska databaserna säljer information om adoptioner, vårdnadstvister och skilsmässor för tiotusentals barn och vuxna i Sverige. Systemet som gör detta möjligt kallas för egenutgivna certifikat och det är dags att anpassa det till dagens verklighet.
Publiceringsintyg gör att en person, ansvarig utgivare, kan ställas till svars för vad som publiceras i media utan att juridiskt avslöja enskilda journalister. Detta är ett i grunden demokratiskt och viktigt verktyg och på många sätt en förutsättning för en smidig och djärv nyhetsorganisation.
Ett utgivningsbevis i sig bevisar dock inte att det bedrivs journalistik och det kräver inte heller att en ansvarig utgivare ställs till svars i vidare mening. Mediemyndigheter som publicerar bevis har kanske inte övervägt vad de publicerar och i vilket syfte. För att få ett så kallat frivilligt publiceringsbevis för en databas som även innehåller webbsidor räcker det med att bilda ett bolag och betala en ansökningsavgift på 4 000 kronor.
Fram till för ungefär en vecka sedan hade barnen (den yngsta är 4 månader) till och med egna profilsidor med namn, födelsedatum och adresser.
Av denna anledning åtnjuter databasen inte motsvarande rättsskydd enligt svensk lag. Om en privatperson stämmer en betydande nätpublikation utan bevis på publicering kan den friande domen överklagas och rättegångskostnaderna begränsas. Om samma person stämmer databasen med det utfärdade intyget kan den personen inte överklaga den friande domen, men rättsdatabasen kan överklaga om den fälls och den personen riskerar att få betala motpartens hela advokatarvoden.
För att en utgivare ska kunna anses skyldig måste det publicerade innehållet även utgöra förtal i juridisk mening. Det vill säga att offret ska framställas som en brottsling eller en klandervärd person. Övriga personuppgifter omfattas endast i särskilda fall. Med ett offentligt certifikat är din databas i princip helt skyddad från den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR), men ger i övrigt ett starkt integritetsskydd för EU-medborgare.
Rent praktiskt tillåter detta arrangemang därför kommersiella aktörer att publicera och sälja känslig information om vårt privatliv, ofta utan att vi kan göra något åt det.
Dessa inkluderar de tidigare nämnda juridiska databaserna, men i motsats till vad många tror publicerar dessa inte bara fällande domar. Ett av företagen sålde information om adoptioner, skilsmässor och vårdnadstvister som involverade tusentals barn och vuxna under sex månader. Fram till för ungefär en vecka sedan hade barnen, varav den yngsta var 4 månader, till och med en egen profilsida med namn, födelsedatum och adresser. Du hittar allt både på sajtens sökfunktion och på Google. Utöver det publiceras även information om bouppteckning, testamente och annat framöver.
Personuppgifter, särskilt barns, är omgivna av särskilt starka skyddsmekanismer. Till exempel är adoption föremål för sekretess och GDPR har särskilt höga krav på barn. Detta gäller dock inte den som har ett frivilligt utfärdat intyg. I Sverige kan frihet från sådana förpliktelser erhållas för 4 000 svenska kronor.
Det faktum att frivilliga certifikatutfärdande system möjliggör sådan massregistrering är inget nytt. Under de senaste 25 åren har flera statliga studier varnat för just detta, och 2023 har vissa restriktioner lagts till, särskilt för känsliga uppgifter. Dessa inkluderar dock inte adoptioner, skilsmässor eller vårdnadsstrider.
Det är tufft, men det borde inte vara omöjligt. Den nuvarande regeringen har trots allt visat en förmåga att snabba rättsreformer.
Den senaste granskningen, som skulle slutföras i november 2024, föreslog att ett bredare övervägande bör tas när det gäller arten, omfattningen och syftet med de uppgifter som publiceras. Men den skrotades av regeringen i höstas, trots ett kommande förhandsavgörande från EU-domstolen som väntas ogiltigförklara den svenska lagen som ger utrymme för utfärdande av certifikat. Vidare har svenska domstolar redan börjat ta steg i den riktningen och i april 2025 inledde Datainspektionen (IMY) frivilliga inspektioner av bland annat de nämnda sajterna.
Problemet är att alla dessa processer i första hand syftar till brottsdomar. Ingen tycktes ha trott att något så absurt som ett offentligt register över adoptioner och vårdnadstvister skulle upprättas.
Verkliga förändringar kräver därför fortfarande grundlagsändringar i linje med dem som föreslagits i den senaste studien. Dessutom har du bråttom. Ändringar av grundlagen måste röstas om under två separata mandatperioder, det vill säga parlamentsval på båda sidor. Om de första rösterna inte fälls till höstens val finns risken att vi får vänta till 2030-talet med att ha ett adekvat skydd för personuppgifter.
Den bästa lösningen vore därför att damma av utredningen och hälla den i utredningsrummet omedelbart. Det är tufft, men det borde inte vara omöjligt. Den nuvarande regeringen har trots allt visat en förmåga att snabba rättsreformer.
Dessutom är konsekvenserna inte så förödande som säkerhetsbranschen och vissa journalister hävdar. Med IMY:s tillstånd kan bakgrundskontroller lagligt utföras utan utfärdandeintyg, och sådana aktörer blir allt vanligare.
Journalistik är starkt skyddad inom europeisk lag och praxis, både vad gäller forskningsmaterial och publikationer. Pressens PR-förordningar ställer dessutom redan GDPR-liknande krav på att allmänintresset alltid ska vägas mot rätten till integritet.
Sådan hänsyn kan dock inte tas med frivilligt utfärdade certifikat. Det kan inte ens skydda barn.
Det är dags för våra folkvalda att ta upp denna fråga en gång för alla.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Wolf Faren News Agency Siren: ”Nästa skandal kommer därmed att hållas hemlig för allmänheten”
Ole Häggström, professor i matematisk statistik: ”AI ska på studieresa? Det är dags att dra i nödbromsen”
