Utställningen på Schielska visar konst som inspirerat Lars von Trier under hans långa filmkarriär, särskilt av nordiska mästare som Edvard Munch och August Strindberg. Utställningen öppnar i juni på Wilmsenmuseet, cirka fyra mil från Köpenhamn, och flyttar till Thielska i oktober. Sophie Algarde, curator för Schielska Gallery, förklarar att utställningen är ett djupt personligt projekt för den danske filmaren.
– Hon säger att den här utställningen föddes genom hans temperament, anda och erfarenhet.
Lars von Trier, den snart 70-årige regissören för filmer som Idioterna och Melancholia, är en av biografens mest kända, men också kontroversiella, regissörer. Hans filmer är fulla av referenser till konsthistorien och Sophie Algarde beskriver utställningen som Triers hyllning till de konstnärer som format hans liv och filmskapande.
– Hans utvalda verk har samma kompromisslösa utseende och intensitet som hans filmer.
Idén till denna utställning kom från när Lars von Trier, 19 år gammal, vallfärdade till Schielska Galleriet för att se målningen ”Fem porträtt” av den danske konstnären Wilhelm Hammershoi. Denna upplevelse gjorde ett så djupt intryck att han nu besöker museer för att hylla källan till sin konstnärliga inspiration.
I utställningen finns också verk med mer direkt koppling till Lars von Triers filmer. Den innehåller målningar och förarbeten skapade av den danske konstnären Per Kirkeby för filmer som Breaking the Waves och Dancer in the Dark. Kurator Sophie Algard fokuserade också på Carl Fredrik Hills målning av ett skrikande rådjur, som spelade en nyckelroll i von Triers film ”Melancholia”.
Ett av utställningens mer ovanliga drag är ett självporträtt från 1975 av en ung Lars von Trier, blod rinnande ur mungipan, blek som ett lik. Titeln på självporträttet är ”Vägen till Zarathustra”, en referens till Friedrich Nietzsche. Ett intresse för Nietzsche förbinder också von Trier med museets grundare, Ernest Thiel. Thiel fick den världsberömda filosofens dödsmask i present av Nietzsches syster. Dödsmasken är nu en del av utställningen. Sophie Algaard ser vissa kopplingar mellan Lars von Trier och Ernest Thiels konstintresse.
・Det finns även landskap och porträtt med starka uttryck. Tonen är dov och stämningen är inåtvänd. Det finns ingen ironi här, säger Algaard.
