I januari 2020 slog Högsta domstolen fast att det är samebyn Girja, inte staten, som beslutar om jakt och fiske av smådjur på statens mark som överskrider odlingsgränserna. 2024 stämde ytterligare fem samebyar staten för samma rättigheter.
Fram till sommaren 2025 var nationens krav tydliga. För att få samma rättigheter som Giljas måste samebyar bevisa att de inte har några andra anspråk på marken, eller så kallade forntidsrättigheter.
Men i höstas ändrade justitieminister JK uppfattning.
Enligt JK spelar det inte längre någon roll om samebyar har haft makten att besluta om jakt och fiske i fjällen sedan urminnes tider. Rennäringslagen kommer sannolikt ändå att förhindra det.
Lagen säger: ”Ingen sameby eller medlem i sameby ska tillerkännas rättigheter som ingår i renskötselrätten.”
Jakt och fiske ingår i den rätten. När herr Gilgeous rättigheter ställdes inför domstol tog HD inte upp renlagens förbud.
Erik M. Runeson, HD:s justitieminister och tidigare ordförande i Renmarkskommissionen, kritiserade statens nya kurs. Han menar att det kan komma i konflikt med både grundlagen och Sveriges internationella åtaganden, som den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
– Rätten att jaga och fiska har funnits sedan urminnes tider, redan innan rennäringslagar stiftades, säger Eric M. Runeson.
– Därför kan man, med hänvisning till dagens lag, inte omedelbart acceptera det från en sameby.

Peter Danowski, en advokat som tidigare företrädde samebyn Gilja, företräder nu fyra av de samebyar som stämde staten. I sin inlaga till tingsrätten skrev han att statens oroligheter kom efter påtryckningar från bland annat Lantbrukarnas riksförbund, LRF, Sverigedemokraterna och Svenska Jägareförbundet.
– Regeringen, med stöd av Moderaterna och Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, vill inte acceptera Gilasdam, säger Peter Danowski.
Det som hände efter Giljasdam var att den dåvarande miljöpartiets och socialdemokratiska partiregeringen tillsatte ett utredningsorgan, Renmarkskommissionen. Ett av kommitténs förslag var att ge fler samebyar i Lappland rätt att besluta om jakt och fiske i fjällen.
Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna motsatte sig förslaget. Lenmarxkommittén upplöstes därefter av landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
Peter Danowski kritiserar JK:s riktningsändring.
-JK:s vändning visar på politiskt inflytande över rättsprocessen, säger han.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tillbakavisade Danowskis anklagelser.
”Regeringen har inte gett några instruktioner till JK i denna fråga”, skriver Peter Kullgren i en kommentar.
Han får medhåll av justitieminister Thomas Bull.
– JK är verkligen agenter för regeringen, men de tar inte emot order och instruktioner som sådana. Vi gör oberoende utvärderingar, säger Thomas Bull.
Han vill inte spekulera i hur det hade gått om inte renlagen hade tillämpats. Men han tror att det finns fördelar med att pröva lagen nu.
– I Giljasmore var det historiska upptäckter och arkeologisk forskning som avgjorde utgången. Det är ett material som tar lång tid och pengar att göra.
– Jag tycker att vi måste kontrollera om renlagens förbud fortfarande gäller. Om så är fallet kan du undvika en rigorös undersökning av bevisen.
Sommaren 2025, när Thomas Bull började överväga tillämpningen av renlagen, kontaktade Jägareförbundet och LRF både Justitiedepartementet och Landsbygdsdepartementet. I mejl som DN sett har organisationerna kritiserat JK:s svar och uppmanat till att renlagen ska tillämpas.
Efter sommarens slut hölls ett möte mellan JK och departementen. Det finns inga minnesanteckningar. Enligt JK var mötet endast för att rapportera om pågående rättegångar och det fanns inga instruktioner från företrädare för departement.

Thomas Bull lyfte fram att JK har årliga möten med regeringen om olika processer. Han påpekade att LRF och jägareförbunden insisterat på att JK skulle genomdriva renbeteslagarna mot samebyarna.
– Det är svårt att argumentera för att den offentliga debatten inte hade något genomslag alls, säger Thomas Bull.
– Men det var jag som ändrade mina tankar och myndigheternas inställning. Det är viktigt att fastställa om renlagen är grundlagsenlig. Det faktum att vi inte vet om de lagar som stiftats av den nationella regeringen är tillämpliga är irrationellt. Därför bör det prövas i domstol.
När detta skrivs finns inget datum för när förhandlingarna mellan samebyar och regeringen ska inledas.
faktum.Renskötsel och samebyar
Vad är en sameby?
En sameby liknar en ekonomisk förening med ett specifikt område där medlemmarna kan bedriva renskötsel. Sedan 1971 är den som vill arbeta med renskötsel enligt lag skyldig att vara medlem i en sameby. Det finns 51 samebyar i Sverige. Trettiotre av dessa är samebyar i fjällen, där renar strövar mellan fjällen på sommaren och skogarna på vintern. Resten är skogssamebyar eller koncessionssamebyar, som mest vistas i skogsområden.
Vad är renskötselrätt?
Samebyar äger sällan marken som deras renar betar på, men de har rätt att använda den, den så kallade nyttjanderätten. Rätten att hålla ren skyddas av grundlagen och regleras av renhållningslagen. Detta ger samebyar rätt att använda mark och vatten för bete, jakt, fiske, odling, slakt och annan renskötsel.
Vem kan äga renar?
Alla kan äga en ren, men majoriteten av renägarna är samer. Sverige har cirka 1 000 yrkesmässiga renskötare och 5 000 renägare. Det finns totalt cirka 225 000 till 280 000 renar i landet.
Vad är renskötsel?
Rennäringslagen reglerar rennäringen i Sverige. Denna lag antogs 1971 och bestämmer bland annat var renskötseln sker och hur samebyarna fungerar.
Vilken är odlingsgränsen?
Den infördes av staten 1890 för att separera jordbruks- och icke-jordbruksområden i Lappland. Dess syfte var att skydda rennäringen från nybyggare. Gränser har fortfarande juridisk betydelse.
Vad innebär det att hävda fornminne?
Ett uråldrigt anspråk innebär att någon kan ha rättigheter till mark eller resurser eftersom de har använt området väldigt länge, ofta hundratals år, utan att någon annan hävdar det.
Vad är Giljasdam?
2020 slog Högsta domstolen fast att samebyn Gilja har ensamrätt att besluta om jakt och fiske på statens mark som överskrider odlingsgränser. Denna dom är baserad på ett gammalt argument. Efter domen stämde flera samebyar staten för samma rättigheter.
