Svensk ekonomi befinner sig i en svår situation. Tillväxten avtar, arbetslösheten består och hushållens budgetar ansträngs av höga levnadskostnader. Samtidigt växer investeringsbehoven, framför allt på bostadsmarknaden, utbildningssystemet och miljöomställningen. Under sådana omständigheter är det problematiskt för finanspolitiken att hålla fast vid berättelsen om ”pengar är borta”.
Offentliga medel prioriteras främst genom skattesänkningar, där majoriteten går till de rikaste hushållen. Detta sker samtidigt som strukturella frågor som bostadsbrist, kompetensförsörjning och ungas kvarhållande på arbetsmarknaden fortfarande är otillräckligt åtgärdade. Detta är en obalanserad prioritering och kommer att hindra tillväxten på lång sikt.
”Det är mot denna bakgrund som en riktad skatt på den största förmögenheten bör införas.”
Sverige kännetecknas idag av en ovanligt hög koncentration av välstånd. Svenska miljardärers totala förmögenhet motsvarar cirka 30 % av BNP. Detta är den absoluta toppnivån i världen.
För en liten, exportberoende ekonomi som Sverige är förtroende avgörande. Vi litar på att institutioner, skattesystem och spelregler uppfattas som rationella. Vi har ett problem när en växande andel unga upplever att systemet är underbetjänat vad gäller boende, utbildning och framtidsutsikter.
Mot denna bakgrund bör riktade skatter på de största förmögenheterna införas. Miljardärsskatten är utformad för att vara en låg procentsats på mycket stora nettoförmögenheter (t.ex. 1 procent för tillgångar över 10 miljarder SEK) och skulle kunna generera cirka 14 miljarder SEK årligen. Nationalbudgeten har inte tillräckligt med pengar för att förändra systemet, men det räcker för att finansiera riktade investeringar med hög samhällsekonomisk avkastning.
”Mer balanserad beskattning av kapital och arbete är en del av lösningen.”
Till exempel att stärka kompetensförsörjningen genom utbildning, öka behållningen av unga på bostadsmarknaden och möjliggöra arbetskraftsrörlighet. Åtgärder som leder till ökad produktivitet och långsiktig tillväxt. Motståndet mot kapitalflykt bör tas på allvar, men inte överskattas. Erfarenheterna från länder som Norge visar att trots omfattande uppmärksamhet i media är den faktiska utvandringen av mycket förmögna individer begränsad.
Det betyder inte att design inte är viktigt. Tvärtom kräver sådana reformer noggrann analys, förutsägbarhet och, där det är möjligt, internationell samordning. Men att beskatta mycket stora mängder förmögenhet mer allmänt är helt förenligt med en konkurrenskraftig ekonomi.
De viktiga punkterna är: Det innebär att Sverige behöver stärka sin tillväxtförmåga och ge unga framtidstro. En mer balanserad beskattning av kapital och arbete är en del av lösningen. Alternativ riskerar att bli betydligt dyrare.
Elfva Barrio, förbundsordförande S Student
