I januari i år lanserade vi på Natur & Kultur vår första AI-stödda översättning. Ett test för att lära dig mer om vår personliga erfarenhet av pågående utveckling och hur de påverkar vårt arbete. Den här boken har översatts av ett företag som tillhandahåller en kombination av maskinöversättning och efterredigering av mänskliga översättare. Dessutom bidrog en av förlagets redaktörer till texten.
Boken blev en succé. Författaren Rutger Bregman sågs överallt i flera veckor, och hans bok ”Moral Ambition” låg på topplistorna. Det var av en slump som det blev Bregmans bok. Vi bestämde oss för att göra ett test och hade precis bestämt oss för att ge ut en bok. Agenten sa okej.
Idag är den känslan dubbel. Detta fungerade. Även om de ekonomiska besparingarna var små gick arbetsprocessen smidigt. Å andra sidan skaver det av något. Företaget försäkrade oss om att dess verktyg inte tränar språkmodeller, och det publicerades på en sida på dess tryckta sida. Men termen ”AI-assisterad” kände ännu inte något behov av att skriva på.
I samtal med kollegor i branschen lät det ungefär likadant. Även om det finns tydliga punkter om AI, kommer full transparens om dess användning inte naturligt. Motsättningarna i vårt förhållande till teknik måste åtgärdas.
Publishers står inför en dubbel dynamik. Det är den enorma potential som tekniken har, såväl som risken för alienation när AI-genererat innehåll översvämmar oss. Det är inte bara arbetsprocesser och affärsmodeller som påverkas, utan den grundläggande idén om vem en förläggare är, vad de gör och varför de finns.
Generativ AI påverkar förhållandet mellan förläggare, författare, illustratörer och översättare. Detta hotar många av förlagens etablerade mandat och blottar det som länge har tagits för givet: förlagets roll som kvalitetsgarant.
När text och bilder kan massproduceras utan en mänsklig avsändare riskerar vi att kliva in i en litterär värld dominerad av ”syntetiska medier”, för att låna historikern Rasmus Fleischers terminologi.
Den svenska modellen, kontrollerad av svenska upphovsrättsinnehavare, är inte bara tekniskt viktig utan också principiellt avgörande
För att överleva denna situation måste förläggare och bokbranschens intressenter ha flera idéer i åtanke samtidigt. Minst 4.
För det första måste vi stödja svensk AI-utveckling baserat på licenser, ersättning och samtycke. Det pågående samarbetsprojektet kring den svenska språkmodellen mellan författarföreningar, förlag, medieföretag och svenska språkteknikforskare, med stöd från regeringen, är inte bara tekniskt viktigt, utan också i grunden avgörande.
Dess syfte är att bevara det svenska språkets nyanser, sociala principer och kulturella rikedom och att säkerställa att användningen kontrolleras av svenska upphovsrättsinnehavare. AI-modeller finns redan och används. Det behövs en svensk modell för att påverka utvecklingen och säkerställa ersättning till förlag och författare.
För det andra måste företag som bygger sina affärsmodeller på piratkopierat material möta juridiska, politiska och ekonomiska repressalier. Rättsprocesser pågår mot Anthropic, Meta, OpenAI och Google, och förhoppningen är att rättegångarnas fulla effekt kan bromsa framskridandet av order som riskerar att belöna intrång. Upphovsrätten är inte en nostalgisk kvarleva, utan den infrastruktur som gör litteraturen möjlig.
För det tredje måste förlagen vara trogen mänsklig kreativitet i vid bemärkelse. Det ska vara en del av förlagets egen självförståelse, inte bara som en skyldighet gentemot enskilda författare. Det ligger i förlagens natur att aggressivt skydda mänskliga skapelser och upphovsrätter.
Detta för mig till den fjärde och mest oroande punkten. Eftersom denna teknik redan finns och används av förlag, översättare och författare. Det är frestande att dra en absolut röd linje mot allt AI-relaterat, men det är omöjligt för oss förlag att skapa en frizon. Alternativet är att testa noggrant och kvalitetsmässigt och lära sig om begränsningarna.
Författarens roll förändras också. I det senaste numret av Journal of Literary Science porträtterar Jerry Metta framtida författare som regissörer, eller cyborgs, med ”olika typer av AI-agenter och program som verkar på olika delar och aspekter av manuset, som hålls samman av manusförfattarens och regissörens vision.”
För även om svenskarna är eniga i sitt motstånd mot litteratur skriven av AI idag, visar Svenska Förläggareföreningens årliga undersökning Bokbarometan att endast 3 procent av svenskarna ser positivt på litteratur skriven av AI. Eftersom den råa vägen mellan AI-assisterade media och syntetiska medier är full av hål.
Till exempel översätts idag vissa typer av text i allt större utsträckning med maskinstöd, medan andra förmodligen aldrig kommer att bli det. Tankarna om dessa beslut måste vara tydliga och transparenta. Och det har också lyfts på ett mer principiellt plan. När AI alltmer blir ett vanligt verktyg i den kreativa processen, hur definierar förläggare och författare ”mänskligt skapat”?
Frågan är komplex och skiljelinjen verkar inte bara gå mellan förläggare och författare. Olika författare och enskilda förlag kommer att ta sina egna grepp, men den mänskliga rösten kommer att fortsätta att efterfrågas. Därför blir förlagens roll som garanter för tillförlitlighet och kvalitet allt viktigare.
läs mer:
Samuel Levander: Siffrorna är äntligen här: ingen gillar AI-genererade böcker
