Bra intervju efter att ha vunnit Indy 500
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
Felix Rosenqvist riskerade allt för att vinna Indy 500.
Till och med livet.
– Det enda jag tänkte på var att jag ville vinna. Han var villig att utsätta både sin bil och sig själv på spel, säger han.
Det har gått mindre än en dag sedan Felix Rosenqvist från Varnamo skrev historia som den 110:e vinnaren av det klassiska Indianapolis 500 ovala racet, ett av världens största endagssportevenemang.
350 000 människor samlades på Indianapolis Motor Speedway för att se Felix Rosenqvist starta från fyran och utmana om segern.
Han sa redan i januari att Indy 500 var hans bästa chans att vinna, och han upprepade det för två veckor sedan.
– Man vet aldrig förrän det händer, men Indy är min bästa häst och den bästa hästen i stallet. Alla tre gångerna vi har varit här tillsammans har vi varit riktigt snabba och vi kände från tidigt att vi var redo för nästa nivå, sa Felix Rosenqvist i en exklusiv intervju med Sportbladet.
– För första gången kände jag att jag gillade det. Från det att jag kvalificerade mig kände jag att om det fanns någon att sätta mina pengar på så var det jag. Det kändes som att fansen var med mig. Kanske är de trötta på Alex Palou, som hade flest vinster, eller så kanske de gillar Felix. Jag kände mig som 300 000 personer, kanske inte alla, men åtminstone några tusen personer ville att jag, Felix från Varnamo, skulle vinna.
Vilka tankar gick genom ditt huvud under sista varvet?
–Jag tror inte att jag tänkte så långt. Kanske var det nyckeln. Jag tittade bort, det var bara adrenalin och instinkt. Jag ville bara verkligen få den vinsten, säger han.
expandera till vänster
helskärm
– Det är ett lopp för att pressa sig själv till nästa nivå. Bortom andra gränser.
Fanns det ingen plan?
– Nja, jag tog ledningen på omstarten, men sedan sjönk jag till tredje plats. Sedan tänkte jag att det kanske inte var så dumt eftersom ledare ofta förlorar på omstarter. Momentum är väldigt viktigt i det loppet. Jag visste att det bara var ett grön flaggvarv kvar, så jag trodde inte att jag skulle fastna på insidan. Så jag gick ut och använde slipströmmen. Det var bara en fråga om tålamod och framgång eller misslyckande.
När kände du att du vann?
– Jag insåg att jag var före mig själv, alla mina känslor exploderade, och plötsligt tänkte jag: ”Men tänk om jag har fel, tänk om det inte var jag som vann?” Men så kom stallet tillbaka med samma vrål. Du tror inte att det är sant. Jag är säker på att han fortfarande väntar på att jag ska vakna upp ur min dröm. Varje förare drömmer om sista varvet och positionen. När man väl åker dit känns det som om man varit där förut. Du har redan passerat mållinjen många gånger i ditt huvud. Faktum är att det får mig att må illa.
Det sägs att livet för en Indy 500-vinnande förare kan delas upp i två delar: före och efter att ha vunnit Indy 500. Hade du tid att uppleva det?
– Nej, jag vet inte hur det känns än. Jag hann inte ens kolla min telefon. Vi har jobbat för fullt med media. De pekar och jag följer efter. Just nu vill jag bara andas ut.
Hade du tid att träffa din familj?
– Spola fram till idag, men det var igår. Efter att jag lyckats ta mig hem och duscha var det lagfest och jag var där till 03.00. Sedan sov jag i en och en halv timme och begav mig till kretsen klockan 6 i morse. Jag hade lite för mycket gin och tonic på efterfesten, så jag har inte hunnit prata riktigt med min sambo än. Jag var redan sömnlös innan loppet, men som nybliven pappa är man proffs på det.
Hur stor är den?
– Jag tror inte du förstår det än. Det finns mycket tradition bakom detta, och jag kommer att hedras som en Indy 500-vinnare för resten av mitt liv. Det här är en stor sak. Av någon anledning vill jag ha något annat. När jag väl vann ville jag ta av mig hjälmen och känna att det var över – precis som när Nico Rosberg slutade precis efter att ha blivit F1-världsmästare. Men jag känner tvärtom. Jag är hungrigare än någonsin. Jag känner mig som mitt stall och jag har hittat något nytt, och vi vill tävla ännu mer från och med nu.
En vinst ger dig cirka 30 miljoner svenska kronor. Vad ska du göra med de pengarna?
– Bra fråga, jag vet inte. Tydligen vann jag också en bil, en Corvette. Jag tror att jag måste betala av mitt bolån först.
Du sa en gång till mig att du valde F1 framför IndyCar för att du ville ha en chans att vinna något. Har du uppnått det nu?
– Om jag ska vara ärlig så hade jag aldrig suttit bakom ratten i F1. Och jag kände att jag inte hade en chans med ett stall som kunde vinna vad som helst, så jag flyttade från Europa. Jag är glad att jag bytte och släppte allt jag hade. Jag bestämde mig för att börja med något nytt: en ny utmaning, en ny typ av spår, en ny kultur. De tuffa dagarna har tagit mig så här långt och jag är glad att jag inte gav upp. Jag tror att många andra också gjorde det.
Tänkte du inte på det?
– Nej, fast det fanns säsonger då inget var klart för nästa år. Jag var helt fokuserad på att stanna här och bli framgångsrik. Jag ville inte åka tillbaka till Europa, även om det var lätt. Jag gav allt – det var göra eller bryta – och jag är stolt över att ha haft den attityden. Allt är bättre på de tuffa vägarna, och att vinna Indy 500 påminde mig om det.
Vem vill du tacka och ägna din seger åt?
– En hel armé av människor. Men min mamma och pappa, min chef Stefan och min riktigt tuffa fru. Hon hade mycket att göra sedan vi precis blev föräldrar. Hon är den bästa partnern du kan tänka dig och när du går igenom något som Indy 500 är det stödet absolut nödvändigt.
Han väntar nu på en resa till New York och 48 timmar av media- och PR-evenemang som leder till nästa helgs IndyCar Series-lopp i Detroit.
– Jag har inte tänkt på det än, men jag lovar att åka dit med ännu mindre sömn – men jag är redo att vinna igen.
expandera till vänster
helskärm
