Detta är ett inlägg för Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Sveriges elförsörjning har betydande geografiska skillnader i produktion och förbrukning, där de två norra elregionerna (SE1 och SE2) är överproducerade baserat på vattenkraft och vindkraft och mellansverige (SE3) har produktion och förbrukning i princip balanserad med tonvikt på kärnkraft. Södra Sverige (SE4) har ett produktionsunderskott med tyngdpunkt på vindkraft.
Tyvärr är transmissionsledningskapaciteten otillräcklig för att överbrygga dessa obalanser. Stora överskott i norr har resulterat i ibland mycket låga elpriser i SE1 och SE2, vilket skapar lönsamhetsproblem för vindkraften. Omvänt var priserna i SE4 ibland mycket höga, inte bara på grund av bristen på överföringskapacitet utan också i samband med den konkurrensutsatta gemensamma elmarknaden med EU. Vår sydligaste kraftregion fick ”tyska priset” för el.
Så stora prisskillnader mellan kraftregioner skapar stora flaskhalsintäkter, som planeras användas för att förbättra stamnätets kapacitet att transportera el mellan kraftregioner. Kärnkraftsförespråkare kräver nu att dessa medel ska användas för att bygga nya kärnkraftverk i söder.
Tydligen planerade EU att använda pengarna för att finansiera gemensamma projekt inom EU. Nu har energiminister Eva Bush (KD) exploderat en konflikt med EU om denna finansiering. Det är fantastiskt. Men hon är osäker på hur hon vill använda dem. Hon säger att hon vill kunna använda den för att driva bostäder i händelse av en utdragen energikris på grund av stängningen av Hormuzsundet, eller som förberedelse för utbyggnaden av vatten- och kärnkraftsproduktion. Det nämns inget om det ursprungliga syftet med att eliminera flaskhalsar.
Regionala prisskillnader började märkas 2020 och toppade kraftigt 2022. Prisskillnaden har sedan dess minskat, men den finns fortfarande kvar. Orsakerna till dessa regionala prisskillnader kan diskuteras. Kärnkraftsförespråkare hävdar att den tidiga stängningen av anläggningen var politiskt motiverad.
Statistik över den totala elproduktionen i Sverige visar dock inte på en produktionsnedgång relaterad till tidpunkten för nedläggning av kärnkraftverk, vilket förklaras av den snabba utbyggnaden av vindkraft.
Prisökningen kan därför inte förklaras av att kärnkraftens bidrag till den totala elförsörjningen försvinner, särskilt med tanke på elöverskottet på grund av ökad produktion och minskad konsumtion samt den kraftiga ökningen av elexporten sedan 2011.
På grund av kopplingen till den europeiska kraftmarknaden finns en tendens mot kontinentala prisnivåer, särskilt i SE4. Detta bevisas av den kraftiga prisuppgången 2022 på grund av gasbrist i Europa på grund av invasionen av Ukraina. Sverige fick aldrig elektricitet.
Därför kommer ny kärnkraft i SE4 inte att lösa problemet om de stora regionala prisskillnaderna inom Sverige främst beror på bristande överföringskapacitet från norr till söder och integration på den europeiska elmarknaden. Att bygga nya kärnkraftverk i SE4 skulle bli dyrt och skulle bara riskera att leda till ökad export av el till EU.
Att utnyttja flaskhalsintäkter som ursprungligen planerat, det vill säga att förbättra stamnätets förmåga att transportera el mellan kraftregioner, skulle därför vara en mer långsiktig lösning för att uppnå en jämn elförsörjning över hela landet. En mer riktad installation av ny vindkraft närmare konsumenterna i söder är också motiverad.
Ny kärnkraftsproduktion skulle kunna spela en kompletterande roll efter att nuvarande reaktorer går i pension. Men ingen vet hur elmarknaden kommer att se ut om 20 till 30 år.
Mer information om avsändaren: Vem är avsändaren och hur skriver man ett svar?
Övrigt inlämnat av: dn.se/insandare
