I början av 2024 sändes en dramatisk video från det statliga tv-bolaget TC:s studior i Guayaquil, Ecuadors största stad. Maskerade och tungt beväpnade män stormade lokalerna och tog skräckslagna anställda som gisslan. Denna incident var resultatet av det växande inflytandet från kriminella organisationer i Ecuador.
– Narkotikakarteller är just nu det största hotet mot journalister. Mer än 700 attacker mot journalister registrerades 2022 och 2023, och 19 journalister tvingades i exil på grund av allvarliga hot mot journalister och deras familjer, säger Susana Moran, chef för Ecuadors journalisträttsorganisation Periodista Sin Cadenas.
Susana Moran berättar hur landets fria mediesituation har försämrats snabbt de senaste åren. Vad bekräftas av statistik. Landet ligger nu på 125:e plats på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, en minskning med 31 platser från förra året.
Enligt Periodistas sin cadenas dödades sex journalister i landet förra året. Ett anmärkningsvärt fall var mordet på Patricio Aguilar, en erfaren journalist som undersökte organiserad brottslighet och politisk korruption.
En person som har uppmärksammat klimatets hårdnande är gruvjournalisten Leonardo Gómez Ponce. För ungefär fem år sedan, när knarkkartellerna steg snabbt, såg han det som sin plikt att granska deras nya maktpositioner.
– Han säger nu att jag inte valde situationen, men situationen valde mig.
Leonardo Gómez Ponce driver Tierra de nadie (”No Man’s Land”), en oberoende nyhetssajt som främst verkar i utkanten av Ecuadors storstäder. Det finns en så kallad informationsöken, där det är lite lokal mediebevakning. Under utredningen kunde han avslöja band mellan kriminella organisationer och korrupta lokalpolitiker.
Men det arbetet har ett högt pris.
Bara förra veckan var Leonardo Gomez Ponce ute på middag med vänner. Han bär alltid solglasögon och hatt när han rör sig offentligt, men två främlingar kände igen honom och misshandlade honom verbalt.
– Det var en fruktansvärd upplevelse. De påstod att jag var en lögnare som skrev ren fantasi. Samma sak händer på mina sociala medier och jag bombarderas med attacker från internettroll.
Leonardo Gómez Ponce sa att bara ett fåtal nära vänner visste var han var och att han var tvungen att byta bostad många gånger. Då och då dök det upp en främmande man på motorcykel och frågade grannen efter en journalist som hette Leonardo. Då vet han att han måste flytta igen.
– Med tanke på mitt ansvar kan jag inte leva ett normalt liv med fru och barn. Jag pratar ofta med min mamma om vad jag ska göra om jag blev dödad. Då sa jag: ”Om jag blir dödad imorgon måste du gå ut på landsbygden, sök inte rättvisa åt mig.”
Förutom karteller utgör auktoritära politiker också ett växande hot mot den fria journalistiken. Den före detta vänsterpresidenten Rafael Correa blev känd för sina våldsamma och konfronterande uppror mot media. Under den nuvarande konservative presidenten, Daniel Novoa, har situationen i Ecuador förvärrats ytterligare.
Susana Moran sa att Novoa-regeringen använder lagar och myndigheter för att sätta press på oberoende medier. Dessutom finns det farhågor om att de runt presidenten försöker direkt kontrollera kritiska medier. Den 12 april i år släckte dagstidningen Expresso sin förstasida i protest mot regeringens påtryckningar.
Denna utveckling följer ett mönster som ses i flera länder i regionen. Fredrik Uggla är statsvetare vid Uppsala universitet och expert på latinamerikansk politik. Han jämför det specifikt med utvecklingen i El Salvador. Där har ett utbrett våld motverkats av hårdföra auktoritär politik.
– Utvecklingen i Ecuador liknar den man sett tidigare i Centralamerika, där till exempel journalister blivit måltavlor för snabbt framväxande narkotikasyndikat, säger Fredrik Ugra.
– Man dras in i narkotikasmugglingens häxkonst, där man kan tänka sig att varken stat, polis, militär eller syndikataktörer är intresserade av att bli granskade, och istället skulle gå långt för att förhindra sådana granskningar.
Fredrik Ugra påpekar samtidigt att situationen är väldigt olika i olika regioner i Latinamerika. Detta stöds även av årets Press Freedom Index, som visar en positiv utveckling i länder som Brasilien och Colombia.
Leonardo Gómez Ponce säger att han ibland funderar på att följa exemplet med sina kollegor som hoppade av på grund av hot. Samtidigt vill han uppmuntra fler unga att bli journalister.
– Vi är bara ett 15-tal journalister i ett land med 18 miljoner människor. Jag älskar verkligen mitt jobb och den främsta motivationen för mig är att kunna lämna ett arv till unga journalister. Kanske, bara kanske, kommer de att inse att det är möjligt.
läs mer:
Den globala pressfriheten når rekordlågt
