Till exempel kan uppkopplade företag genom att påverka politiska beslutsprocesser få förmånliga upphandlingsaffärer och engagera sig i byggprojekt eller sociala initiativ. I förlängningen undergräver det förtroendet för demokratiska institutioner.
Men en färsk rapport från Smob, en svensk forskningssamverkansgrupp om organiserad brottslighet, säger att infiltrationen går djupare än så. Brottslingar finns överallt, men deras verksamhet blomstrar på grund av kryphål i det sociala systemet.
Genom att kombinera legitima fasader (t.ex. genom företag) med kriminell verksamhet kan kriminella organisationer agera på sätt som är svåra för enskilda myndigheter att upptäcka, särskilt om de är dåliga på att samla information eller kolla medarbetarnas bakgrund.
Utgångspunkten för rapporten är cirka 50 000 personer som fastställts vara inblandade i organiserad brottslighet, enligt polis- och rättsdatabasen Acta Publica. Av dessa är nästan en femtedel anslutna till företag och koncernen kan arbeta med över 20 000 företag. Således verkar juridiska strukturer systematiskt användas för att generera och dölja vinster.
Detta bör vara en signal till berörda myndigheter (särskilt Bolagsverket) om att de bör skärpa sin kontroll över vem som bildar företag och reglera de som säljer befintliga aktiebolag (numera kan nästan vem som helst bli företagsmäklare).
En annan höjdpunkt i rapporten är att majoriteten av individer som är involverade i organiserad brottslighet förvärvsarbetar. Vanliga yrken är undersköterska, personlig assistent och ordningsvakt. Men här finns också människor som arbetar som bankirer, redovisningskonsulter och advokater.
”Lika viktigt är att vi vågar ställa känsliga men nödvändiga frågor till våra anställda.”
Det är minst sagt störande. Men kanske inte förvånande. Brottslingar är också rationella i en mening. Stora vinster görs inte längre på droger, utan på bedrägerier, välfärds- och skattebrott. Och vi behöver ha folk inombords som kan underlätta brott.
Om vi ska lösa dessa strategiska sårbarheter måste vi uppmärksamma uppkoppling först och främst (kanske den största fördelen med denna rapport). Lika viktigt är att data körs tillsammans istället för att analyseras separat. En sådan möjlighet finns, men som justitieminister Gunnar Stromer (M) påpekade behöver myndigheterna ytterligare förbättra informationsutbytet mellan dem. Först då kan vi täppa till kryphålen som kriminella utnyttjar.
Det ska också vara lättare att kontrollera vem som söker jobb eller vem som redan har ett jobb.
Offentlig verksamhet kräver att arbetsgivare har uttryckligt juridiskt stöd för att genomföra bakgrundskontroller. Inom den privata sektorn kan arbetsgivare genomföra tester för att verifiera meritförteckningar etc, men detta måste ha ett legitimt syfte som väger tyngre än individens rätt till integritet.
Jag måste säga att ett steg i rätt riktning har tagits. Sedan mars har lokala myndigheter kunnat få tillgång till registreringsinformationen för personer som arbetar inom äldreomsorgen och misstänkta. Denna förändring är fördelaktig med tanke på de alarmerande rapporterna om hur kriminella infiltrerar just den här branschen.
Detta löser dock inte alla problem. I privata företag har arbetsgivarna inte själva tillgång till taxeregistret. Du kan vara kriminell även om du inte finns med i ditt släktregister.
Förhoppningen är att pågående forskning ska klargöra vad som ska gälla för bakgrundskontroller. Låt till exempel inte GDPR stå i vägen för ditt arbete med att bekämpa kriminell infiltration.
Det krävs också en förändring av tänkesättet hos lokala myndigheter, myndigheter och företag. Att dela data är nödvändigt. Det är lika viktigt att våga ställa känsliga men nödvändiga frågor till sina medarbetare.
