Runt om i världen ses vi i rädsla för att demokrati stöder land efter land. Vi ser att utvecklingen i länder som Türkiye, Ungern och USA rör sig i fel riktning. Tillvägagångssättet är liknande. Det är det fria media och oberoende rättssystem som först attackerades. Vi i Sverige reagerade kraftfullt på denna demokrati som demonterar. Men frågan är om vi alltid kommer att hålla rena framför vårt hem.
En av uppdelningarna mellan diktatur och demokrati är att den senare är den enda med gratis advokater. En viktig del av de juridiska uppgifterna är att se hur staterna, polisen och åklagarna gjorde sitt jobb. Om du upptäcker en defekt eller felaktighet är det en advokatplikt att göra det i processen.
Criminal Justice har tagit bort allt material i samband med överföringen från Sorentunas interneringscenter till Chronoberg
Vi var de nya förespråkarna för High Court of Iranian Citizen Hamid Knowli efter att ha dömts till liv i en tingsrätt för allvarlig internationell lag och mord. Under vårt arbete kunde vi identifiera mycket allvarliga brister med polisen, åklagare och straffrätt. Du kan nämna ett exempel:
1. En av poliserna som utredde stämningen visade sig få sin farbror avrättad i fängelse. Han sa på TV4 att när han arbetade i utredningen hade han påverkat honom i den utsträckning han grät om att sova på kvällen.
2. När vi började granska utredarens arbete i fallet avslöjades att han hade ett hemligt möte med Nooley med 63 utan att delta i eller meddela honom. Inga memorandum bereddes och ingen förhör registrerades.
3. Efter tingsrättens beslut började Noury samla in material som han tänkte ringa i Högsta domstolen. Beviset bestod av klipp som tal, texter, fotografier, filmer, utdrag från tidningar och böcker. Totalt samlade Noury mer än 4 000 sidor lagrade på interneringscentret iPad. I samband med överföringen från Sorentunas interneringscenter till Chronoberg har fängelsetjänsterna tagit bort allt material.
4. När han blev ombedd att höra rösterna från vittnen från Iran meddelade åklagare att om de kom till Sverige skulle de ha arresterats och tjänat på misstanke om brott. Om du kom till Sverige för att skicka information baserad på ögonvittnesperspektivet, var det inte annars märkbart. Naturligtvis reste de inte hit. Men som vi kan se från våra grunder, betonade vi att det inte är ett olagligt hot, utan ett juridiskt hot.
I själva verket hade vi inte bara rätten att presentera kritik, som vi gjorde, utan också hade advokaternas etiska skyldighet.
Allt detta bryter mot Sveriges grundläggande juridiska principer. Det bryter också mot rätten till rättvisa och rätten till effektivt försvar enligt det europeiska fördraget. Naturligtvis var våra kunder oroliga för att presentera kritik av polisens handlingar, åklagare, fängelser och provtjänster. Vem som helst kan förstå det. I själva verket hade vi inte bara rätten att presentera kritik, utan hade också advokaternas etiska skyldighet att göra det. Det var också viktigt att visa att han som oberoende advokat inte misshandlades i svenska prövningar. Åtgärden har förstärkt bilden av en lagligt säker Sverige.
Högsta domstolen delade sin uppfattning om missförståndet i fallet. Domen är bland annat:
● Utredarens personliga koppling till ärenden i Iran är att bygga en tvist i enlighet med polislagen och domstolslagen.
● Bristen på dokumenterade samtal mellan utredare och Nooley och inte behandlas som utfrågningar är en brist i den preliminära utredningen.
● Allvarligheten i raderingen av Nourys material, vilket sätter hans förmåga att effektivt skydda sig själv.
Därför borde vi ha avvikit från Grundwaldten, att advokater borde uppfylla sina kunders intressen i första hand.
Nu kanske du tror att åklagare kommer att engagera sig i självkritik, särskilt med tanke på den skarpa kritiken av Högsta domstolen, och kommer att se till att liknande saker aldrig kommer att hända igen. Men istället kritiserade associerad åklagare Hannah LeMoyne från Rio, en nationell styrka mot internationell och organiserad brottslighet, för hur vi slutförde processen. Till exempel sa hon att det var fel för oss att kritisera den oärliga polisen. Hon kallade det för att hon ”inspirerar en innuendo och ett uttalande som inte fastställdes.” Hon har till och med en åsikt om hur vi formulerade det.
Det är en obehaglig retorik från staten och kommer att tänka på i andra länder än Sverige. Hennes legitimitet är att det fanns svenska medborgare som fängslades i Iran, så de borde ha ansett det vara ett känsligt internationellt mål. Slutsatsen är att svenskar borde ha varit på bekostnad av våra egna kunder att befrias.
Varken advokater eller åklagare bör dock ta utrikespolitiska överväganden i svenska rättegångar. Under rättegången avviker vi inte heller från huvudbulten att advokater skulle uppfylla klientens intressen i första hand. Det gjorde vi inte, så Hannah Lemoyne rapporterade till och med oss till Law Society. Men hon informerade inte samhället om att Högsta domstolen gick med på oss i frågan om tvisten.
Detta är en djupt upprörande handling, eftersom åklagare representerar nationen. De kan inte uppfattas som något annat än en signal till framtida advokater, och de kan inte heller släppa principen om att agera på de bästa klienterna i liknande fall. Annars riskerar du att meddela det juridiska samhället. Men om vi hade tyst om missbruket, skulle vi inte ha meddelats. Men det skulle ha inneburit att vi hade lämnat vår plikt och försvagat Sverige som rättsstatsprincipen.
Detta är ett enda exempel, men jag tycker att det är viktigt för åklagaren att informeras om vad som hände i processen och vad som konstigt hände efter åklagaren.
Läs mer om DN -debatt:
Atefeh Sebdani, författare: ”Om Iran kan vi säga – men orden har försvunnit.”
Thomas Bodstrom, advokat och före detta justitieminister: ”Att ge ditt barns framtida humle är ett bättre sätt att göra det än hårdare straff.”
