– Jag besökte faktiskt Stockholm första gången 1985 som domare för de nordiska mästerskapen i breakdance.
Den dansk-isländska konstnären Olafur Eliasson ger sällan intervjuer. Eftersom han gjorde det en gång hade jag massor av frågor förberedda ifall han var svår och koncis. Det visade sig vara ett misstag. Breakdancing är bara en av många omvägar vi hamnar på innan jag ens hinner ställa den första frågan.
Som en av dagens mest eftertraktade konstnärer har Eliasson ställt ut på de flesta större institutioner runt om i världen i över 30 år. I sin största studio i Berlin arbetar han med skulpturer, målningar, fotografi, filmer, installationer och arkitektoniska projekt. Många av verken interagerar med sin omgivning, vissa är gigantiska, medan andra fungerar som omslutande upplevelser.
Den här intervjun kommer dock främst handla om mindre produktioner. Eliasson kommer att ställa ut på Stockholms konstmässa Market Art Fair med isländska galleriet i8, och hans verk kommer att visas för första gången på mässan. Men först råkar vi hamna på en traumatisk väg.
Eliasson sitter i sin största studio i Berlin. Han har några till, och den mindre ligger i en hamn på Island som brukade vara en skaldjursfabrik, så det luktar fisk. Jag nämnde det faktum att hans farfar var fiskare och Eliasson började prata om sin familj, hur hans föräldrar skilde sig när han var ung, hur han insåg att det var hans fel och hur han bodde med sin mamma i Danmark medan hans pappa bodde på Island.
Din pappa var också konstnär, eller hur?
– Ja, jag är kock och konstnär. Min syster blev kock och jag blev konstnär.
Eliassons far skickade färgpennor och papper till Eliasson i Danmark och Eliasson skickade tillbaka teckningar gjorda enligt faderns föredragna metod.
– Jag ville uppträda inför min pappa, vilket gav mig känslan av att kärlek kommer med villkor. Jag har spenderat tusentals dollar på terapi genom åren för att lösa det känslomässiga traumat. Men det var i alla fall det som gjorde mig så bra på att rita.
Segel mot Stockholm. Det har gått 10 år sedan han senast ställde ut på Marquette Art Fair, och exakt 10 år sedan hans utställning ”Reality Machines” var en stor del av Museet för modern konst.
– Jag älskar utställningen i Sverige. Några av mina bästa vänner är därifrån och mitt arbete finns i flera svenska samlingar.

Verken som visas på mässan liknar de han har skapat tidigare, men han säger att han skapat dem med ett nytt material: en typ av alkoholbaserat bläck som gör färgerna väldigt intensiva och nyanserade. Ungefär som Eliassons praktik i sin helhet handlar det om färg, ljus, perception och föränderlighet. Vissa av mina verk återskapar regnbågens färger, medan andra är inspirerade av linsreflexer, de ljusglor som du ser när du riktar kameran mot solen.
För en serie arbeten hällde han lite färg på en hög med papper varje dag i en månad. Färg genomsyrar pappershögen över tid, och verket uttrycker färgens ”resa” genom pappret. Därefter placerade jag på varje ark en handblåst glasplatta med en cirkulär öppning som ramade in det centrala färgområdet.
– skulle vara en drömsk version av Clints Hilma. En liten reflektion över hur färg försöker hitta sin plats i universum.
Den stora skulpturen, uppbyggd av stapelbara moduler, är gjord av zink som utvinns ur själva luften.
– Jag har alltid varit intresserad av rymden, tomheten och det osynliga. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger: ”Ingenting blir ingenting”, och denna skulptur kan sägas ha visualiserat det osynliga.

Skulpturen vittnar om Eliassons långvariga fascination för matematik och geometri. Jag frågade honom om det var sant, som jag läst någonstans, att hans intresse för geometri bottnade i den dansen han nämnde tidigare. Han säger att i princip allt han gör bygger främst på psykologi och ett stort intresse för mänsklig erfarenhet, rumslig medvetenhet, sensation, perception och hur vi ser och uppfattar världen.
– Jag har ofta studerat hur olika naturfenomen bygger på geometriska former som sfärer, kottar, hexagoner och kvasikristaller. Naturen organiserar sina utrymmen på överraskande sätt, och vi människor kan lära oss mycket av dem. Mitt intresse för geometri är faktiskt knutet till modernitetskritiken och samtida förståelser av skapelsen.
Det visar sig att det intresset också har med dans att göra. Aktiv dans som tonåring lärde honom mycket om kroppslighet, rörelse och geometri. Han dansade på torg och gator. Att resa genom stadslandskapet utvecklade ett intresse för rumslig upplevelse och rumslighet som konstnärlig metod.

Naturen är också alltid närvarande. Marknadskonstmässan skapades genom solljus, luft och stora vedträsstockar stödda mot en vägg målad i regnbågens färger. Den tid han tillbringade med sin far på Island gjorde vatten, dimma, ljus och väder naturliga inslag i skapelsen. Eliasson menar att naturen ger en naturlig kontakt med betraktaren, och betraktaren är en annan sak som gång på gång framstår som det absoluta centrumet i hans konst.
– På samma sätt tror jag att författare alltid håller sina läsare i sina hjärtan när de arbetar. Naturligtvis handlar det inte om en tittare, olika tittare kommer med olika upplevelser som påverkar deras personliga upplevelse.
Under decennier har en stor del av Eliassons konstnärliga praktik utgått från miljö- och klimatfrågor. Jag frågar, är det annorlunda att ta tag i klimat- och miljöfrågor idag, när ämnet är så politiserat? Han pausade en stund och svarade sedan att för att gå mot framtiden på bästa sätt måste vi hela tiden förändra oss själva.
– Det lärde jag mig av Mary Robinson, Irlands tidigare president och en stor miljöaktivist. Men i dag verkar varken politiker eller folk blicka framåt. Snarare lever vi i en tid av förnekelse och en växande känsla av hjälplöshet och hopplöshet.

Han sa att Eliassons vän och mentor, svenske miljövetaren Johan Rockström, bor inte långt från sin studio i Berlin.
– Johan berättade nyligen att han lägger mer pengar på att ta itu med att alla försöker bevisa vad han säger fel än vad han gör på sin egen forskning. Det finns lobbygrupper inom fossilindustrin som arbetar hårt för att motverka budskap om klimatkrisen som lämnar lite utrymme för forskare att bedriva sin forskning. Det är väldigt tråkigt.
I den andra intervjun följer vårt samtal traumats väg, men den här gången är det kollektivt snarare än individuellt och föräldrarelaterat. Eliasson nämner klimatpsykologen Steffi Bednarek, som menar att vårt allt mer avlägsna förhållande till naturen traumatiserar oss.
– I tusentals år har vi varit jägare, fiskare och bönder, levt med naturen och lärt oss läsa den. Moderniseringen har tagit oss ur denna situation. Vi behöver inte längre känna något för naturen, och vi förstår den inte längre. Enligt Bednarek lever vi i en tid och kultur präglad av fragmentering och minskade delade kopplingar, och många av oss känner en sorts rå ekologisk och kollektiv sorg, ett trauma som vi hanterar genom skam och okunskap.

Eliasson nämnde en annan vän och mentor och lovade att det skulle vara de sista orden han skulle citera.
– Kumi Naidoo, tidigare chef för Amnesty International och Greenpeace, har alltid sagt att pessimism inte är en lyx vi har råd med. Jag menar inte att vara pessimistisk, men som det ser ut är det svårt att vara något annat.
Intervjutiden var över, men jag kunde inte ställa de flesta av de 100 frågorna. Men vi hinner med en sista sak. Jag frågar om han anser att konst och konstnärer inte bara har en roll, utan ett verkligt ansvar, att ta upp allvarliga samhällsfrågor. Han svarade att kultur är en möjlighet för civilsamhället att ta reda på hur vi verkligen mår.
–Kultur är det mest hälsoproducerande verktyg vi har, eftersom skapande inte kommer från pengar. Kultur är samhällets absoluta bas. Där kan vi uttrycka våra olikheter och ändå vara vänner.
faktum.Stockholm Art Week/Market Art Fair
Under Stockholm Art Week (21-26 april) slår huvudstadens museer, gallerier och konstinstitutioner upp portarna för vernissager, specialvisningar och föreläsningar. Höjdpunkter är Marc Dions utställning på Saskia Neumann Gallery, invigningen av Davide Rivaltas nya offentliga skulptur på Minttryget och ett samtal med Philippa Arias på Fergfabriken.
Art Fair Market Art Fair (24-26 april) firar 20-årsjubileum och kommer att hållas på Magasin 9 i Frihamnen. Bland utställare finns ett antal svenska och internationella gallerier. På programmet står bland annat samtal om samtida skandinavisk konst och konstvärldens framtid.
I år är det 20-årsjubileum för Supermarket Art Fair (23-26 april). Detta är en samling av oberoende konstnärsledda initiativ som organiseras i slakteriområdet.
