Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
I radiostudion ET (15/4) ansåg hälsominister Elisabeth Lan (KD) att nätläkaren Krivolaget borde skämmas, efter Ecots avslöjanden om en nätläkare som träffar 100 patienter om dagen och får en extra bonus för att göra det.
Jag tycker att läkarkollegor som tagit jobb på medicinska företag online för att berika sig själva (med skattepengar) också borde skämmas. De behandlar i första hand patienter med lindriga sjukdomar som kan hanteras snabbt utan resurser omkring dem. I många fall är det vardagliga, självbegränsade symtom som kunde ha åtgärdats av medicinsk information 1177 eller en distriktssköterska på en vårdcentral.
Regeringen borde också skämmas. Det beror på att man har utsett Calle Conerried Lundgren, vd för Crypto, till ledamot i regeringens sjukvårdseffektivitetsdelegation. Herr Krys fokus ligger inte på att förbättra effektiviteten, utan på att förbättra ”produktiviteten”, vilket beräknas från antalet läkarbesök.
Som patient är det vettigt att välja den mest lättillgängliga medicinska rådgivningen.
Ersättningen baseras på antalet kontakter, så onlinemedicinska företag behöver göra många korta ”besök” för att göra vinst. Eftersom det kräver mycket resurser hänvisas ”olönsamma” patienter med flera tillstånd till primärvården. Majoriteten av patienter som betjänas av onlineläkare är under 65 år, även om ett ökande antal äldre vuxna lider av sjukdomar som kräver utredning, behandling och uppföljning.
Digital vård bör tillhandahållas på lika villkor och vid behov, inte på grund av lönsamhet eller hur lätt ungdomar kan ta till sig ny teknik. Det är inte unga som gör fel. Som patient är det vettigt att välja den medicinska rådgivning som är lättast tillgänglig. Misstaget gjordes av politiker som har låtit skattebetalarfinansierade läkarföretag på nätet prioritera unga och friska framför äldre och sjuka och därigenom stjäla skattekronor som dränerar primärvården i Sverige.
I ett försök att förbättra tillgängligheten kanske personer som söker behandling hos Kry inte inser att onlineläkarföretagets avgifter för digitala besök hämtas från vårdcentralen där de (och deras äldre föräldrar) är registrerade. Vårdcentraler, som onlineläkare, hänvisar patienter som lider av allvarligare sjukdomar som kräver betydande resurser med fysiska undersökningar, labbtester, röntgenbilder och mer. Det beror just på att de resurser som vårdcentralerna saknar överförs till läkarföretag på nätet. Det blir en ond cirkel.
Den främsta begränsningen för tillgänglighet i primärvården är personalens tid. Ju mer läkare fokuserar nästan uteslutande på att behandla lindriga tillstånd (som ligger närmare standardmedicinsk rådgivning och kostar mer (till skillnad från standardbehandling)), desto mindre tid blir det kvar för patienter som verkligen behöver behandling.
Ibland hävdas det att oberoende digitala aktörer är botemedlet, men det är ett ogrundat påstående, åtminstone enligt den forskning som hittills gjorts. Fördelen är förmodligen inte noll, men det är inte värt priset.
Dessutom är onlinesjukvårdsföretag unikt diskontinuerliga ur ett internationellt perspektiv, vilket bidrar till ytterligare fragmentering av det redan inkonsekventa och osäkra svenska sjukvårdssystemet. Det är inte bara äldre och de med kroniska sjukdomar som drar nytta av kontinuiteten. Alla som behöver någon form av utredning och behandling kan ha nytta av uppföljning hos samma läkare. Engångskontakter kan verka bekväma för tillfället, men de kan bara leda till sämre resultat.
Behöver jag svar om ett testprov tar jag upp telefonen och meddelar patienten. Det tillkommer ingen extra kostnad för receptionen.
När en reporter i Ekot Review (15 april) frågade Krys vd om ett så kort besök var rimligt svarade han ”ja” och gav exemplet ”återbesök där man bara ska svara på provsvar”. Men om jag behöver svara för ett testprov i en offentlig sjukvård, tar jag bara upp telefonen och meddelar patienten. Du behöver inte betala några extra avgifter till kliniken.
Politiker gjorde en missuppfattning när de privatiserade sjukvården för att göra den mer effektiv – eller så trodde de. De förväxlade effektivitet med produktivitet. Istället för att följa en patient med en kronisk sjukdom en gång om året kan du dubbla din ”produktivitet” genom att låta kontrollera dem var sjätte månad. Men om slutresultatet (patientens lycka) är detsamma, så har min effektivitet halverats.
Sverige har ett unikt sjukvårdssystem internationellt. Den är offentligt (gemensamt) finansierad, antagen med politisk överenskommelse av alla riksdagspartier och ger de sjukaste och mest utsatta människorna i vårt samhälle en starkare ställning än i de flesta andra länder. Det innebär att vården ska ges på lika villkor och de med större behov ska agera före de med färre behov.
Redan 2014 kom Riksrevisionen med en rapport där man frågade ”Är primärvårdsstyrningen nödvändig eller lyhörd för efterfrågan?” Vårdval och vårdgarantier gjorde att det blev svårare att uppfylla principen att de mest kritiskt sjuka patienterna ska prioriteras. Efter reformen ökade antalet personer med lindriga eller lindriga symtom, och antalet sådana personer som besökte sjukhuset ökade. Det omvända förhållandet gäller för de sjukaste patienterna med färre besök.
Regeringar bör inte tillåta att Kry och andra medicinska onlineföretag finansieras av skattemedel
Nu har detta problem blivit ännu värre med uppkomsten av medicinska företag online som slösar bort läkares behandlingar och hundratals miljoner kronor för att tjäna pengar på enkla sjukdomar som kan hanteras med egenvård och sjuksköterskerådgivning.
Regeringar bör inte tillåta att Kry och andra onlinesjukvårdsföretag finansieras av skattebetalare. Institutionella reformer tar tid. I avvaktan på detta bör nätläkares företagsarvoden sänkas till mer rimliga taxor inom den offentliga hälso- och sjukvården, till exempel för att skriva ut recept, lämna svar på laboratorietester eller handlägga ärenden som även hade kunnat hanteras av sjuksköterskor.
Enskilda läkare måste överväga de etiska konflikter som är förknippade med deras arbetsuppgifter.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Den tidigare statsepidemiologen Magnus Ghislen och seniorforskarna Agnes Wald och Staffan Nilsson: ”National Health and Welfare Board begår demensbedrägeri och tvättar 55 miljoner dollar”
Svenska Barn- och ungdomspsykiatrins förening: ”Barn med svag teoretisk begåvning får onödig medicinering mot ADHD”
