På 1900-talet byggdes våra städer för bilar, billig olja och långväga resor. Och vi har vant oss vid det här, och de flesta städer har fortfarande den här bilkulturen. Några av Europas största städer, som Paris, Berlin och Milano, har anammat Sorbonne-professorn Carlos Morenos 15-minuters stadskoncept. Det betyder att människor ska kunna nå de flesta av sina dagliga behov inom 15 minuter till fots eller på cykel.
Så det finns intressanta kopplingar till hur vi planerar våra städer. Länge var hastigheten det ideala. Vi har byggt motorvägar, transitvägar och stora parkeringsplatser för att hjälpa människor att resa långa sträckor snabbt. Men kanske blir framtidens konkurrensfördel något annat. Kanske kommer framtidens vinnande städer inte att vara de snabbaste, men de mest motståndskraftiga. En stad där det dagliga livet fungerar även när energipriserna stiger och omvärlden blir mer osäker.
Mycket av vår bilkultur bygger på billigt bränsle. Tidigare var det ingen som tänkte på priset när man fyller på sin bil med bensin. Donald Trump har också upprepade gånger förlöjligat Europas satsning på elfordon.
Den 27 september 2023 vände han sig till UAW-bilarbetare i Clinton Township, Michigan, mitt i en tvist och strejk angående övergången till elfordon och jobb i USA:s bilindustri och sa: ”Du kan vara lojal mot amerikanska arbetare och miljöpartister, men du kan inte vara lojal mot båda. Att byta till elfordon är en vacker övergång till helvetet som kommer att förstöra vårt liv.”
Det är också intressant att notera att han kanske inte hade något annat än en elbil. När allt kommer omkring var Thomas Alva Edison en mycket känd uppfinnare som uppfann glödlampan, byggde elnätet och kraftverk, utvecklade fonografen, den första enheten som kan spela in ljud, filmkameran och mycket mer. Han utvecklade också nickel-järnbatteriet. Han hade över 1 000 patent.
Omkring 1900 var 40 % av bilarna i USA ånglok, 38 % var elbilar och 22 % bensinlok.
Redan 1913 stod Thomas Edison framför elbilen och trodde att framtiden skulle vara elektrisk.
Men världen valde billig olja istället. Nu, mer än hundra år senare, kan historien börja vända.
När vi tänker på elektrifiering tenderar vi att tänka på det som något helt nytt. Men redan för 100 år sedan experimenterade man med laddstationer i Sverige. Skillnaden är att billig olja vann då. Frågan idag är om historien går bakåt.
Städer på 2000-talet kan nu byggas kring elektricitet, närhet och människor. Promenader, cyklar, kollektivtrafik och tredjeplatser är väldigt viktiga där.
Och Europa har idag en annan kultur, med många länder som subventionerar elbilar för att påskynda övergången till noll fossila bränslen. Norge var tidigt ute med fördelarna med elbilar, inklusive gratis parkering och tillgången till bussfiler. Norge visar hur snabbt tekniska förändringar kan ske. Men medan bara en tredjedel av bilarna på vägarna idag är elektriska, är nästan alla nya bilar som säljs idag elektriska.
Samtidigt producerar Norge olja, men bara cirka 2 procent av världens olja. Men för Europa är Norge mycket viktigare än vad antalet antyder. Om 20 procent av världens olja passerar genom Hormuzsundet, men Norge bara står för 2 procent av produktionen, vet du hur känsligt det globala energisystemet egentligen är.
Det som är intressant är att vi länge tog energi för given. Vi har blivit vana vid att kunna tanka våra bilar, köra långa sträckor och resa när vi vill, utan tanke på var energin kommer ifrån. Men precis som pandemin visade hur bräckliga globala försörjningskedjor är, visar Hormuz-krisen hur beroende vi fortfarande är av några få geografiska punkter i världen. När ett avlägset, smalt sund i Mellanöstern berör vardagen i en svensk stad, blir kopplingen plötsligt mycket påtaglig.
Det som händer nu visar också skillnaden mellan effektivitet och motståndskraft. I decennier har transportsektorn optimerats för lägsta kostnader och högsta effektivitet. Vi har byggt en global leveranskedja som flyttar varor, delar och energi runt om i världen med små vinstmarginaler. Så länge världen är stabil fungerar det bra. Men när konflikten i det trånga sundet mellan Oman och Iran påverkar bensinpriserna i Europa blir det tydligt hur känsligt detta system har blivit.
De skyhöga oljepriserna som inträffade efter konflikten i Hormuzsundet ledde till en betydande ökning av försäljningen av elfordon. I mars 2026 ökade försäljningen av elbilar i Europa med 51 % jämfört med föregående år. Dessutom ökade försäljningen av begagnade elfordon med 32,8 %. Marknader reagerar snabbare än politik.
Elbilar säljs inte längre i första hand som klimatskydd, utan som ekonomisk och geopolitisk trygghet. När världen skakar väljer folk vad som fungerar. Det kanske mest intressanta är att människor sällan ändrar sitt beteende av moraliska skäl. Klimatforskare och politiker har länge försökt få människor att välja mer hållbara transportalternativ genom information, klimatmål och kampanjer. Historien visar dock ofta att så inte är fallet. När ekonomin påverkas, säkerheten hotas eller vardagen blir instabil ändrar människor snabbt sitt beteende. Marknader reagerar ofta mycket snabbare än politik.
Osäkerhet om transportkostnader förändrar hur vi ser på städer. I så fall blir närheten viktigare än hastigheten. Lokala mötesplatser, promenader, cykling och tredjeplatser är inte längre bara en fråga om bekvämlighet, de är en del av samhällets motståndskraft. Kanske kommer framtidens städer inte att formas av oljefält, utan av torg, kaféer och cykelvägar. När världen blir mer osäker blir närheten viktigare.
Det är här tredjeplatsen får ny betydelse. Caféer, bibliotek, torg och lokala mötesplatser framhålls ofta som viktiga för välmående, demokrati och gemenskap. Men de kan också betraktas som en del av urban resiliens. När fler arbetar, träffas och bor lokalt minskar behovet av att resa långa sträckor. Det skapar inte bara ett bättre stadsliv, utan också mindre socialt underläge. Framtida rörlighet kan bero mindre på batterier och mer på hur nära vi väljer att leva varandra.
I takt med att världsläget blir allt mer osäkert blir lokala städer återigen viktigare. Kanske är det därför som framtidens viktigaste infrastruktur inte bara kommer att vara vägar och laddstationer, utan även torg, bibliotek, caféer, cykelvägar: inte bara fysisk utan även social infrastruktur. Mobilitetens framtid kan inte avgöras av batterier utan av hur nära vi bor. De mest hållbara transportsystemen är ofta de som eliminerar behovet av resor.
Christer Ljungberg är senior rådgivare på Trinext AB och grundare av Trivector och EC2B Mobility AB.
